linjensan

Jag är riktigt vrålförkyld! Näsan rinner, ögonen rinner, jag hostar och nyser om vartannat. Det kom så plötsligt i torsdags kväll, samtidigt som vi hade en tjejkväll hemma hos dottern. När jag satt där så började det och det blev värre och värre under kvällen. Jag åkte och jobbade den natten (kör tidningar fram till den 9/8) men min runda tog över en timma längre än normalt. Det hjälpte förstås inte att mitt vänsterben är skadat sedan i måndags heller för den delen. Det var helt hopplöst och jag trodde aldrig att jag skulle bli klar. Igår hade jag inget annat val än att sitta och sy hela dagen. Min äldsta dotter och hennes blivande är på bröllop idag och jag var tvungen att sy klart hennes klänning som hon har idag. Det var knappt att jag orkade sitta upp. Jag knaprade Treo hela dagen, fick säkert i mig 10 stycken eller nåt sånt.

Inatt som var sjukskrev jag mig. Jag läste på mina papper hur man skulle göra och trodde att jag följde reglerna. Ringde och anmälde på en telefonsvarare som man skulle, ringde dessutom och lämnade ett meddelande på telefonsvararen på jobbet direkt. Tydligen så hade de inte lyssnat av den för vid 4 i morse ringde föreståndaren på min mobil. Jag sov så det var min man som svarade och han fick en rejäl utskällning.. Vad är det för mening med att ha en telefonsvarare där de säger att man kan lämna meddelanden på om det inte är någon som lyssnar av den??? Jag skulle tydligen ha ringt hans mobil hade han sagt... Jag lär få ett helsike när jag kommer tillbaka men det struntar jag i! Jag har bara en dryg vecka kvar och sen behöver jag aldrig mer köra tidningar.

Angående det där med att köra tidningar... Det kontor som jag har jobbat på i 8 år stängdes för ett och ett halvt år sedan. Jag fick ett erbjudande att komma på ett långtidsvikariat på HK men av olika anledningar så valde jag då att tacka nej. Jag hade väl aldrig trott att det skulle vara så svårt att få ett nytt jobb. Tyvärr hade jag aldrig varit så smart att jag hade gått med i a-kassan heller så det enda jag får är garantibeloppet från alfa. Sedan gäller det ju att söka allt som går att söka. Bland alla jobb som jag har sökt så råkade det här tidningsjobbet komma med. Tyvärr! Jag tror säkert att det är ett bra jobb för vissa men definitivt inte för mig. Det värsta är att det riskerar att bli en riktig förlustaffär. Har jag tur så kommer jag kanske att få ut 3500 efter skatt men det har jag nästan kört upp i bensinpengar eftersom egen bil krävs. Jag får milersättning för det jag kör i tjänsten men inte till och från arbetet. Jag har lite drygt 2,5 mil i varje riktning. Sedan kör jag ungefär 1,2 mil i tjänsten per natt men även om jag får milersättning på det så har jag svårt att tro att det täcker upp eftersom bilen är igång i två timmar, den måste dra mer än om jag körde 1,2 mil. Jag får ju dessutom avdrag på alfa för den tid jag jobbar och dessutom måste jag ligga ute med bensinpengarna i två månader. Jag började jobba i början av juli och får inga pengar förrän den 25/8. Jag fick också, via en annan tjej som jobbar där, höra att man inte får något betalt för den första natten man jobbar och inte heller någon milersättning från sista brevlådan och tillbaka till filialen, dit man måste efter avslutad tur.

GNÄLL, GNÄLL.... det är nog bara för att jag är så vansinnigt förkyld som jag är så här gnällig!

Om en timma ska jag gå upp till min dotter. Hon tror att jag ska komma med gardiner till hennes nya hus men efter en liten stund så kommer det att drälla in ett gäng med tjejer. Vi ska ha en lugn tjejkväll, i stället för möhippa. Hon har sagt ifrån och vill inte ha någon möhippa men något kände vi att vi ville göra i alla fall... Jag tror att vi blir ett 10-tal och alla har gjort något gott att ta med sig. Blivande brudgummen är invigd i saken och kommer att behöva åka ett ärende strax innan. Han får ägna kvällen till att vara barnvakt åt sin syrras tre barn. Vi andra kommer att äta gott, kanske sjunga lite karaoke, bubbla i deras bubbelbadkar... det blir nog mysigt!

Idag lyckades jag förresten få parkeringsböter! Helt hopplöst eftersom jag är totalt pank! Nu måste jag lägga undan den boten en månad annars kan jag inte köpa någon klänning till bröllopet... SUCK!

Ikväll har vi haft besök av äldsta dotterns blivande svärföräldrar! Det är som tur är människor som man faktiskt kan umgås med! Inte nog med att hon har hittat den bästa man som tänkas kan... blivande svärföräldrarna är jättetrevliga. För ett drygt år sedan bodde hon upp i Norrland och vi var där och hälsade på... efteråt tittade vi förskräckt på varandra och sa att de där människorna faktiskt kunde bli våra nya släktingar, vi såg med fasa fram emot kommande släktträffar... Som tur var lyckades hon slita sig loss därifrån. Jag säger slita sig loss för hon levde i någon slags gisslansituation med både fysisk och psykisk misshandel. Hon flyttade hem i början av maj förra året och sedan dess har ALLT gått hennes väg. Det började med att hon fick ett fast jobb bara någon vecka efter hon kom hem, sedan fick hon vara med i en filminspelning som alltid har varit hennes dröm. Därefter kom allt slag i slag... ny lägenhet, hund, ny pojkvän... som nu har visat sig bli hennse blivande man. De gifter sig om två veckor, den 13/8! Vi kunde inte ha varit gladare för hennes skull. Hennes blivande man är nog den bästa som finns på denna jord och passar henne perfekt. Inte nog med att de ska gifta sig.. i november ska de ha sitt första barn. Men tro inte att det är slut där! Igår flyttade de in i sitt nya hus! De har köpt sig ett alldeles eget, superfint hus... granne med vårt hus... De blev våra nya grannar!!

Där kommer mitt nästan brutna ben in i bilden. Svärsonen (ja, ja, om två veckor då), Tomas,  och jag skulle bära en tung säng igår kväll, klockan var närmare midnatt och det hade precis börjat regna. Jag som bär bakändan av sängen halkar i en slänt och blir liggande, helt övertygad om att jag har brutit benet. Försökte resa mig upp men det gick inte eftersom jag höll på att svimma när jag satte mig upp. Jag låg kvar i slänten jättelänge medan Tomas sprang och hämtade hjälp. Jag var helt övertygad om att benet var brutet och att det skulle bli väldiga problem framöver. Det är jag som syr brudklänningen och den är visserligen nästan klar men inte helt, dessutom ska jag sy klänningar till tärnorna och kanske eventuellt till mig själv också.. Nåja, så småningom fick maken, svärson och dotter in mig i huset. De ville åka till Danderyd på en gång men jag var antagligen i något slags chocktillstånd för jag bara somnade i sängen.  I morse så kändes det först som en kniv satt i benet och jag tänkte åka iväg men när jag väl hade börjat röra mig så kändes det bättre. Jag skulle tro att något har hänt i benet men det är nog inte brutet, möjligen en spricka. Vi får se hur det verkar i morgon bitti. Om det fortfarande gör lika ont så får jag nog åka iväg och kolla upp det trots allt.

Till sist, om det här inlägget verkar aningen förvirrat så beror det på att jag för en gångs skull har druckit alkohol... både vin och öl ikväll... (men jag springer inte lättare på benet för det)

Välkommen till min nya blogg!

Hej, hej... Jaha, så ska man prova på det här också! Det är första gången för mig... Vad jag kommer att skriva om i framtiden vet jag inte riktigt än men det blir nog allt möjligt. Just idag är det en grå dag i Stockholm, jag sitter ensam hemma eftersom familjen har åkt iväg på en kryssning till Åland. Jag kunde inte följa med eftersom jag ska jobba inatt. Jag har ett TILLFÄLLIGT jobb som tidningsbud, ett sommarvikariat som jag inte kunde tacka nej till trots att jag ville. Har varit arbetslös ett drygt år och om jag hade sagt ifrån det här så hade jag riskerat att förlora min a-kassa. Att jobba som tidningsbud är säkert bra för många men inte för mig.. lever i någon slags dimma känns det som, är ständigt trött. Nåja, det är slut den 9:e augusti och jag har ett par andra jobb på gång så jag hoppas att det kommer att lösa sig. För övrigt består mitt liv just nu av bröllopsplanering! Min äldsta dotter ska gifta sig om 3 veckor (själv är jag 45 år), jag syr brudklänningen och tärnklänningar. Nu går jag ner och fortsätter att sy...