Funderar på att väcka bloggen till liv igen
Det var aldrig meningen att bloggen skulle dö ut. Jag hade verkligen tänkt fortsätta skriva men sen kom det tusen saker som gjorde att jag aldrig hann eller orkade eller hade lust eller hade något jag kunde skriva om.... Ja, alltså miljarders anledningar till att inte ta mig tiden att skriva. Fast nu har jag ju tid...
Så, vad har hänt de senaste två åren då? Massor massor. En hel del jättebra saker och en hel del dåliga saker. Jag kan ju inte skriva om allt nu så jag tror att jag börjar med en snabbuppdatering av 2011 och fram tills nu.
Under en ganska lång tid i slutet av 2010 och i början av 2011 så kände jag att jag inte alls ville vara kvar på mitt jobb. Det fanns flera anledningar till det men som jag inte tänker gå in på här. Peter och jag firade 30-årig bröllopsdag i slutet av mars och vi bestämde att vi skulle göra något litet extra. Det blev till slut en underbar resa. Innan vi åkte så hade jag bestämt mig för att jag under de dryga två veckor jag var ledig skulle fundera allvarligt på om jag ville vara kvar på jobbet eller inte och hur jag skulle göra. Jag var helt säker på när jag kom tillbaka att jag inte ville tillbringa en enda minut där längre. På grund av vissa saker, som jag inte tänker gå in på här, så kunde jag sluta mycket tidigare än jag trott. Jag var bara på jobbet en enda dag och då packade jag ihop mina prylar och kunde åka hem. Det var en helt otrolig befrielse!!!
Några ord om resan också. Vi bestämde oss för att åka till USA och vi hade en helt fantastisk resa. Vi var borta i 15 dagar. Vi flög till NY och där blev vi hämtade av våra kompisar Bill och Debbie. Vi åkte hem till dem och bodde hos dem i ett par nätter. De visade oss runt på massor av olika saker. Dag två åkte till exempel jag, Peter och Debbie ut till Frihetsgudinnan. Jag hade varit där en gång tidigare för massor av år sedan och det var härligt att se henne igen.
Efter ett par nätter åkte vi tillsammans med Bill och Debbie till Washington. Vi bilade och hade verkligen jättetrevligt. Det var massor att se i Washington förstås.
Vita huset var naturligtvis en upplevelse:
Sen var det coolt att se Washingtonmonumentet
Och en av mina favoriter, Abraham Lincoln
Vi såg naturligtvis massor av andra saker också. Vi var i Washington i tre dagar innan vi åkte tillbaka hem till Bill och Debbie. Där stannade vi en natt igen och sen körde de in oss till New York. Där var vi ensamma i en vecka och vi hann uppleva mängder av saker. Allt ifrån Empire State Building till flera olika museer. (Jag tycker dock att det är urtråkigt att gå på museeum)
Chrysler Building
Times Square
Empire State Building
Vi var på flera olika teatrar. Förutom min favorit Chicago, så såg vi Mamma Mia, Lejonkungen och Fantomen på operan
Lustigt nog så såg vi faktiskt presidenten i New York och inte i Washington som man kunnat tro
Vi tog oss även en tur över till Hoboken
Efter en vecka i NY kom Bill och Debbie och hämtade oss igen. Vi åkte då till Atlantic City i ett par dagar och det var en (dyr) upplevelse. Vi hade så himla roligt, spelade på spelmaskiner, vann lite och förlorade lite.
En härlig resa som vi sedan avslutade med ett par dagar hos Bill och Debbie igen innan vi åkte hemåt.
När vi kom hem blev jag som sagt väldigt snabbt fri från jobbet. Jag bestämde mig snabbt för att jag inte skulle se mig som arbetslös utan som ledig, hemmafru. Detta för att slippa ifrån den negativa arbetslöshetsstämpeln. Både för mig själv och andra. Man möts av en helt annan respekt om man säger att man är hemmafru än om man säger att man är arbetslös. Dessutom kände jag mig aldrig arbetslös. Jag kände mig fri!
Tiden gick och dagarna flöt på. Det var så skönt att kunna bestämma själv över min tid. Det jobbigaste på hela 2011 hände i och med att Brutte blev sjuk och somnade in, bara 8 år gammal, dagen före midsommarafton.
Fastän det nu har gått mer än 7 månader så gör det fortfarande fruktansvärt ont. Han är enormt saknad, varje dag.
Sommaren flöt på och vi köpte oss bland annat en bubbelpool till tomten. Ganska många timmar har tillbringats i den kan jag säga. Det är ett ypperligt sätt att umgås på. Dricka något kallt och sitta där och snacka. I somras höll vi ca 37 grader hela tiden i den, nu under vintern är det konstant 39 grader. Periodvis har vi badat varje kväll medan det andra gånger har gått en vecka eller mer mellan gångerna. Den är härlig i alla fall!
Vi åkte också en sväng till Turkiet tillsammans med lillebror och hans fru. Det var en skön och avkopplande vecka, som vanligt.
När vi kom hem från Turkiet hade vår underbara svärson, Tomas, byggt ett jättefint pooldeck runt poolen.
I september skedde ett litet under. Leo föddes! Marcus och Olivers lillebror. Det blev lite skakigt den första veckan eftersom han blev sjuk det första som hände så Linda och Tomas fick på kvar på sjukhuset med honom. Under tiden bodde Marcus och Oliver här hos mormor och morfar och det var jättemysigt. Som tur var gick allt bra med Leo och nu mår han bra, precis som småpojkar ska göra.
Mina föräldrar var bortresta till Nora, utanför Örebro i några dagar. Där blev pappa sjuk. Han fick EP-anfall, stroke och hjärtinfarkter. Detta hände i oktober. Jag och lillebror slängde oss i bilen och förväntade oss det värsta. Sen ett par dagar senare blev vi och mamma ditkallade igen av läkaren för att komma och säga farväl... Fast när vi kom dit några timmar senare, resan tog ju ett par timmar, så hade han piggnat till igen. Nu är han hemma igen. Helt otroligt men så underbart skönt.
Sandra och Zalle förlovade sig i november, närmare bestämt 11-11-11, klockan 11:11. Det var roligt tycker jag.
I början av december så ringde telefonen här en söndagsmorgon. Vi fick beskedet att min svärmor mycket hastigt och oväntat hade gått bort. Det var en mycket jobbig tid. Jobbigast av allt var att vi blev tvungna att tömma hennes lägenhet inom en vecka. Det var de regler de hade på det boende hon hade. Det är absolut vansinne, det tar ju minst en vecka att ens förstå att det har skett. Den första dagen vi var där för att tömma så kändes det som om vi var där och snokade bland hennes grejor. Till slut gjorde vi så att vi helt enkelt packade ihop allt och tog hit det. Vi har inte gått igenom det än men ska ta itu med det snart.
Julen kom och den här gången var vi fler än någonsin. Jag, Peter, Linda, Tomas, Marcus, Oliver, Leo, Jenni, Sandra och Zalle. Vi hade lika roligt som vanligt och själva julklappsöppnandet pågick i inte mindre än 7 (!) timmar. Oliver somnade ifrån öppningen och fick med sig en påse hem som han kunde öppna dagen efter. Marcus höll sig däremot vaken hela tiden, trots att klockan var låååångt in på småtimmarna innan vi var klara. Det märks att han håller på att bli stor, mormors storkille!
En bild på huset men det går aldrig att få fram på bild, dessutom saknas det ett par prylar
Tomas visar upp lite klappar
Tomten kom också
Marcus får paket
Oliver har somnat av utmattning
Vi var nog ganska trötta hela högen efter några timmar
Till sist måste jag ju få visa mitt rekord på Wordfeud, mot Sandra. Hittills alltså
2011 bjöd på både sorg och glädje och blev ett år att minnas. Många glada skratt, flera nya vänner och många många tårar..
Så, vad har hänt de senaste två åren då? Massor massor. En hel del jättebra saker och en hel del dåliga saker. Jag kan ju inte skriva om allt nu så jag tror att jag börjar med en snabbuppdatering av 2011 och fram tills nu.
Under en ganska lång tid i slutet av 2010 och i början av 2011 så kände jag att jag inte alls ville vara kvar på mitt jobb. Det fanns flera anledningar till det men som jag inte tänker gå in på här. Peter och jag firade 30-årig bröllopsdag i slutet av mars och vi bestämde att vi skulle göra något litet extra. Det blev till slut en underbar resa. Innan vi åkte så hade jag bestämt mig för att jag under de dryga två veckor jag var ledig skulle fundera allvarligt på om jag ville vara kvar på jobbet eller inte och hur jag skulle göra. Jag var helt säker på när jag kom tillbaka att jag inte ville tillbringa en enda minut där längre. På grund av vissa saker, som jag inte tänker gå in på här, så kunde jag sluta mycket tidigare än jag trott. Jag var bara på jobbet en enda dag och då packade jag ihop mina prylar och kunde åka hem. Det var en helt otrolig befrielse!!!
Några ord om resan också. Vi bestämde oss för att åka till USA och vi hade en helt fantastisk resa. Vi var borta i 15 dagar. Vi flög till NY och där blev vi hämtade av våra kompisar Bill och Debbie. Vi åkte hem till dem och bodde hos dem i ett par nätter. De visade oss runt på massor av olika saker. Dag två åkte till exempel jag, Peter och Debbie ut till Frihetsgudinnan. Jag hade varit där en gång tidigare för massor av år sedan och det var härligt att se henne igen.
Efter ett par nätter åkte vi tillsammans med Bill och Debbie till Washington. Vi bilade och hade verkligen jättetrevligt. Det var massor att se i Washington förstås.
Vita huset var naturligtvis en upplevelse:
Sen var det coolt att se Washingtonmonumentet
Och en av mina favoriter, Abraham Lincoln
Vi såg naturligtvis massor av andra saker också. Vi var i Washington i tre dagar innan vi åkte tillbaka hem till Bill och Debbie. Där stannade vi en natt igen och sen körde de in oss till New York. Där var vi ensamma i en vecka och vi hann uppleva mängder av saker. Allt ifrån Empire State Building till flera olika museer. (Jag tycker dock att det är urtråkigt att gå på museeum)
Chrysler Building
Times Square
Empire State Building
Vi var på flera olika teatrar. Förutom min favorit Chicago, så såg vi Mamma Mia, Lejonkungen och Fantomen på operan
Lustigt nog så såg vi faktiskt presidenten i New York och inte i Washington som man kunnat tro
Vi tog oss även en tur över till Hoboken
Efter en vecka i NY kom Bill och Debbie och hämtade oss igen. Vi åkte då till Atlantic City i ett par dagar och det var en (dyr) upplevelse. Vi hade så himla roligt, spelade på spelmaskiner, vann lite och förlorade lite.
En härlig resa som vi sedan avslutade med ett par dagar hos Bill och Debbie igen innan vi åkte hemåt.
När vi kom hem blev jag som sagt väldigt snabbt fri från jobbet. Jag bestämde mig snabbt för att jag inte skulle se mig som arbetslös utan som ledig, hemmafru. Detta för att slippa ifrån den negativa arbetslöshetsstämpeln. Både för mig själv och andra. Man möts av en helt annan respekt om man säger att man är hemmafru än om man säger att man är arbetslös. Dessutom kände jag mig aldrig arbetslös. Jag kände mig fri!
Tiden gick och dagarna flöt på. Det var så skönt att kunna bestämma själv över min tid. Det jobbigaste på hela 2011 hände i och med att Brutte blev sjuk och somnade in, bara 8 år gammal, dagen före midsommarafton.
Fastän det nu har gått mer än 7 månader så gör det fortfarande fruktansvärt ont. Han är enormt saknad, varje dag.
Sommaren flöt på och vi köpte oss bland annat en bubbelpool till tomten. Ganska många timmar har tillbringats i den kan jag säga. Det är ett ypperligt sätt att umgås på. Dricka något kallt och sitta där och snacka. I somras höll vi ca 37 grader hela tiden i den, nu under vintern är det konstant 39 grader. Periodvis har vi badat varje kväll medan det andra gånger har gått en vecka eller mer mellan gångerna. Den är härlig i alla fall!
Vi åkte också en sväng till Turkiet tillsammans med lillebror och hans fru. Det var en skön och avkopplande vecka, som vanligt.
När vi kom hem från Turkiet hade vår underbara svärson, Tomas, byggt ett jättefint pooldeck runt poolen.
I september skedde ett litet under. Leo föddes! Marcus och Olivers lillebror. Det blev lite skakigt den första veckan eftersom han blev sjuk det första som hände så Linda och Tomas fick på kvar på sjukhuset med honom. Under tiden bodde Marcus och Oliver här hos mormor och morfar och det var jättemysigt. Som tur var gick allt bra med Leo och nu mår han bra, precis som småpojkar ska göra.
Mina föräldrar var bortresta till Nora, utanför Örebro i några dagar. Där blev pappa sjuk. Han fick EP-anfall, stroke och hjärtinfarkter. Detta hände i oktober. Jag och lillebror slängde oss i bilen och förväntade oss det värsta. Sen ett par dagar senare blev vi och mamma ditkallade igen av läkaren för att komma och säga farväl... Fast när vi kom dit några timmar senare, resan tog ju ett par timmar, så hade han piggnat till igen. Nu är han hemma igen. Helt otroligt men så underbart skönt.
Sandra och Zalle förlovade sig i november, närmare bestämt 11-11-11, klockan 11:11. Det var roligt tycker jag.
I början av december så ringde telefonen här en söndagsmorgon. Vi fick beskedet att min svärmor mycket hastigt och oväntat hade gått bort. Det var en mycket jobbig tid. Jobbigast av allt var att vi blev tvungna att tömma hennes lägenhet inom en vecka. Det var de regler de hade på det boende hon hade. Det är absolut vansinne, det tar ju minst en vecka att ens förstå att det har skett. Den första dagen vi var där för att tömma så kändes det som om vi var där och snokade bland hennes grejor. Till slut gjorde vi så att vi helt enkelt packade ihop allt och tog hit det. Vi har inte gått igenom det än men ska ta itu med det snart.
Julen kom och den här gången var vi fler än någonsin. Jag, Peter, Linda, Tomas, Marcus, Oliver, Leo, Jenni, Sandra och Zalle. Vi hade lika roligt som vanligt och själva julklappsöppnandet pågick i inte mindre än 7 (!) timmar. Oliver somnade ifrån öppningen och fick med sig en påse hem som han kunde öppna dagen efter. Marcus höll sig däremot vaken hela tiden, trots att klockan var låååångt in på småtimmarna innan vi var klara. Det märks att han håller på att bli stor, mormors storkille!
En bild på huset men det går aldrig att få fram på bild, dessutom saknas det ett par prylar
Tomas visar upp lite klappar
Tomten kom också
Marcus får paket
Oliver har somnat av utmattning
Vi var nog ganska trötta hela högen efter några timmar
Till sist måste jag ju få visa mitt rekord på Wordfeud, mot Sandra. Hittills alltså
2011 bjöd på både sorg och glädje och blev ett år att minnas. Många glada skratt, flera nya vänner och många många tårar..
Kommentarer:
Trackback