linjensan

Ja, alltså det är jag, Brutus, som bloggar i dag. Matte tyckte att det var okay om jag berättade lite om vår arbetsdag. Det är ju så att jag, brorsan och Molli jobbar på samma ställe som matte gör. Det är minsann fullt upp ska jag säga...

Det värsta med att jobba är att vi måste åka bil dit och hem. Jag tycker inte om att åka bil! Tyson, den galningen tycker att det är kul och han försöker hoppa in i bilen så snart han kommer åt, även om vi inte ska till jobbet. Jag däremot vet ju om alla faror som finns med bilar (den brummar så jag får ont i öronen, den svänger så man kan tappa balansen och den rör på sig så jag kan bli lite åksjuk ibland) så jag undviker det allt jag kan. Fast, matte säger att vi inte har något val när vi ska till jobbet, vi måste åka bilen eftersom det är så långt att gå, lite mer än 6 mil säger matte att det är. Jag tror förstås att hon bara är lat, 6 mil skulle vi väl kunna gå? I alla fall om jag fick välja! Nåja, matte är ju som hon är så det är bara att stå ut med bilåkningen. Vi har det ganska bra ändå bak i bilen och för det mesta brukar jag ju somna när vi väl är på väg (men berätta inte det för matte, då kanske hon tror att jag tycker att det är okay).
Matte har i och för sig ordnat det ganska mysigt för oss i bakluckan men det har jag inte talat om att jag tycker



När vi kommer fram till jobbet så går vi en runda. Jag och Tyson måste ju kolla om någon annan hund har varit på området sedan dagen innan. Molli är ganska dum, hon går bara och kissar en gång och sen är hon klar! Hon fattar inte att man måste kolla upp minst 50 platser innan vi kan gå in och börja jobba. Som tur är vet ju både jag och Tyson hur det ska vara så vi tar itu med det när vi kommer fram.


Matte säger att omgivningarna inte är så kul men jag tycker att de är okay. De tre fönsterna längst upp till höger är vårt kontor.


När vi kommer in så ska vi upp en trappa. Vi får inte gå i trappan för en gång så halkade Molli och ramlade ner för flera trappsteg. Vi åker hiss i stället och det tycker jag är ganska bra, jag är inte speciellt förtjust i trappor jag heller. Tyson skulle nog helst springa i trappan men matte säger att han har så bråttom jämt att risken är att han förr eller senare skulle halka han också, därför åker vi hiss alla 4 trots att det bara är en våning.


Här är vi i hissen


När vi kommer in på kontoret så gäller det för oss att fort som bara den springa och hälsa på S. Hon skulle bli så besviken om vi inte kom så vi skyndar oss allt vad vi kan. Vi brukar ha kapplöpning från ytterdörren till S skrivbord.


Tja, vad gör man inte för att hålla jobbarkompisarna på gott humör. C börjar lite senare på morgonen så hon får komma in till oss och hälsa. Någon måtta får det minsann vara! I går fick vi en ny jobbarkompis också, en kille som heter O började här så nu måste vi ju hälsa på honom på mornarna också. När vi har hälsat ordentligt på morgonen brukar vi gå in på vårt kontor. Oftast har matte jättemycket att göra och hon sitter vid skrivbordet och håller på med allt möjligt på dagarna. Under tiden så ligger vi på vakt. Ja, det kanske ser ut som om vi sover på bilderna men det gör vi inte! Eller, förstås, Mollan kanske somnar men jag och Tyson är absolut vakna varenda sekund. Det händer ju inte så ofta att det kommer folk men om det gör det så måste vi ju tala om att det ringer på dörren och sen måste vi ju hälsa på folket som kommer också. Det är vår uppgift att se till att bara snälla människor kommer hit. De allra flesta brukar vara bra på att klia oss bakom öronen och då är det snälla människor. Här kan ni se beviset på att jag inte sover utan är på vakt.


Tyson på vakt


Men Mollan kan vi inte riktigt lita på...


Här är ett par bilder från vårt kontor. Matte har som vanligt rört till det så ni får helt enkelt ursäkta röran




Vi har en ganska mysig koja under mattes extraskrivbord också, här visar jag hur mysigt det kan vara där


Med jämna mellanrum går matte, S och C ut till soptunnorna. De säger att de ska ha konferens och därför brukar inte vi få följa med. Tydligen får O följa med om han vill så det är lite orättvist. Matte säger att O verkar snusa så han behöver egentligen inte gå ut om han inte vill men att han är välkommen. Konstigt tycker vi...


Sen tar vi lunch. Matte äter ute vid ett bord och sen kommer hon snabbt in till oss och då klär vi på oss koppel. Alltså, det här med koppel är ganska okay. Hemma brukar vi ofta gå utan koppel på tomten och så men här känns det ganska skönt att se till att matte är på plats, vi vill ju inte att hon ska gå vilse så därför håller vi reda på henne hela tiden.


När vi kommer in så brukar Mollan springa till matskålen, det är inte ens någon idé att försöka få sig en munsbit innan hon är klar. Hon verkar tro att maten ska försvinna om hon inte äter upp den. Det är ju fånigt eftersom matte och husse ser till att det alltid finns mat till oss. Vi har så lyxigt så våra matskålar står alltid fulla.
 

Tyson var bra sugen men han fick vänta tills Mollan var klar, jag brydde mig inte ens om att stå i kö eftersom jag vet att det finns till mig också


Fast det är klart, Mollan är ju lite dum, det säger i alla fall husse. Husse säger att Molli har en hjärncell och att den krockar ibland. Inte för att jag vet vad han menar egentligen men husse har alltid rätt så det måste stämma. Fast vi älskar Molli ändå, hela familjen, för hon är ju faktiskt ganska söt. Ganska okay också -för att vara tjej alltså. Matte tycker att hon ser ut som en liten räv, fast jag tycker nog bara att hon ser ut som Molli jag...


 Kan ju inte jämföras med brorsan och mig, vi är ju båda störst, bäst och vackrast.




Ja, och sen har vi eftermiddagen då. Den är ungefär som förmiddagen... jobb, jobb och jobb. När klockan blir ungefär 17.00 så går vi oftast ut från kontoret. Här står jag och väntar på hissen


Innan vi åker hem brukar vi gå en sväng igen och sen är det dags för hemresa i den där eländiga bilen igen. 6 mil.... lat matte!


Jag försöker på alla sätt visa matte att jag verkligen inte vill komma till bilen


Här måste jag nog säga att både Mollan och Tyson är svikare för de har redan hoppat in i bilen. Jag försöker tala om för dem hur de ska uppföra sig men de fattar inte, samma sak varenda dag


Fast till slut brukar matte gå och hämta mig och lyfta in mig i bilen. Jag ser åtminstone till att få den plats i bilen som jag tycker är bäst


Just i dag var det en konstig dag med vädret, det var sol och regn om vartannat. Matte tog ett par bilder på himlen från bilen eftersom hon tyckte att den var så dramatisk. Här har vi ganska nyligen kommit upp på motorvägen


och här är vi ungefär vid Arlanda


Till slut kommer vi i alla fall hem, här är vårt älskade hus. Matte säger att hela balkongräcket ska bytas ut men att de inte hunnit än.


Det är bra skönt att få komma ur bilen efter en lång och ansträngande arbetsdag


Matte sa att himlen hemma var ännu mer dramatisk så hon kunde inte låta bli att ta tre bilder från vår balkong. Visst har vi väl ganska fin utsikt?






Man skulle kanske tro att vi skulle vara väldigt trötta efter en så här lång och ansträngande arbetsdag men kvällsbus är det bästa som finns! Allra bäst är det när husse lägger sig på golvet och busar med oss, då kan vi hålla igång hur länge som helst. Just i dag blev det inga bilder på det så det får bli en annan gång.

Matte säger att det var jag som fick gästblogga eftersom jag är äldsta hunden i familjen. Ja, Mollan är ju äldre än jag egentligen men hon har inte bott här lika länge som jag har gjort, hon är nog sådär 7-8 år men har inte bott i det här huset mer än 1,5 år. Jag flyttade ju hit när jag var 8 veckor gammal och det är ju mer än 6 år sedan. Lillbrorsan fyller ju inte 6 förrän i december så han får vänta med att blogga tills han blir lite äldre. Kanske någon gång i framtiden sa matte i alla fall...