har varit lite mycket nu...
Jag har varken haft tid eller lust eller ork att blogga den senaste tiden. Bara tanken på att sätta mig att skriva har känts jobbig. Konstigt egentligen eftersom jag verkligen älskar att skriva... Nåja, nu är jag tillbaka!
Det har varit hysteriskt mycket att göra på jobbet den senaste tiden. Vi har en stor leverans som ska fixas under veckan. Tyvärr började veckan på ett mycket tråkigt sätt, vi fick reda på att en av våra arbetskolleger har gått bort. Han har varit sjukskriven en längre tid men det kändes ändå som han precis satt vid sitt skrivbord... Vi kommer alla att sakna honom och tankarna går till familjen. Han var alldeles för ung för att behöva gå vidare...
Privat har det också varit full fart. Jag mådde inte så bra förra veckan, en eländig förkylning som inte ville släppa greppet. Till slut försvann den i alla fall men jag känner mig fortfarande helt slut i kroppen efter den.
I fredags anlände i alla fall vårt nya köksbord och stolarna. Nu börjar det verkligen kännas hemtrevligt i köket. Småfix kvar men vi får ta det vartefter. Vi väntar fortfarande på våra nya bänkskivor, som det skulle vara 5 veckors leveranstid på. Hmmm, jag undrar hur många veckor det har gått, betydligt mer än 5 veckor i alla fall, det är jag säker på.
I helgen var jag barnvakt till killarna. Jag sov över hemma hos dem. Det var mysigt men samtidigt jobbigt. Det är bara att konstatera, jag är inte 25 längre. Alltså, det var inte så att killarna var jobbiga på något sätt. Marcus är busig, precis som alla barn i den åldern men han lyssnar och lyder i alla fall (för det mesta åtminstone ;-) ) Oliver är ett litet solsken men på kvällen blev han lite ledsen en stund. Jag vet inte om det var för att mamma och pappa inte var där eller för att han var trött. Jag tror mest på att han var trött för han hade inget emot att bli tröstad av mig i alla fall.
Det jobbiga var framför allt att bli väckt under natten. Först så var det lite svårt att somna över huvud taget. Sen när jag slumrade till så ringde telefonen, då var det kära dotter och svärson som hade glömt nycklarna hem. De var hemma en stund efter 2 på natten. En stund senare vaknade Oliver men då tog Linda hand om honom, fast jag vaknade ändå och det tog en stund att somna om. Sen vaknade Oliver vid 6 igen. Då var det jag som tog hand om honom, han fick lite välling och sen somnade han om hos mig, vilket innebar att jag bara halvslumrade fram tills ca 7.30 när han vaknade på riktigt. Förr i tiden var det ju inga problem att vakna mitt i natten eller att vara uppe hela natten för den delen... Nu däremot, känner jag mig inte riktigt återställd än...
Jag har funderat mycket på det där med ålder den senaste tiden. Jag tror att det var när jag läste någon artikel där det stod om en "medelålders man i 40-årsåldern". Då gick det upp ett ljus för mig... OJ, jag är visst MEDELÅLDERS!!! Det var en chockartad upptäckt kan jag tala om! Jag känner mig inte ett dugg medelåldes! Förr i tiden så var medelålders människor gamla, alltså uråldrigt gamla. Inte är väl jag sån heller? (fastän jag inte riktigt orkar med nattbebisar längre). Jag känner mig inte ett dugg gammal men måste väl acceptera att andra ser på mig som medelålders (huuuu).
Jag satt i bilen och funderade på när man blir medelålders. Medel-ålders, borde ju betyda "mitt i livet", typ att man har hälften kvar (vilket gör det logiskt med en medelålders man i 40-årsåldern). Inte för att jag tror att jag kommer att bli 98 heller för den delen (även om farmor blev 97). Kvalitet väger tyngre än kvantitet -fast jag är långt ifrån klar än, hoppas jag. Fast, om det är någon som dör väldigt ung, som min svåger som var 32 när han gick bort. Man kan ju knappast kalla en 16-åring för medelålders, även om han då var mitt i livet... Äsch, jag är nog för trött för djupare funderingar i kväll.
På mornarna när jag åker till jobbet så lyssnar jag alltid på "Morgonpasset i P3", favoritprogrammet! Däremot när jag åker hem på eftermiddagarna, så brukar jag sätta på "Lugna favoriter". Då, när jag åker hem så brukar jag sitta och fundera på allt möjligt. Jag tror att jag löser de största problemen och kommer med de bästa idéerna på hemvägen... så det är kanske då jag borde blogga egentligen ;-)
Nu ska jag däremot snart lufta odjuren och sen krypa i säng. Kanske i tidigaste laget för att vara mig men så är jag ju medelålders också och vi gamlingar behöver mycket sömn... natti natti
Det har varit hysteriskt mycket att göra på jobbet den senaste tiden. Vi har en stor leverans som ska fixas under veckan. Tyvärr började veckan på ett mycket tråkigt sätt, vi fick reda på att en av våra arbetskolleger har gått bort. Han har varit sjukskriven en längre tid men det kändes ändå som han precis satt vid sitt skrivbord... Vi kommer alla att sakna honom och tankarna går till familjen. Han var alldeles för ung för att behöva gå vidare...
Privat har det också varit full fart. Jag mådde inte så bra förra veckan, en eländig förkylning som inte ville släppa greppet. Till slut försvann den i alla fall men jag känner mig fortfarande helt slut i kroppen efter den.
I fredags anlände i alla fall vårt nya köksbord och stolarna. Nu börjar det verkligen kännas hemtrevligt i köket. Småfix kvar men vi får ta det vartefter. Vi väntar fortfarande på våra nya bänkskivor, som det skulle vara 5 veckors leveranstid på. Hmmm, jag undrar hur många veckor det har gått, betydligt mer än 5 veckor i alla fall, det är jag säker på.
I helgen var jag barnvakt till killarna. Jag sov över hemma hos dem. Det var mysigt men samtidigt jobbigt. Det är bara att konstatera, jag är inte 25 längre. Alltså, det var inte så att killarna var jobbiga på något sätt. Marcus är busig, precis som alla barn i den åldern men han lyssnar och lyder i alla fall (för det mesta åtminstone ;-) ) Oliver är ett litet solsken men på kvällen blev han lite ledsen en stund. Jag vet inte om det var för att mamma och pappa inte var där eller för att han var trött. Jag tror mest på att han var trött för han hade inget emot att bli tröstad av mig i alla fall.
Det jobbiga var framför allt att bli väckt under natten. Först så var det lite svårt att somna över huvud taget. Sen när jag slumrade till så ringde telefonen, då var det kära dotter och svärson som hade glömt nycklarna hem. De var hemma en stund efter 2 på natten. En stund senare vaknade Oliver men då tog Linda hand om honom, fast jag vaknade ändå och det tog en stund att somna om. Sen vaknade Oliver vid 6 igen. Då var det jag som tog hand om honom, han fick lite välling och sen somnade han om hos mig, vilket innebar att jag bara halvslumrade fram tills ca 7.30 när han vaknade på riktigt. Förr i tiden var det ju inga problem att vakna mitt i natten eller att vara uppe hela natten för den delen... Nu däremot, känner jag mig inte riktigt återställd än...
Jag har funderat mycket på det där med ålder den senaste tiden. Jag tror att det var när jag läste någon artikel där det stod om en "medelålders man i 40-årsåldern". Då gick det upp ett ljus för mig... OJ, jag är visst MEDELÅLDERS!!! Det var en chockartad upptäckt kan jag tala om! Jag känner mig inte ett dugg medelåldes! Förr i tiden så var medelålders människor gamla, alltså uråldrigt gamla. Inte är väl jag sån heller? (fastän jag inte riktigt orkar med nattbebisar längre). Jag känner mig inte ett dugg gammal men måste väl acceptera att andra ser på mig som medelålders (huuuu).
Jag satt i bilen och funderade på när man blir medelålders. Medel-ålders, borde ju betyda "mitt i livet", typ att man har hälften kvar (vilket gör det logiskt med en medelålders man i 40-årsåldern). Inte för att jag tror att jag kommer att bli 98 heller för den delen (även om farmor blev 97). Kvalitet väger tyngre än kvantitet -fast jag är långt ifrån klar än, hoppas jag. Fast, om det är någon som dör väldigt ung, som min svåger som var 32 när han gick bort. Man kan ju knappast kalla en 16-åring för medelålders, även om han då var mitt i livet... Äsch, jag är nog för trött för djupare funderingar i kväll.
På mornarna när jag åker till jobbet så lyssnar jag alltid på "Morgonpasset i P3", favoritprogrammet! Däremot när jag åker hem på eftermiddagarna, så brukar jag sätta på "Lugna favoriter". Då, när jag åker hem så brukar jag sitta och fundera på allt möjligt. Jag tror att jag löser de största problemen och kommer med de bästa idéerna på hemvägen... så det är kanske då jag borde blogga egentligen ;-)
Nu ska jag däremot snart lufta odjuren och sen krypa i säng. Kanske i tidigaste laget för att vara mig men så är jag ju medelålders också och vi gamlingar behöver mycket sömn... natti natti
Kommentarer:
Trackback