seg
Har känt mig så otroligt seg och energilös idag, trött och hängig. Jag undrar om jag möjligen har en förkylning på gång? Peter och Sandra är dåliga men båda har jobbat ändå, Linda har också varit förkyld. Även om jag inte känner något speciellt så kan det ju vara något i kroppen... Nåja, det går säkert över.
Så himla skönt att det är kortvecka den här veckan! Bara två dagar till att jobba och sen är det ledigt i fyra dagar igen. Jag fick höra idag att vi ska ha stängt på fredag, underbart! Min kära lillebror har lovat att komma upp på fredag och hjälpa oss att få hem lite material. Vi behöver golvplattor till köket och en väldig massa virke för att göra om staketet på balkongen. Jag ser så himla mycket fram emot att få sätta fart på riktigt, just nu känns det som om vi bara har farit runt och tittat på allt, utan att få något gjort. Jag vet ju att vi måste titta innan vi bestämmer något, vi ska ju faktiskt leva i huset i förhoppningsvis många år framöver.
Jag tänker fota köket i morgon, som det ser ut nu och sen lägga upp bilder vartefter vi kommer någon vart. Det här ska bli så himla spännande!
Nu ska jag nog glida in i vardagsrummet och för en gångs skull sätta mig och titta på TV, behöver koppla av en stund.
Så himla skönt att det är kortvecka den här veckan! Bara två dagar till att jobba och sen är det ledigt i fyra dagar igen. Jag fick höra idag att vi ska ha stängt på fredag, underbart! Min kära lillebror har lovat att komma upp på fredag och hjälpa oss att få hem lite material. Vi behöver golvplattor till köket och en väldig massa virke för att göra om staketet på balkongen. Jag ser så himla mycket fram emot att få sätta fart på riktigt, just nu känns det som om vi bara har farit runt och tittat på allt, utan att få något gjort. Jag vet ju att vi måste titta innan vi bestämmer något, vi ska ju faktiskt leva i huset i förhoppningsvis många år framöver.
Jag tänker fota köket i morgon, som det ser ut nu och sen lägga upp bilder vartefter vi kommer någon vart. Det här ska bli så himla spännande!
Nu ska jag nog glida in i vardagsrummet och för en gångs skull sätta mig och titta på TV, behöver koppla av en stund.
Tråkfestivalen
Jag kan verkligen, verkligen inte finna något nöje i melodifestivalen. Jag brukar aldrig någonsin titta på de svenska uttagningarna men ser för det mesta själva finalen tillsammans med Peter och Sandra. Jag tycker att det är ganska tradigt att sitta och höra 25 låtar som har mer likheter än olikheter. Vissa är väl helt ok men mest är det långtråkigt. Jag gillar visst musik men då ska det vara musik som jag väljer själv.
Nåja, svenska bidraget var ju faktiskt förvånansvärt ok men samtidigt förstår jag att det inte gick vidare. Uppenbarligen ville alla ha ett väldigt "snällt" bidrag som vinnare. Jag tycker nog att norges bidrag var mer gulligt än bra men ändå helt ok. Annars, om jag nu skulle ha haft någon favorit igår kväll så var det nog Armenien (tror jag), det var två tjejer i blått som sjöng. Jag gillade både låten och dansen. Nog om detta!
Igår var vi ute och for en hel del. Vi shoppade till slut vitvarorna till köket, allt utom fläkten eftersom vi inte är riktigt säkra på vilken vi vill ha än, den får lösa sig efter resans gång. Vi får väl hem prylarna om en dryg vecka eftersom det är kortvecka den här veckan. Jag tänkte börja fota och lägga ut bilder på renoveringen vartefter det går framåt när vi väl kommer igång. Vi var även ute och tittade lite på kökssnickerier, nu är det helt plötsligt inte alls säkert att det blir IKEA eftersom vi har hittat flera andra alternativ som är jättesnygga. Vi får se vad det blir till slut.
Nu ska jag gå och duscha och sen fixa håret, behöver lite extra färg igen...
Nåja, svenska bidraget var ju faktiskt förvånansvärt ok men samtidigt förstår jag att det inte gick vidare. Uppenbarligen ville alla ha ett väldigt "snällt" bidrag som vinnare. Jag tycker nog att norges bidrag var mer gulligt än bra men ändå helt ok. Annars, om jag nu skulle ha haft någon favorit igår kväll så var det nog Armenien (tror jag), det var två tjejer i blått som sjöng. Jag gillade både låten och dansen. Nog om detta!
Igår var vi ute och for en hel del. Vi shoppade till slut vitvarorna till köket, allt utom fläkten eftersom vi inte är riktigt säkra på vilken vi vill ha än, den får lösa sig efter resans gång. Vi får väl hem prylarna om en dryg vecka eftersom det är kortvecka den här veckan. Jag tänkte börja fota och lägga ut bilder på renoveringen vartefter det går framåt när vi väl kommer igång. Vi var även ute och tittade lite på kökssnickerier, nu är det helt plötsligt inte alls säkert att det blir IKEA eftersom vi har hittat flera andra alternativ som är jättesnygga. Vi får se vad det blir till slut.
Nu ska jag gå och duscha och sen fixa håret, behöver lite extra färg igen...
lördag
Så var det äntligen lördag. Solen skiner, jag fick vakna utan väckarklocka, ingen stress på morgonen -kan det bli bättre?
Tänkte lägga upp en bild på två av mina hundar, Brutus och Tyson. Molli måste jag fota igen för det finns ingen bra bild.
Visst är killarna fina?
Idag ska vi först till Hemmabutiken för att göra upp om våra nya köksgrejor, sen ska vi åka till Arninge och kolla på klinkers till golvet.
Tänkte lägga upp en bild på två av mina hundar, Brutus och Tyson. Molli måste jag fota igen för det finns ingen bra bild.
Visst är killarna fina?
Idag ska vi först till Hemmabutiken för att göra upp om våra nya köksgrejor, sen ska vi åka till Arninge och kolla på klinkers till golvet.
stress
Oj vad dålig jag har varit på att uppdatera bloggen på senaste tiden. Det har minst sagt varit fullt ös precis hela tiden. I måndags var vi ju och grattade Frida och i tisdags var vi på Roslagsvingars öppet hus. Igår kväll åkte jag hem efter jobbet och lämnade in hundarna, sen åkte jag direkt till Arninge där jag mötte Peter på Elgiganten. Vi gick sedan och tittade på nytt till köket, dvs. kyl, frys, spis, fläkt, micro osv. Vi var först till Elgiganten, sen till Expert och sist till Coop. Det fanns en hel del men det gäller ju att se sig omkring så att vi får det vi vill ha. Det blev sent igår igen, vår middag blev på Mc Donald's vid 21-tiden och jag hatar Mc Donald's! Det är verkligen nödmat!
När vi kom hem ca 21.30 så hade jag lovat en tjej att korrläsa ett dokument. Det behövde skrivas om så det fixade jag och kom sen inte i säng förrän efter midnatt. Det gjorde inte något, jag gjorde det så gärna. Det är en tjej som jag har "känt" i flera år men vi har aldrig träffats annat än över nätet. Hon är i alla fall jättegullig så om jag kunde hjälpa henne så var det jättebra.
Idag var det full fart på jobbet som vanligt. Kom hem, mötte Peter, åkte ner till banken en snabbis, åkte till Hemmabutiken och tittade på mer köksgrejor. Hmmm, vet inte om vi faktiskt köpte det vi behövde. Vi gjorde en order i alla fall men den går ju att ändra. Kanske var lite förhastat med tanke på att vi bara hade 10 minuter på oss där inne...
Vi hann springa in på Onoff en snabbis också. Behöver en ny dator men vi köpte ingen idag, det får nog vänta tills i morgon. Kan ju till och med tänka mig att önska mig en tills när jag fyller år om en och en halv vecka. Vi får se.
Jag ser verkligen fram emot att det är fredag i morgon! Visserligen räknar jag med att vi kommer att fara runt som galningar även denna helg men vi får åtminstone sova ut och slipper jobba på dagen först. Jag har ingenting emot att jobba men just nu är det så mycket runt omkring så det har känts lite stressigt. Vi var ju hemma ganska sent ikväll också så jag och Sandra åt middag nyss. Peter stackaren har inte ens kommit hem än, han hade ett möte på kvällen dessutom så han har inte ens ätit än.
För övrigt så har jag funderat mycket på sommaren idag! Jag och Peter ska åka till Turkiet mellan den 22 juli och 5 augusti. Vi älskar båda att resa men har hittat vårt paradis i Turkiet. Vi åker alltid till Alanya och de senaste två åren har vi bott på ett hotell som heter Riviera. Dit ska vi åka tillbaka även i sommar. Det är så otroligt avkopplande! Vi behöver inte springa på stan eftersom vi har gjort det så mycket tidigare, skulle gissa att vi går upp två-tre gånger bara under de två veckor vi ska vara där. Resten av tiden kommer vi att bara ta det lugnt. Efter frukosten brukar vi gå ner till stranden. Där ligger vi hela dagen, förmodligen ligger jag under parasollet större delen av tiden medan Peter pressar i solen. Massor av bad, läsande av böcker, tittandes på folk, tittandes på havet.... Gå upp till strandrestaurangen och äta en lätt lunch. Sedan går vi upp till hotellet någon gång mellan 16-17. Där tar vi en öl i baren och badar lite i poolen innan vi går upp och gör oss i ordning för kvällen. Åh så otroligt skönt det ska bli!!! Jag är så himla glad att vi till slut bestämde oss för att åka tillbaka även i år, först tänkte vi att vi skulle stanna hemma den här sommaren men så ändrade vi oss. Tur också för vissa absolut nödvändiga saker, som t.ex. mitt apelsinthé som jag köper där börjar ta slut nu. Det blir nionde eller tionde gången vi åker till Alanya, får räkna ut det senare.
Nej, nu ska jag luta mig tillbaka och spela lite Mah Jong Fortuna en stund
När vi kom hem ca 21.30 så hade jag lovat en tjej att korrläsa ett dokument. Det behövde skrivas om så det fixade jag och kom sen inte i säng förrän efter midnatt. Det gjorde inte något, jag gjorde det så gärna. Det är en tjej som jag har "känt" i flera år men vi har aldrig träffats annat än över nätet. Hon är i alla fall jättegullig så om jag kunde hjälpa henne så var det jättebra.
Idag var det full fart på jobbet som vanligt. Kom hem, mötte Peter, åkte ner till banken en snabbis, åkte till Hemmabutiken och tittade på mer köksgrejor. Hmmm, vet inte om vi faktiskt köpte det vi behövde. Vi gjorde en order i alla fall men den går ju att ändra. Kanske var lite förhastat med tanke på att vi bara hade 10 minuter på oss där inne...
Vi hann springa in på Onoff en snabbis också. Behöver en ny dator men vi köpte ingen idag, det får nog vänta tills i morgon. Kan ju till och med tänka mig att önska mig en tills när jag fyller år om en och en halv vecka. Vi får se.
Jag ser verkligen fram emot att det är fredag i morgon! Visserligen räknar jag med att vi kommer att fara runt som galningar även denna helg men vi får åtminstone sova ut och slipper jobba på dagen först. Jag har ingenting emot att jobba men just nu är det så mycket runt omkring så det har känts lite stressigt. Vi var ju hemma ganska sent ikväll också så jag och Sandra åt middag nyss. Peter stackaren har inte ens kommit hem än, han hade ett möte på kvällen dessutom så han har inte ens ätit än.
För övrigt så har jag funderat mycket på sommaren idag! Jag och Peter ska åka till Turkiet mellan den 22 juli och 5 augusti. Vi älskar båda att resa men har hittat vårt paradis i Turkiet. Vi åker alltid till Alanya och de senaste två åren har vi bott på ett hotell som heter Riviera. Dit ska vi åka tillbaka även i sommar. Det är så otroligt avkopplande! Vi behöver inte springa på stan eftersom vi har gjort det så mycket tidigare, skulle gissa att vi går upp två-tre gånger bara under de två veckor vi ska vara där. Resten av tiden kommer vi att bara ta det lugnt. Efter frukosten brukar vi gå ner till stranden. Där ligger vi hela dagen, förmodligen ligger jag under parasollet större delen av tiden medan Peter pressar i solen. Massor av bad, läsande av böcker, tittandes på folk, tittandes på havet.... Gå upp till strandrestaurangen och äta en lätt lunch. Sedan går vi upp till hotellet någon gång mellan 16-17. Där tar vi en öl i baren och badar lite i poolen innan vi går upp och gör oss i ordning för kvällen. Åh så otroligt skönt det ska bli!!! Jag är så himla glad att vi till slut bestämde oss för att åka tillbaka även i år, först tänkte vi att vi skulle stanna hemma den här sommaren men så ändrade vi oss. Tur också för vissa absolut nödvändiga saker, som t.ex. mitt apelsinthé som jag köper där börjar ta slut nu. Det blir nionde eller tionde gången vi åker till Alanya, får räkna ut det senare.
Nej, nu ska jag luta mig tillbaka och spela lite Mah Jong Fortuna en stund
undrar om jag börjar bli senil eller...
Nu har vi precis kommit hem efter att ha varit borta i några timmar. Vi har haft en mycket intressant kväll. Vi åkte iväg direkt efter jobbet, hann bara slänga i oss varsin varmkorv innan vi åkte. Vi var på Roslagsvingars öppet hus. Det är ett medium som kommer från England ett par gånger om året och håller workshops och privata sittningar för de som är intresserade. I kväll var det dock öppet hus och det är gratis, det enda man betalar för är fikat. Vi har varit där några gånger och det är lika intressant varje gång. Den här gången fick vi till och med ett meddelande från Peters lillebror, Michael. Det hade vi inte alls räknat med men det var trevligt.
Jag vet att det finns massor med folk som inte alls tror på sånt här men alla får tro vad de vill. Jag behöver inte skriva så mycket mer om det nu, om någon är intresserad av vad jag tror så kan ni läsa det inlägg som jag skrev den 19/4.
Nu när jag kom hem så kändes det som om det var evigheter sedan jag tillbringade en kväll hemma. Nu var det ju inte så men eftersom vi var ute och for onsdag-fredag förra veckan och även igår kväll så kändes det så. Problemet var bara att det tog mig över en halvtimme att komma på vad vi gjorde igår kväll. Undrar om det är tecken på att man börjar bli senil.... eller möjligen på att det är lite mycket just nu... hmm. Vi var ju och grattade Frida som fyllde år igår!
På tal om att fylla år och ålder. Ikväll så pratade någon om en man som inte längre var ung utan äldre, ungefär 40 år. VAD MENAS MED DET??? Är man gammal efter 40??? Då är det väl lika bra att flytta in på hemmet på en gång! Jag känner mig verkligen inte gammal och jag fyller 4**************9 om 2 veckor. Fast jag är ju ung till sinnet förstås ;-)
Peter gick ut en långpromenad med hundarna så jag får så lyxigt så jag kan hoppa i säng på en gång och det tänker jag göra nu...
Filmpremiärer m.m.
Nu var det några dagar sedan jag skrev senast, det har varit ganska intensivt de senaste dagarna.
Om vi börjar med Peters bil så kunde vi hämta den kvällen efter på verkstaden. Jag vet inte vad det var som var fel på den men vi blev 7500 kronor fattigare på kuppen. SUCK! Jag skulle kunna räkna upp minst 1000 saker som vore roligare att lägga dessa pengar på. Vi kom hem sent på kvällen, verkstaden hade fått ställa ut bilen utanför eftersom vi inte hann komma dit när de hade öppet. Jag tror att vi var hemma strax efter klockan 23.00 och middagen på onsdagen bestod av en french hot dog på Statoil. Anledningen till att vi kom iväg så sent för att hämta bilen var för att Peter hade blivit ombedd att komma in till TV4 på kvällen för att lämna över lite prylar som skulle visas upp i morgonsoffan på torsdagen.
I torsdags så var Peter med i TV4, nyhetsmorgon tror jag att det heter. Han och en kille till blev intervjuade angående den nya Star Trekfilmen som hade premiär i fredags. Peter är ordförande, och en av grundarna, till Stockholm Trekkers, en sorts fan club för alla som gillar Star Trek. De träffas en gång i månaden och tittar på ST. Jag har inte varit med på någon trekdag på ett par år men det är trevliga och roliga människor som är med så någon gång åker jag väl dit igen.
Nåja, jag jobbade fram till lunch i torsdags sedan var det raka vägen hem. Vi hade först ett möte på banken och sen åkte vi hem och gjorde oss i ordning för stor galapremiär. Vi åkte för en gångs skull kommunalt in till Stockholm och där var vi inbjudna till galapremiären av Star Trek på Rigoletto. Det var lite coolt faktiskt, röda mattan, massor av kändisar, fotografer utanför avspärrningarna.... och så jag och Peter. Det var roligt att de kom fram från filmbolaget och gratulerade Peter till ett mycket bra jobb i TV 4 på morgonen. Blev stolt! Det var massor av kändisar som sagt men jag upptäckte hur absolut värdelös jag är på namn för även om jag kände igen folk från TV så vet jag inte vad de heter (förutom några få undantag, typ Lili och Sussie, Dogge, Arne Hegerfors...) Eller också speglar det mitt ointresse för TV och kändisar ;-)
Nåja, först var det mingel och drinkar i foajén och sen var det filmen. Den var faktiskt riktigt, riktigt bra dessutom. Jag tror att det gick in 800 personer i salongen och det var i princip fullsatt. Kul att höra reaktionerna på folk, de var väldigt positiva och applåden efter filmen var massiv.
Efter filmen var det efterfest på Sturecompagniet. Där var det mat och fri bar (senare på kvällen, vid 23 skulle de släppa in allmänheten och då var det säkert inte fri bar längre men då hade vi redan åkt hem). Maten var jättegod men det var jättemycket folk och fanns ingenstans att sitta. Lite svårt att stå och äta och balansera tallriken samtidigt. Vi småpratade med några men mest var det att gå runt och bara "vara". Vi tog bara varsin öl och sedan vatten eftersom vi faktiskt skulle upp tidigt på fredag morgon också. Vi var hemma strax efter midnatt och det kändes lagom.
Peter åkte in till Stockholm på fredagsmorgonen igen medan jag åkte till jobbet och hade en fulltecknad dag där. Lite seg var jag men samtidigt väldigt tacksam för mitt kloka beslut att bara ta en öl kvällen innan. Jag åkte från jobbet strax före klockan 16.30. Jag åkte direkt till Mörby centrum där jag parkerade bilen och sedan åkte jag t-bana in till Stockholm för att gå på den riktiga premiären tillsammans med Peter och resten av Stockholm Trekkers och massor av annat folk också förstås. Det var faktiskt kul att se den en gång till, jag upptäckte en hel del som jag inte sett dagen innan, såg mycket mer "Trek", vilket bara betyder något för folk som vet något om Star Trek.
Sen efter filmen som slutade ca 20.30 så skulle det mycket väl ha räckt för mig men Peter och en annan kille hade köpt biljetter till oss till den sena föreställningen också ;-). Så jag, Peter och Johan stannade kvar och tittade en gång till. Eller, hmm, jag måste nog erkänna att jag sov ungefär halva filmen andra gången. Vi var inte hemma förrän ca 00.30. För mig gick det väl an men stackars Peter hade trekdag igår och var tvungen att åka hemifrån vid 7-tiden på morgonen igen.
Jag för min del sov till 10 igår. Sen var det faktiskt full fart på mig trots att jag kände mig ganska seg. Jag och Sandra gjorde en del ärenden och sen började jag riva ner tapeter osv. i köket. Det är dags för storrenovering där nu.
Om vi börjar med Peters bil så kunde vi hämta den kvällen efter på verkstaden. Jag vet inte vad det var som var fel på den men vi blev 7500 kronor fattigare på kuppen. SUCK! Jag skulle kunna räkna upp minst 1000 saker som vore roligare att lägga dessa pengar på. Vi kom hem sent på kvällen, verkstaden hade fått ställa ut bilen utanför eftersom vi inte hann komma dit när de hade öppet. Jag tror att vi var hemma strax efter klockan 23.00 och middagen på onsdagen bestod av en french hot dog på Statoil. Anledningen till att vi kom iväg så sent för att hämta bilen var för att Peter hade blivit ombedd att komma in till TV4 på kvällen för att lämna över lite prylar som skulle visas upp i morgonsoffan på torsdagen.
I torsdags så var Peter med i TV4, nyhetsmorgon tror jag att det heter. Han och en kille till blev intervjuade angående den nya Star Trekfilmen som hade premiär i fredags. Peter är ordförande, och en av grundarna, till Stockholm Trekkers, en sorts fan club för alla som gillar Star Trek. De träffas en gång i månaden och tittar på ST. Jag har inte varit med på någon trekdag på ett par år men det är trevliga och roliga människor som är med så någon gång åker jag väl dit igen.
Nåja, jag jobbade fram till lunch i torsdags sedan var det raka vägen hem. Vi hade först ett möte på banken och sen åkte vi hem och gjorde oss i ordning för stor galapremiär. Vi åkte för en gångs skull kommunalt in till Stockholm och där var vi inbjudna till galapremiären av Star Trek på Rigoletto. Det var lite coolt faktiskt, röda mattan, massor av kändisar, fotografer utanför avspärrningarna.... och så jag och Peter. Det var roligt att de kom fram från filmbolaget och gratulerade Peter till ett mycket bra jobb i TV 4 på morgonen. Blev stolt! Det var massor av kändisar som sagt men jag upptäckte hur absolut värdelös jag är på namn för även om jag kände igen folk från TV så vet jag inte vad de heter (förutom några få undantag, typ Lili och Sussie, Dogge, Arne Hegerfors...) Eller också speglar det mitt ointresse för TV och kändisar ;-)
Nåja, först var det mingel och drinkar i foajén och sen var det filmen. Den var faktiskt riktigt, riktigt bra dessutom. Jag tror att det gick in 800 personer i salongen och det var i princip fullsatt. Kul att höra reaktionerna på folk, de var väldigt positiva och applåden efter filmen var massiv.
Efter filmen var det efterfest på Sturecompagniet. Där var det mat och fri bar (senare på kvällen, vid 23 skulle de släppa in allmänheten och då var det säkert inte fri bar längre men då hade vi redan åkt hem). Maten var jättegod men det var jättemycket folk och fanns ingenstans att sitta. Lite svårt att stå och äta och balansera tallriken samtidigt. Vi småpratade med några men mest var det att gå runt och bara "vara". Vi tog bara varsin öl och sedan vatten eftersom vi faktiskt skulle upp tidigt på fredag morgon också. Vi var hemma strax efter midnatt och det kändes lagom.
Peter åkte in till Stockholm på fredagsmorgonen igen medan jag åkte till jobbet och hade en fulltecknad dag där. Lite seg var jag men samtidigt väldigt tacksam för mitt kloka beslut att bara ta en öl kvällen innan. Jag åkte från jobbet strax före klockan 16.30. Jag åkte direkt till Mörby centrum där jag parkerade bilen och sedan åkte jag t-bana in till Stockholm för att gå på den riktiga premiären tillsammans med Peter och resten av Stockholm Trekkers och massor av annat folk också förstås. Det var faktiskt kul att se den en gång till, jag upptäckte en hel del som jag inte sett dagen innan, såg mycket mer "Trek", vilket bara betyder något för folk som vet något om Star Trek.
Sen efter filmen som slutade ca 20.30 så skulle det mycket väl ha räckt för mig men Peter och en annan kille hade köpt biljetter till oss till den sena föreställningen också ;-). Så jag, Peter och Johan stannade kvar och tittade en gång till. Eller, hmm, jag måste nog erkänna att jag sov ungefär halva filmen andra gången. Vi var inte hemma förrän ca 00.30. För mig gick det väl an men stackars Peter hade trekdag igår och var tvungen att åka hemifrån vid 7-tiden på morgonen igen.
Jag för min del sov till 10 igår. Sen var det faktiskt full fart på mig trots att jag kände mig ganska seg. Jag och Sandra gjorde en del ärenden och sen började jag riva ner tapeter osv. i köket. Det är dags för storrenovering där nu.
Skitbil!
Jag pratade med Peter precis innan jag lämnade kontoret idag. Han berättade då att han var på väg hem och att han precis passerade Täby centrum. Han mådde inget vidare och sa att han skulle åka raka vägen hem och lägga sig att vila. Därför blev jag livrädd när jag kom hem och såg att han ännu inte kommit hem när jag kom hem en timme senare. (det borde nämligen tagit honom max en kvart från Täby och hem). Jag slängde mig på telefonen och det visade sig att han hade stannat till på Willys i Åkersberga för att handla lite middagsmat trots allt. Sen ville inte hans bil starta...
Så nu står hans bil fortfarande nere på Willysparkeringen. Bärgare är på väg men den kommer väl inte förrän om tidigast en timme. Sen ska bilen bogseras till verkstad och Peter måste ha hyrbil från i morgon bitti. Det absolut löjligaste i hela den här historien är att han förra veckan skaffade en speciell försäkring som ska gå in i sådana här situationer. Han har naturligtvis försäkring på bilen som det är men det här var en extraförsäkring. Idag kom papperna därifrån och så måste han utnyttja den direkt. Om jag har förstått saken rätt så blir det ingen kostnad för bärgningen eller för hyrbilen de första dagarna men reparationen lär ju kosta... Det är ingen bil man skruvar på själv tyvärr. Det lär bli några onödiga tusenlappar, SUCK SUCK och SUCK. Ibland hatar jag verkligen bilar.
Just den här veckan är det extra viktigt att han har bil dessutom. Helt fel vecka för sånt här! Vilken annan vecka som helst så hade det kanske kunnat lösa sig utan bil, trots att han måste ha bil för att kunna ta sig till jobbet, men inte den här veckan. Han är ledig på torsdag och fredag men behöver bilen. På torsdag morgon ska han vara inne på TV 4 för att bli intervjuad i morgonsoffan. Sen har han ett viktigt möte i Åkersberga på dagen och på kvällen ska vi båda gå på stor galapremiär, fast då kan vi i och för sig ta min bil. Varken han eller jag kan ta oss till våra jobb utan bil heller så jag måste ha min. SUCK igen.
Fast, när jag ringde honom och hörde att det bara var bilen så blev jag otroligt lättad. De sekundrar det tog innan jag fick tag på honom hann jag tänka 1000 tankar...
Så nu står hans bil fortfarande nere på Willysparkeringen. Bärgare är på väg men den kommer väl inte förrän om tidigast en timme. Sen ska bilen bogseras till verkstad och Peter måste ha hyrbil från i morgon bitti. Det absolut löjligaste i hela den här historien är att han förra veckan skaffade en speciell försäkring som ska gå in i sådana här situationer. Han har naturligtvis försäkring på bilen som det är men det här var en extraförsäkring. Idag kom papperna därifrån och så måste han utnyttja den direkt. Om jag har förstått saken rätt så blir det ingen kostnad för bärgningen eller för hyrbilen de första dagarna men reparationen lär ju kosta... Det är ingen bil man skruvar på själv tyvärr. Det lär bli några onödiga tusenlappar, SUCK SUCK och SUCK. Ibland hatar jag verkligen bilar.
Just den här veckan är det extra viktigt att han har bil dessutom. Helt fel vecka för sånt här! Vilken annan vecka som helst så hade det kanske kunnat lösa sig utan bil, trots att han måste ha bil för att kunna ta sig till jobbet, men inte den här veckan. Han är ledig på torsdag och fredag men behöver bilen. På torsdag morgon ska han vara inne på TV 4 för att bli intervjuad i morgonsoffan. Sen har han ett viktigt möte i Åkersberga på dagen och på kvällen ska vi båda gå på stor galapremiär, fast då kan vi i och för sig ta min bil. Varken han eller jag kan ta oss till våra jobb utan bil heller så jag måste ha min. SUCK igen.
Fast, när jag ringde honom och hörde att det bara var bilen så blev jag otroligt lättad. De sekundrar det tog innan jag fick tag på honom hann jag tänka 1000 tankar...
Bilder från igår m.m.
Här kommer några bilder från dopet igår.
Alla sitter fint, Oliver i fasters knä, Sandra syns knappt, Marcus i mammas knä och Tomas
Prästen, eller biskopen var det ju, välsignar Oliver och Marcus funderar på vad hon sysslar med
Fast nu börjar Marcus tycka att det här blir långtråkigt, han vill mycket hellre städa upp psalmböcker än att sitta still. Konstig att inte mamma fattar att han har annat att göra...
Sandra sjunger så vackert "Håll mitt hjärta"
Senare sjunger Linda och Tomas
Det var väl fina bilder!
Idag har jag, Peter och Sandra varit på IKEA i Barkarby. Vi var ju inte direkt ensamma där. Efter att min man har kontrollerat varenda pryl som fanns på vägen så kom vi till slut fram till målet som var köksavdelningen. Vi kollade på olika kökslösningar med luckor osv. Planen är att bygga om köket inom en SNAR framtid. Ska bli kul men antagligen väldigt jobbigt eftersom det lär bli rörigt ett tag.
Tja, så var den här långledigheten slut också. Jag har ingen riktig koll men det känns som om det dröjer ett tag tills nästa... hmm, är det någon mer storhelg före midsommar tro......? Får kolla upp det när jag orkar.
Alla sitter fint, Oliver i fasters knä, Sandra syns knappt, Marcus i mammas knä och Tomas
Prästen, eller biskopen var det ju, välsignar Oliver och Marcus funderar på vad hon sysslar med
Fast nu börjar Marcus tycka att det här blir långtråkigt, han vill mycket hellre städa upp psalmböcker än att sitta still. Konstig att inte mamma fattar att han har annat att göra...
Sandra sjunger så vackert "Håll mitt hjärta"
Senare sjunger Linda och Tomas
Det var väl fina bilder!
Idag har jag, Peter och Sandra varit på IKEA i Barkarby. Vi var ju inte direkt ensamma där. Efter att min man har kontrollerat varenda pryl som fanns på vägen så kom vi till slut fram till målet som var köksavdelningen. Vi kollade på olika kökslösningar med luckor osv. Planen är att bygga om köket inom en SNAR framtid. Ska bli kul men antagligen väldigt jobbigt eftersom det lär bli rörigt ett tag.
Tja, så var den här långledigheten slut också. Jag har ingen riktig koll men det känns som om det dröjer ett tag tills nästa... hmm, är det någon mer storhelg före midsommar tro......? Får kolla upp det när jag orkar.
Barndop
Idag har vi haft barndop för Oliver och det var helt fantastiskt! Så fantastiskt att jag tycker synd om alla (typ Sveriges hela befolkning) som inte var där. Tur var det dock för oss 40-talet som faktiskt var i kyrkan.
Den som döpte Oliver var ingen mindre än Christina Odenberg -Sveriges första kvinnliga biskop. Det var faktiskt hon som döpte Jenni också en gång i tiden, strax innan hon blev biskop så det var extra roligt att det var hon som gjorde det idag.
Allt började med att Sandra sjöng jättevackert, "Håll mitt hjärta". Det häftiga var att prästen, förlåt biskopen, som inte visste innan vad Sandra skulle sjunga, använde sig av sångtexten i sitt tal, hon plockade upp det superbra. Marcus var härligt busig, började städa undan psalmböcker och sprang runt i kyrkan men det var helt ok. Det hade naturligtvis varit skillnad om det varit fler barn som döptes men nu var det ju "bara" Oliver. Oliver han var som ett litet solsken hela tiden och han var så fin i dopklänningen.
Som avslutning på dopet sa prästen följande; "Jag har jobbat som präst i 42 (eller var det 44?) år men aldrig tidigare har jag varit med om det som ska ske nu. Olivers föräldrar ska sjunga för honom".
Linda och Tomas sjöng en sång som jag inte vet vad den heter men de som normalt gör den är Bon Jovi och Pavarotti. Linda sjöng operan förstås. Det var så vackert att tårarna sprutade och det var inte bara jag som grät. Jag tror att hela kyrkan höll andan i de minutrar det pågick. Det var som någon sa efteråt, "Jag funderade på om vi skulle applådera men det var helt enkelt för vackert för det". Även prästen fick ta av sig glasögonen och torka tårarna.
Alltså, nu låter det kanske som om jag tycker att Sandra var mindre bra men så var absolut inte fallet, det var bara den här kombinationen mellan Tomas röst och Lindas operaröst som var helt fantastisk. Sandra var precis lika bra hon fast på ett annat sätt. Jag undrar ibland vad jag har gjort för att få så fantastiskt duktiga döttrar...
Efter kyrkan var det fika hemma hos Tomas storasyster och det var väldigt trevligt. Solen sken och alla var glada. Helt enkelt ett perfekt dop på alla sätt och vis.
Sen nu på kvällen har jag, Peter, Sandra, Jenni och Frida grillat och just nu sitter de i vardagsrummet och spelar guitarr hero. Det kändes som ett bra tillfälle för mig att smita in hit en stund. Jag ska snart köra hem Jenni och Frida eftersom Frida jobbar i morgon och resten av kvällen tar vi det nog bara lugnt.
Den som döpte Oliver var ingen mindre än Christina Odenberg -Sveriges första kvinnliga biskop. Det var faktiskt hon som döpte Jenni också en gång i tiden, strax innan hon blev biskop så det var extra roligt att det var hon som gjorde det idag.
Allt började med att Sandra sjöng jättevackert, "Håll mitt hjärta". Det häftiga var att prästen, förlåt biskopen, som inte visste innan vad Sandra skulle sjunga, använde sig av sångtexten i sitt tal, hon plockade upp det superbra. Marcus var härligt busig, började städa undan psalmböcker och sprang runt i kyrkan men det var helt ok. Det hade naturligtvis varit skillnad om det varit fler barn som döptes men nu var det ju "bara" Oliver. Oliver han var som ett litet solsken hela tiden och han var så fin i dopklänningen.
Som avslutning på dopet sa prästen följande; "Jag har jobbat som präst i 42 (eller var det 44?) år men aldrig tidigare har jag varit med om det som ska ske nu. Olivers föräldrar ska sjunga för honom".
Linda och Tomas sjöng en sång som jag inte vet vad den heter men de som normalt gör den är Bon Jovi och Pavarotti. Linda sjöng operan förstås. Det var så vackert att tårarna sprutade och det var inte bara jag som grät. Jag tror att hela kyrkan höll andan i de minutrar det pågick. Det var som någon sa efteråt, "Jag funderade på om vi skulle applådera men det var helt enkelt för vackert för det". Även prästen fick ta av sig glasögonen och torka tårarna.
Alltså, nu låter det kanske som om jag tycker att Sandra var mindre bra men så var absolut inte fallet, det var bara den här kombinationen mellan Tomas röst och Lindas operaröst som var helt fantastisk. Sandra var precis lika bra hon fast på ett annat sätt. Jag undrar ibland vad jag har gjort för att få så fantastiskt duktiga döttrar...
Efter kyrkan var det fika hemma hos Tomas storasyster och det var väldigt trevligt. Solen sken och alla var glada. Helt enkelt ett perfekt dop på alla sätt och vis.
Sen nu på kvällen har jag, Peter, Sandra, Jenni och Frida grillat och just nu sitter de i vardagsrummet och spelar guitarr hero. Det kändes som ett bra tillfälle för mig att smita in hit en stund. Jag ska snart köra hem Jenni och Frida eftersom Frida jobbar i morgon och resten av kvällen tar vi det nog bara lugnt.
Ännu en bra dag
Vaknade mer normal tid idag, typ 09.30 och det var skönt. Solen strålade hela dagen och det var underbart skönt ute i solen. Jag hade gott om energi idag också. Sydde klart namnet på dopklänningen bl.a. Var även iväg en snabbsväng till Täby centrum med Linda, det var jättemysigt även om det blev en snabbis bara... Får ta en längre tur en annan gång.
I morgon är det barndop och jag kommer att få gå dit som gäst till 100 %, fantastiskt. Det känns alltid som om jag ska vara med och fixa inför allt som sker (inte åt Tomas och Linda utan allmänt) men inte den här gången. Det ska faktiskt bli jätteskönt och väldigt, väldigt trevligt. Jag ser fram emot dopet. Nu ska jag krypa i säng...
I morgon är det barndop och jag kommer att få gå dit som gäst till 100 %, fantastiskt. Det känns alltid som om jag ska vara med och fixa inför allt som sker (inte åt Tomas och Linda utan allmänt) men inte den här gången. Det ska faktiskt bli jätteskönt och väldigt, väldigt trevligt. Jag ser fram emot dopet. Nu ska jag krypa i säng...
Fått massor gjort idag
Ah, min energi höll i sig hela dagen, fantastiskt! Jag fick alla fönster i vardagsrummet tvättade, drog fram soffan och gjorde rent under och bakom den ordentligt (med tre hundar i huset dras det in en hel del, dessutom gillar åtminstone en av dem att ligga under soffan). Sen har jag städat resten av övervåningen, inklusive bäddat rent osv. Peter och jag har avslutat dagen med att åka ner till vår kinarestaurang och ätit god middag. Mysigt!
Nu blir det avkoppling resten av kvällen, jag ska brodera in ett namn (eller rättare sagt tre namn, Oliver Tomas Erik) i en dopklänning. Den sydde jag när Linda skulle döpas för ungefär 27 år sedan. Då broderade jag in hennes namn längst ner på klänningen. Sedan blev det samma sak när Jenni, Sandra och Marcus döptes och nu är det alltså Olivers tur. Jag hoppas att alla barnbarn kommer att använda den klänningen och förhoppningsvis även barnbarnsbarn i framtiden. Jag hoppas att den finns med även om 100 år... eller ännu längre. I vilket fall som helst så ska jag sy in Olivers namn på den ikväll. Barndop blir det på lördag.
På tal om barndopet förresten så fick jag ikväll reda på att vi inte ska ha fikat här hemma hos oss. Jag trodde att det skulle bli så eftersom den lokal vi ville ha var upptagen. Jag sa från början att jag helst inte ville ha det här men trodde att det skulle bli så i slutänden i alla fall. Det känns faktiskt jättebra. Missförstå mig rätt Linda, självklart hade vi varit här om inte Anna-Karin erbjudit sig men det är ändå skönt att "slippa". Nu känns det som om jag har fått massor av extratid tillgodo för nu slipper jag göra en massa som jag skulle blivit tvungen att göra i så fall. I stället tänker vi be mina föräldrar att äta middag med oss på lördag, DET var länge sen! Jag hoppas att de kan stanna, jag minns inte när vi kunde sitta i lugn och ro, bara vi, och umgås en stund och det skulle vara så himla mysigt.
Eftersom jag fick en väldig massa tid över så tror jag att jag ska åka ner till centrum och leta efter en ny klänning i morgon. Peter och jag är nämligen inbjudna till stor galapremiär på torsdag nästa vecka! Galapremiär för nya Star Trekfilmen ;-)
Sen kanske vi åker iväg till IKEA en sväng i morgon också. Vi ska snart börja renovera köket så vi behöver få lite idéer och uppslag inför det. Ska bli kul!
Nu gäller det bara att energin infinner sig i morgon bitti igen...
Nu blir det avkoppling resten av kvällen, jag ska brodera in ett namn (eller rättare sagt tre namn, Oliver Tomas Erik) i en dopklänning. Den sydde jag när Linda skulle döpas för ungefär 27 år sedan. Då broderade jag in hennes namn längst ner på klänningen. Sedan blev det samma sak när Jenni, Sandra och Marcus döptes och nu är det alltså Olivers tur. Jag hoppas att alla barnbarn kommer att använda den klänningen och förhoppningsvis även barnbarnsbarn i framtiden. Jag hoppas att den finns med även om 100 år... eller ännu längre. I vilket fall som helst så ska jag sy in Olivers namn på den ikväll. Barndop blir det på lördag.
På tal om barndopet förresten så fick jag ikväll reda på att vi inte ska ha fikat här hemma hos oss. Jag trodde att det skulle bli så eftersom den lokal vi ville ha var upptagen. Jag sa från början att jag helst inte ville ha det här men trodde att det skulle bli så i slutänden i alla fall. Det känns faktiskt jättebra. Missförstå mig rätt Linda, självklart hade vi varit här om inte Anna-Karin erbjudit sig men det är ändå skönt att "slippa". Nu känns det som om jag har fått massor av extratid tillgodo för nu slipper jag göra en massa som jag skulle blivit tvungen att göra i så fall. I stället tänker vi be mina föräldrar att äta middag med oss på lördag, DET var länge sen! Jag hoppas att de kan stanna, jag minns inte när vi kunde sitta i lugn och ro, bara vi, och umgås en stund och det skulle vara så himla mysigt.
Eftersom jag fick en väldig massa tid över så tror jag att jag ska åka ner till centrum och leta efter en ny klänning i morgon. Peter och jag är nämligen inbjudna till stor galapremiär på torsdag nästa vecka! Galapremiär för nya Star Trekfilmen ;-)
Sen kanske vi åker iväg till IKEA en sväng i morgon också. Vi ska snart börja renovera köket så vi behöver få lite idéer och uppslag inför det. Ska bli kul!
Nu gäller det bara att energin infinner sig i morgon bitti igen...
Fylld av energi
Jag slocknade förstås igår kväll, någon gång före klockan 22 och har råkat sova påklädd hela natten ;-). Nåja, så kan det gå. I morse vaknade jag i stället vanlig tid men gick inte upp förrän strax före klockan 7, det var omöjligt att ligga kvar.
Idag känner jag mig i alla fall fylld av energi. Jag har redan tvättat fönster utvändigt i vardagsrummet, hunnit göra en checklista för packning av material på jobbet (är förresten ledig idag), deklarerat och nu ska jag ta itu med fönster i vardagsrummet på insidan. Jag har så mycket energi just nu att det är knappt att jag hinner med mig själv... ;-)
Det är bara att hoppas att det håller i sig hela dagen också...
Idag känner jag mig i alla fall fylld av energi. Jag har redan tvättat fönster utvändigt i vardagsrummet, hunnit göra en checklista för packning av material på jobbet (är förresten ledig idag), deklarerat och nu ska jag ta itu med fönster i vardagsrummet på insidan. Jag har så mycket energi just nu att det är knappt att jag hinner med mig själv... ;-)
Det är bara att hoppas att det håller i sig hela dagen också...
Så trött
Ikväll är jag så himla trött igen. Hade massor att göra på jobbet idag men fick verkligen undan och det kändes bra. Åkte hem och lämnade hundarna och sedan raka vägen ner till Linda där jag var barnvakt i ett par timmar. Nu hade jag egentligen tänkt göra massor av nytta ikväll men jag orkar inte.
Peter har kommit hem igen och det är skönt, jag gillar inte att sova ensam i sängen. Fast, nu sitter han och tittar på hockey. Jag tror att jag lägger mig och tittar på TV för en gångs skull, risken är väl bara att jag somnar.
Bra dag!
Idag var det en jättebra dag på jobbet. Det brukar normalt alltid vara bra dagar på jobbet men jag hade en svacka i slutet av förra veckan. Idag var chef-C där också och de dagarna brukar vara extra bra.
Hon var inte arg på mig utan lovade att hjälpa mig över min telefonskräck och det tycker jag låter toppen för jag vill ju inte vara så här. Jag vet dock inte riktigt hur jag ska handskas med de samtal jag ännu inte har ringt, uppgifterna som jag skulle söka fram men som jag inte har klarat än. Jag bet ihop direkt i morse och ringde på en gång, kom till en telefonsvarare som sa: "just nu är det många som ringer..." eller något liknande, varpå jag la på luren... SUCK! I morgon hinner jag i alla fall inte ringa för jag har en hel del annat som måste fixas så åtminstone kan jag känna mig "säker" i morgon. Jag måste fråga hur jag ska göra med det sen.
Hade lite ärenden på vägen hem, åkte förbi Jenni bl.a. så jag var inte hemma förrän vid 19-tiden. Sandra och jag var ensamma hela kvällen för Peter är bortrest på kurs och kommer hem på onsdag kväll. Vi har precis haft ett långt telefonsamtal och nu ska jag strax krypa i säng.
Kvällen har jag för övrigt tillbringat med att ta hand om räkningar och annat nödvändigt. I morgon kväll tänkte jag försöka röja lite här hemma. Jag har haft dåligt med energi den senaste tiden men ikväll börjar jag känna hur den återkommer. Sen är det trevligt för Peter och komma hem om det är lite mer städat också -han dammsög i och för sig hela övervåningen i lördags men det dras ju in hela tiden av hundarna om inte annat.
Nehej, nu kryper jag i säng!
Hon var inte arg på mig utan lovade att hjälpa mig över min telefonskräck och det tycker jag låter toppen för jag vill ju inte vara så här. Jag vet dock inte riktigt hur jag ska handskas med de samtal jag ännu inte har ringt, uppgifterna som jag skulle söka fram men som jag inte har klarat än. Jag bet ihop direkt i morse och ringde på en gång, kom till en telefonsvarare som sa: "just nu är det många som ringer..." eller något liknande, varpå jag la på luren... SUCK! I morgon hinner jag i alla fall inte ringa för jag har en hel del annat som måste fixas så åtminstone kan jag känna mig "säker" i morgon. Jag måste fråga hur jag ska göra med det sen.
Hade lite ärenden på vägen hem, åkte förbi Jenni bl.a. så jag var inte hemma förrän vid 19-tiden. Sandra och jag var ensamma hela kvällen för Peter är bortrest på kurs och kommer hem på onsdag kväll. Vi har precis haft ett långt telefonsamtal och nu ska jag strax krypa i säng.
Kvällen har jag för övrigt tillbringat med att ta hand om räkningar och annat nödvändigt. I morgon kväll tänkte jag försöka röja lite här hemma. Jag har haft dåligt med energi den senaste tiden men ikväll börjar jag känna hur den återkommer. Sen är det trevligt för Peter och komma hem om det är lite mer städat också -han dammsög i och för sig hela övervåningen i lördags men det dras ju in hela tiden av hundarna om inte annat.
Nehej, nu kryper jag i säng!
Härlig dag, skitdagar och telefonskräck!
Idag har det varit en helt underbar dag! Gissa om jag behövde det efter några rejäla skitdagar!!! Nåja, jag börjar med dagen idag...
Jag vaknade tidigt, redan 07.30. Konstigt nog så kände jag mig helt utsövd och det var omöjligt att ligga kvar i sängen. Ännu konstigare var det att Peter redan var uppe, honom måste man normalt dra upp ur sängen annars sover han lätt till 3 på eftermiddagen. Idag var han uppe och igång. Solen sken och det var redan över 10 grader varmt ute. Vi kom fram till att vi ville göra något under dagen. Eftersom jag fortfarande har väldigt ont i mitt revben så var trädgårdsarbete uteslutet, åtminstone för mig.
Vi bestämde oss för att åka in till Stockholm och hälsa på Jenni (www.lunajms.blogg.se) och Frida eftersom de hade ett bord på en mässa där, kanske käka en glass och bara njuta av solen och staden. Sen fick jag en snilleblixt och kom på att vi skulle fråga om vi fick låna med oss Marcus. Jag ringde till Tomas och frågade och när vi kom ner till dem så stod Marcus redan på trappan och väntade. Lilla älsklingen! Vi tog bilen till Danderyd där vi parkerade och sedan åkte T-banan in till Stockholms central. Vi gick upp och hälsade på Jenni och Frida. Jenni var jättesöt, hon såg ut som en seriefigur -hon hade färgat håret och luggen var randig ;-) Det är väl tur att man har vant sig vid att ha en udda dotter, udda men älskad och jättesöt!
Efter besöket hos dem så gick vi till McDonald's och Marcus var nog mer intresserad av leksaken i sin Happy Meal än själva maten men det gjorde ingenting. Sedan gick vi runt en stund innan vi åkte T-banan tillbaka till Danderyd. Vi stannade till i Arninge på vägen hem och köpte en cykel till Marcus. En riktig tvåhjuling! Det är inte illa för en treåring ;-) Han var inte så himla intresserad i affären, jo han provade att sitta på cykeln men trodde inte att han kunde cykla (antagligen för att den var låst) så vi berättade inte för honom att vi faktiskt köpte cykeln, morfar gick in i affären igen eftersom han "glömt" att köpa en stor kartong...
Sen åkte vi hem och efter en stund kom Linda (www.skimra.blogg.se), Tomas och Oliver hit. Tomas fick sätta ihop Marcus cykel och glädjen var stor. Ännu större blev den när morfar visade hur man skulle göra och sen ägnade Marcus en stor del av tiden till att cykla fram och tillbaka på balkongen. (vi har en ganska stor balkong, två tredjedelar av långsidan och hela kortsidan av huset). Vi grillade allesammans och det blev både en god och trevlig middag. Det blir lite skillnad mot vår vanliga lugna tillvaro med tre vuxna i huset. Jag tycker att det är jättemysigt (fast kanske inte jämt förstås, lite bekväm har jag nog blivit). Meningen var att Linda, Tomas och barnen skulle stanna kvar och se hockeymatchen här men eftersom Peter somnade i fåtöljen efter första perioden och Marcus var trött och ville hem och sova halvvägs in i andra så åkte de i periodpausen mellan andra och tredje. Själv bryr jag mig inte ett dugg om hockey längre så när de åkte så gick jag in hit till datarummet och satte mig i stället. Förr såg jag alltid hockey men nu tycker jag inte alls att det är skoj längre. Peter sitter förresten fortfarande där inne och sover. (just nu hör jag förresten svenska nationalsången så de vann alltså, åtminstone den här matchen)
Ja, det här har alltså varit en riktigt underbar dag. Jag har verkligen njutit, det finns nog inte något som är bättre än barnbarn. Jo, egna barn förstås men de hinner man inte njuta av på samma sätt.
Mina skitdagar då... Det började i onsdags morse. Klockan ringde och jag gick upp som vanligt, gjorde det jag brukar göra och gick sen som vanligt till balkongdörren för att ta dagens första cig. Vi har en askburk, dvs. en glasburk i stället för ett askfat eftersom jag tycker att det luktar så illa. Jag konstaterar att det är dags att byta ut eller tömma burken för nu var den helt full. Jag fimpar och lyfter upp burken och det glider ur mina händer... Jag ser fimpar och aska flyga ur och sen rullar burken över hela mattan. Så, då var det till att dammsuga hela vardagsrummet så där direkt på morgonen. När det äntligen var klart (och dammsugarpåsen var kastad) så gick jag in i badrummet för att göra mig i ordning. Jag tar upp min dyra hudcreme, och JA DEN ÄR DYR.... ungefär 2500 kronor, och tappar den på golvet.... Vid det laget tittar min käre man strängt på mig och säger: "Du sätter dig inte i bilen på minst en halvtimme". (Hade det varit tvärt om så tror jag att jag skulle gett honom en morgonutskällning).
Så småningom så kommer jag iväg (32 minuter senare). Jag ska åka in till Stockholm för att leverera material till ett ställe. Jag parkerar i Danderyd som vanligt och tar t-banan in till centralen. När jag kliver av så är det ytterst nära att jag tappar påsen med allt material men som tur var får jag grepp om den igen. Risken hade annars varit att den glidit ner på spåret... (helt otroligt, jag vet). Nåja, jag kan leverera materialet i god tid och åker tillbaka. När jag precis har svängt av mot Åkersberga så ringer Sandra (som jobbar i Täby) och frågar var jag är. Hon mår jättedåligt, verkligen jättedåligt och hon hade hoppats på att jag ännu inte skulle ha hunnit förbi Täby så att jag kunde plocka upp henne på vägen för hon ville hem och lägga sig. När hon hörde var jag var så sa hon att hon att hon skulle stanna kvar på jobbet för hon orkade helt enkelt inte åka hem. Jag vände förstås och åkte till Täby och hämtade henne.
(jag försökte precis väcka Peter inne i vardagsrummet men han vill inte vakna)
När jag kom hem igen så ska jag bara springa in och dricka lite vatten innan jag åker till jobbet. När jag kommer in så upptäcker jag att en av hundarna tydligen blivit sjuk och har spytt ner precis hela hallen... (nej, det fanns inga cigarettfimpar kvar på golvet) SÅ, det var bara att ta hand om det innan jag kunde åka iväg igen. Nu låter det säkert som om hela dagen redan skulle ha gått men jag tror att jag var på jobbet ungefär en halvtimme senare än vad jag skulle ha varit om allt inte hade hänt denna morgon och förmiddag.
Till slut kom jag till jobbet som sagt och det kändes som en underbar befrielse. C och S kändes som den mest välkomna syn jag sett på år och dag. De fick sig ett gott skratt åt mina morgonbestyr.
(idag känns det som om jag skriver en roman men jag behöver skriva av mig... och Peter sitter kvar i fåtöljen och sover)
Det borde ha räckt för den dagen men så var inte fallet. Jag fick reda på att något som absolut inte får hända, inte kan hända, helt omöjligt kan ha hänt faktiskt hade hänt. En sak som jag hade ansvaret för hade blivit helt uppåt väggarna galet. (Jag önskar bara att jag hade fått reda på det "first hand" och inte på omvägar). Chef-C försöker lära oss att se skillnad på ett problem, ett bakslag och en katastrof och jag har försökt tänka efter vad detta kan kallas. För mig känns det naturligtvis först som en katastrof eftersom det var mitt ansvar men det är ju ingenting som firman går under för så därför kan det nog inte kallas för en katastrof. Däremot är det både ett bakslag och ett problem. Ett bakslag eftersom mitt mål självklart är att vara helt felfri (Det finns ingen firma på denna jord som jag älskar så mycket som den här och därför får det inte gå fel). Ett problem är det också eftersom jag inte vet hur det har gått till. Hade det varit på ett annat företag så skulle jag nästan trott att någon velat jäklas med mig men nu är även det omöjligt. Det är helt enkelt jag som har gjort något fel någonstans men jag kan inte förstå vad.
Det finns bara en enda version av det material som det gäller i min dator. Jag skrev ut 1 ex, kopierade upp 5 till, band ihop dem och levererade dem. Sedan fick jag reda på att det behövdes ytterligare ett ex. och det är här det måste ha gått fel (vilket fortfarande är helt omöjligt men trots det ändå har hänt). Jag skrev ut ett ex. band det och sedan har det på något sätt förväxlats på vägen till leverans, så det blev en gammal version. Det här är en sådan där grej som jag kommer att fundera på i flera år framöver. Hur kunde det bli fel???
Nu är ju chef-C så otroligt duktig så jag är säker på att hon kunde handskas med situationen (därför är det ingen katastrof för firman men känns ändå så för mig som vill vara felfri). Jag kommer aldrig mer att lämna ifrån mig material utan att bläddra igenom ALLT i samband med överlämnandet.
Man kunde ju tycka att onsdagen hade varit tillräckligt jäklig men när jag åkte hem på kvällen så började jag få jätteont i magen. Inte magsjukeont och inte "tjejontimagen" (som en av Sandras elever uttryckte det) utan bara ont. På kvällen hade jag några papper som jag var tvungen att sammanställa och det var nödvändigt att göra det just då. Jag kände att jag knappt orkade sitta upp och jag tror att jag fick en febertopp dessutom. Bara ont (och det har jag haft nog av för en tid framöver med revben, ryggskott innan dess osv. ) Till slut var onsdagen över och jag kunde somna.
På torsdagen så trodde jag först att det magonda var över men när jag satt i bilen på väg till jobbet så började det igen (och det var inte ångest över "det som inte fick hända") Jag kände mig lätt illamående och hade riktigt ont i magen hela dagen. Jag tror att jag hade feber i omgångar också. Under dagen fick jag höra att även S hade magproblem så antagligen var det något vi hade en släng av båda två. Jag fick ett uppdrag att utföra på torsdagen via C (inte chef-C) men mådde allt för dåligt för att ta itu med det då. Jag tog hand om andra, lättare men även de nödvändiga, arbetsuppgifter. Till slut tog dagen slut och jag åkte hem. Jag kröp i säng i princip direkt när jag kom hem, tror att jag somnade 18.15 och sov sedan till 06.15 på fredagen.
(Jag var precis och tog en cig och tror att jag kanske lyckades väcka Peter, åtminstone så bytte han ställning i fåtöljen)
På fredagen vaknade jag i alla fall utan magont och när jag kom till jobbet så var det dags att ta itu med uppdraget som jag hade fått. Problemet för mig var bara att det innebar att jag skulle ringa runt till en del ställen och ta reda på en del uppgifter. Jag skulle alltså inte sälja något utan bara ta reda på vissa uppgifter. Det kan låta enkelt om man inte är som jag och har telefonskräck... Jag vet inte varför jag har så svårt att lyfta telefonen och ringa men det är nästan en oöverkomlig uppgift för mig. Jag kan nästan svära på att jag inte har ringt ett enda samtal från vår hemtelefon i år! Jag ringer knappt mina barn eller Peter, för det mesta skickar jag ett sms. Peter blir tokig på mig när jag messar eftersom han tycker att det är jobbigt, själv är jag sms-expert. Det spelar alltså egentligen inte någon roll vem jag ska ringa till utan jag tycker att det är jättejobbigt att ringa vem det än är.
Jag har däremot inga som helst problem med att lyfta luren om det ringer! Det gör jag gärna och jag har heller inga problem med att "vara trevlig", prata och hjälpa den som ringer till mig, bara jag inte behöver ringa själv.
Jag vet inte varför jag är så här. Jag jobbade på Folkuniversitetet i åtta år och där var jag tvungen att ringa ganska ofta och väldigt ofta blev det surt eller till och med utskällningar när jag ringde. Anledningen till att vi ringde där var oftast för att någon lärare hade blivit sjuk och vi var tvungna att ställa in en kurs. Där lärde jag mig att älska telefonsvarare, det var så himla mycket lättare att prata in ett meddelande på en telefonsvarare än att prata direkt med personen. Det hände naturligtvis ibland, men förvånansvärt sällan faktiskt, att folk inte hade lyssnat av sina telefonsvarare och kom ändå. Vissa var förstående medan andra var sura men det var mycket lättare för mig att hantera sura människor "face to face" än per telefon. (Jag vet att jag är konstig)
Sen, när jag var arbetslös, så försökte jag mig på att vara telefonförsäljare i två veckor. Jag tyckte att det var fruktansvärt hemskt och fick tvinga mig till att lyfta luren men jag hade en otrolig självdiciplin som jag faktiskt är väldigt imponerad över själv. Jag ringde långt fler samtal än vad telefonförsäljare normalt gör, åtminstone enligt vad jag har fått höra i efterhand. (något jag faktiskt blev chockad över, alltså hur lite tid en telefonförsäljare faktiskt tillbringar i telefonen)
(Nä, Peter sitter kvar i fåtöljen)
Nåja, i fredags var det mitt uppdrag. Det börjar med svettningar, illamående, hela kroppen skakar... jag tvingar mig till att lyfta luren och pratar med en person. Hon kunde inte hjälpa mig och föreslår en annan person som jag kan ringa till för att få uppgifterna. Det betyder att jag måste börja om och nu är svettningarna, illamåendet och skakningarna dubbelt värre. När jag lyfter handen så ser jag hur den skakar... Jag ringer personen som hon föreslagit men den svarar inte, jag ringer ytterligare ett par stycken som inte svarar och hela tiden blir mina problem värre och värre. (Jag börjar fundera på om det faktiskt inte är lättare att säga upp mig, problemet är ju bara att jag verkligen älskar mitt jobb för övrigt). Just då börjar det ringa in några samtal och jag känner mig jätteglad för det innebär att jag kan skjuta upp på de samtal jag måste ringa själv en stund. Det kommer flera samtal in just då.
Sedan har jag några andra saker, mitt vanliga jobb, som jag måste ta itu med vilket jag gör. Samtidigt som jag skakar i kroppen för jag vet att jag snart måste ringa i alla fall. Jag går igenom andra saker som är nog så viktiga, samtidigt som det här med telefonen blir jobbigare och jobbigare (för att jag tänker på det hela tiden förstås). Jag och C är ute och röker och jag säger till henne att just då skulle jag hellre klappa en huggorm och för den som känner mig så säger det allt. Det finns nog ingen större ormfobiker än mig! C ber om skjuts eftersom hon är utan bil och jag ställer upp förstås, med glädje. Det skulle jag naturligtvis ha gjort ändå men just då kändes det som en belöning. Hon säger att hon tycker att jag ska packa ihop och åka hem när jag skjutsat hem henne eftersom jag var ensam kvar på kontoret (S hade gått redan vid lunch). Jag säger till C att jag inte tänker tillåta mig själv att åka hem förrän jag har ringt åtimistone ett samtal till. Det gör jag också till slut men då är jag så färdig att jag nästan känner det som om jag ska kräkas rakt över skrivbordet. (Snacka om att jag behöver lite coaching när det gäller telefoner).
En bra sak gjorde jag i alla fall i fredags, i samband med att jag tog emot ett samtal. En person som jag pratade med för en vecka sedan ringde tillbaka och vi gjorde upp en affär. I ärlighetens namn så gjorde jag inte en lika stor insats i just denna affär som i den som jag gjorde en vecka tidigare med en annan person men inte desto mindre var det en liten insats. Jätteglad skickade jag ett sms till chef-C men jag har inte fått något svar än. Så, kanske är jag överkänslig men just nu tror jag att hon är jättearg på mig eftersom hon inte har svarat...
Jag skulle inte bli förvånad om jag i morgon för första gången någonsin kommer att känna söndagsångest. Men, på måndag morgon stänger jag dörren till mitt kontor. Blåser ut alla tankar i mitt huvud och bara ringer... Förhoppningsvis kan jag redan på morgonen när hon kommer lägga fram den lista hon efterfrågar. Det gäller bara att inte tänka... INTE TÄNKA!!!!!
Jag vet att jag inte är klok! Nåja, visst var jag väl lite värd att ha en sån underbar lördag som jag har haft idag? Skönt att få skriva av mig ordentligt var det också, även om ingen någonsin kommer att läsa det.,
Nu ska jag gå och väcka och sedan lägga min kära man...
Jag vaknade tidigt, redan 07.30. Konstigt nog så kände jag mig helt utsövd och det var omöjligt att ligga kvar i sängen. Ännu konstigare var det att Peter redan var uppe, honom måste man normalt dra upp ur sängen annars sover han lätt till 3 på eftermiddagen. Idag var han uppe och igång. Solen sken och det var redan över 10 grader varmt ute. Vi kom fram till att vi ville göra något under dagen. Eftersom jag fortfarande har väldigt ont i mitt revben så var trädgårdsarbete uteslutet, åtminstone för mig.
Vi bestämde oss för att åka in till Stockholm och hälsa på Jenni (www.lunajms.blogg.se) och Frida eftersom de hade ett bord på en mässa där, kanske käka en glass och bara njuta av solen och staden. Sen fick jag en snilleblixt och kom på att vi skulle fråga om vi fick låna med oss Marcus. Jag ringde till Tomas och frågade och när vi kom ner till dem så stod Marcus redan på trappan och väntade. Lilla älsklingen! Vi tog bilen till Danderyd där vi parkerade och sedan åkte T-banan in till Stockholms central. Vi gick upp och hälsade på Jenni och Frida. Jenni var jättesöt, hon såg ut som en seriefigur -hon hade färgat håret och luggen var randig ;-) Det är väl tur att man har vant sig vid att ha en udda dotter, udda men älskad och jättesöt!
Efter besöket hos dem så gick vi till McDonald's och Marcus var nog mer intresserad av leksaken i sin Happy Meal än själva maten men det gjorde ingenting. Sedan gick vi runt en stund innan vi åkte T-banan tillbaka till Danderyd. Vi stannade till i Arninge på vägen hem och köpte en cykel till Marcus. En riktig tvåhjuling! Det är inte illa för en treåring ;-) Han var inte så himla intresserad i affären, jo han provade att sitta på cykeln men trodde inte att han kunde cykla (antagligen för att den var låst) så vi berättade inte för honom att vi faktiskt köpte cykeln, morfar gick in i affären igen eftersom han "glömt" att köpa en stor kartong...
Sen åkte vi hem och efter en stund kom Linda (www.skimra.blogg.se), Tomas och Oliver hit. Tomas fick sätta ihop Marcus cykel och glädjen var stor. Ännu större blev den när morfar visade hur man skulle göra och sen ägnade Marcus en stor del av tiden till att cykla fram och tillbaka på balkongen. (vi har en ganska stor balkong, två tredjedelar av långsidan och hela kortsidan av huset). Vi grillade allesammans och det blev både en god och trevlig middag. Det blir lite skillnad mot vår vanliga lugna tillvaro med tre vuxna i huset. Jag tycker att det är jättemysigt (fast kanske inte jämt förstås, lite bekväm har jag nog blivit). Meningen var att Linda, Tomas och barnen skulle stanna kvar och se hockeymatchen här men eftersom Peter somnade i fåtöljen efter första perioden och Marcus var trött och ville hem och sova halvvägs in i andra så åkte de i periodpausen mellan andra och tredje. Själv bryr jag mig inte ett dugg om hockey längre så när de åkte så gick jag in hit till datarummet och satte mig i stället. Förr såg jag alltid hockey men nu tycker jag inte alls att det är skoj längre. Peter sitter förresten fortfarande där inne och sover. (just nu hör jag förresten svenska nationalsången så de vann alltså, åtminstone den här matchen)
Ja, det här har alltså varit en riktigt underbar dag. Jag har verkligen njutit, det finns nog inte något som är bättre än barnbarn. Jo, egna barn förstås men de hinner man inte njuta av på samma sätt.
Mina skitdagar då... Det började i onsdags morse. Klockan ringde och jag gick upp som vanligt, gjorde det jag brukar göra och gick sen som vanligt till balkongdörren för att ta dagens första cig. Vi har en askburk, dvs. en glasburk i stället för ett askfat eftersom jag tycker att det luktar så illa. Jag konstaterar att det är dags att byta ut eller tömma burken för nu var den helt full. Jag fimpar och lyfter upp burken och det glider ur mina händer... Jag ser fimpar och aska flyga ur och sen rullar burken över hela mattan. Så, då var det till att dammsuga hela vardagsrummet så där direkt på morgonen. När det äntligen var klart (och dammsugarpåsen var kastad) så gick jag in i badrummet för att göra mig i ordning. Jag tar upp min dyra hudcreme, och JA DEN ÄR DYR.... ungefär 2500 kronor, och tappar den på golvet.... Vid det laget tittar min käre man strängt på mig och säger: "Du sätter dig inte i bilen på minst en halvtimme". (Hade det varit tvärt om så tror jag att jag skulle gett honom en morgonutskällning).
Så småningom så kommer jag iväg (32 minuter senare). Jag ska åka in till Stockholm för att leverera material till ett ställe. Jag parkerar i Danderyd som vanligt och tar t-banan in till centralen. När jag kliver av så är det ytterst nära att jag tappar påsen med allt material men som tur var får jag grepp om den igen. Risken hade annars varit att den glidit ner på spåret... (helt otroligt, jag vet). Nåja, jag kan leverera materialet i god tid och åker tillbaka. När jag precis har svängt av mot Åkersberga så ringer Sandra (som jobbar i Täby) och frågar var jag är. Hon mår jättedåligt, verkligen jättedåligt och hon hade hoppats på att jag ännu inte skulle ha hunnit förbi Täby så att jag kunde plocka upp henne på vägen för hon ville hem och lägga sig. När hon hörde var jag var så sa hon att hon att hon skulle stanna kvar på jobbet för hon orkade helt enkelt inte åka hem. Jag vände förstås och åkte till Täby och hämtade henne.
(jag försökte precis väcka Peter inne i vardagsrummet men han vill inte vakna)
När jag kom hem igen så ska jag bara springa in och dricka lite vatten innan jag åker till jobbet. När jag kommer in så upptäcker jag att en av hundarna tydligen blivit sjuk och har spytt ner precis hela hallen... (nej, det fanns inga cigarettfimpar kvar på golvet) SÅ, det var bara att ta hand om det innan jag kunde åka iväg igen. Nu låter det säkert som om hela dagen redan skulle ha gått men jag tror att jag var på jobbet ungefär en halvtimme senare än vad jag skulle ha varit om allt inte hade hänt denna morgon och förmiddag.
Till slut kom jag till jobbet som sagt och det kändes som en underbar befrielse. C och S kändes som den mest välkomna syn jag sett på år och dag. De fick sig ett gott skratt åt mina morgonbestyr.
(idag känns det som om jag skriver en roman men jag behöver skriva av mig... och Peter sitter kvar i fåtöljen och sover)
Det borde ha räckt för den dagen men så var inte fallet. Jag fick reda på att något som absolut inte får hända, inte kan hända, helt omöjligt kan ha hänt faktiskt hade hänt. En sak som jag hade ansvaret för hade blivit helt uppåt väggarna galet. (Jag önskar bara att jag hade fått reda på det "first hand" och inte på omvägar). Chef-C försöker lära oss att se skillnad på ett problem, ett bakslag och en katastrof och jag har försökt tänka efter vad detta kan kallas. För mig känns det naturligtvis först som en katastrof eftersom det var mitt ansvar men det är ju ingenting som firman går under för så därför kan det nog inte kallas för en katastrof. Däremot är det både ett bakslag och ett problem. Ett bakslag eftersom mitt mål självklart är att vara helt felfri (Det finns ingen firma på denna jord som jag älskar så mycket som den här och därför får det inte gå fel). Ett problem är det också eftersom jag inte vet hur det har gått till. Hade det varit på ett annat företag så skulle jag nästan trott att någon velat jäklas med mig men nu är även det omöjligt. Det är helt enkelt jag som har gjort något fel någonstans men jag kan inte förstå vad.
Det finns bara en enda version av det material som det gäller i min dator. Jag skrev ut 1 ex, kopierade upp 5 till, band ihop dem och levererade dem. Sedan fick jag reda på att det behövdes ytterligare ett ex. och det är här det måste ha gått fel (vilket fortfarande är helt omöjligt men trots det ändå har hänt). Jag skrev ut ett ex. band det och sedan har det på något sätt förväxlats på vägen till leverans, så det blev en gammal version. Det här är en sådan där grej som jag kommer att fundera på i flera år framöver. Hur kunde det bli fel???
Nu är ju chef-C så otroligt duktig så jag är säker på att hon kunde handskas med situationen (därför är det ingen katastrof för firman men känns ändå så för mig som vill vara felfri). Jag kommer aldrig mer att lämna ifrån mig material utan att bläddra igenom ALLT i samband med överlämnandet.
Man kunde ju tycka att onsdagen hade varit tillräckligt jäklig men när jag åkte hem på kvällen så började jag få jätteont i magen. Inte magsjukeont och inte "tjejontimagen" (som en av Sandras elever uttryckte det) utan bara ont. På kvällen hade jag några papper som jag var tvungen att sammanställa och det var nödvändigt att göra det just då. Jag kände att jag knappt orkade sitta upp och jag tror att jag fick en febertopp dessutom. Bara ont (och det har jag haft nog av för en tid framöver med revben, ryggskott innan dess osv. ) Till slut var onsdagen över och jag kunde somna.
På torsdagen så trodde jag först att det magonda var över men när jag satt i bilen på väg till jobbet så började det igen (och det var inte ångest över "det som inte fick hända") Jag kände mig lätt illamående och hade riktigt ont i magen hela dagen. Jag tror att jag hade feber i omgångar också. Under dagen fick jag höra att även S hade magproblem så antagligen var det något vi hade en släng av båda två. Jag fick ett uppdrag att utföra på torsdagen via C (inte chef-C) men mådde allt för dåligt för att ta itu med det då. Jag tog hand om andra, lättare men även de nödvändiga, arbetsuppgifter. Till slut tog dagen slut och jag åkte hem. Jag kröp i säng i princip direkt när jag kom hem, tror att jag somnade 18.15 och sov sedan till 06.15 på fredagen.
(Jag var precis och tog en cig och tror att jag kanske lyckades väcka Peter, åtminstone så bytte han ställning i fåtöljen)
På fredagen vaknade jag i alla fall utan magont och när jag kom till jobbet så var det dags att ta itu med uppdraget som jag hade fått. Problemet för mig var bara att det innebar att jag skulle ringa runt till en del ställen och ta reda på en del uppgifter. Jag skulle alltså inte sälja något utan bara ta reda på vissa uppgifter. Det kan låta enkelt om man inte är som jag och har telefonskräck... Jag vet inte varför jag har så svårt att lyfta telefonen och ringa men det är nästan en oöverkomlig uppgift för mig. Jag kan nästan svära på att jag inte har ringt ett enda samtal från vår hemtelefon i år! Jag ringer knappt mina barn eller Peter, för det mesta skickar jag ett sms. Peter blir tokig på mig när jag messar eftersom han tycker att det är jobbigt, själv är jag sms-expert. Det spelar alltså egentligen inte någon roll vem jag ska ringa till utan jag tycker att det är jättejobbigt att ringa vem det än är.
Jag har däremot inga som helst problem med att lyfta luren om det ringer! Det gör jag gärna och jag har heller inga problem med att "vara trevlig", prata och hjälpa den som ringer till mig, bara jag inte behöver ringa själv.
Jag vet inte varför jag är så här. Jag jobbade på Folkuniversitetet i åtta år och där var jag tvungen att ringa ganska ofta och väldigt ofta blev det surt eller till och med utskällningar när jag ringde. Anledningen till att vi ringde där var oftast för att någon lärare hade blivit sjuk och vi var tvungna att ställa in en kurs. Där lärde jag mig att älska telefonsvarare, det var så himla mycket lättare att prata in ett meddelande på en telefonsvarare än att prata direkt med personen. Det hände naturligtvis ibland, men förvånansvärt sällan faktiskt, att folk inte hade lyssnat av sina telefonsvarare och kom ändå. Vissa var förstående medan andra var sura men det var mycket lättare för mig att hantera sura människor "face to face" än per telefon. (Jag vet att jag är konstig)
Sen, när jag var arbetslös, så försökte jag mig på att vara telefonförsäljare i två veckor. Jag tyckte att det var fruktansvärt hemskt och fick tvinga mig till att lyfta luren men jag hade en otrolig självdiciplin som jag faktiskt är väldigt imponerad över själv. Jag ringde långt fler samtal än vad telefonförsäljare normalt gör, åtminstone enligt vad jag har fått höra i efterhand. (något jag faktiskt blev chockad över, alltså hur lite tid en telefonförsäljare faktiskt tillbringar i telefonen)
(Nä, Peter sitter kvar i fåtöljen)
Nåja, i fredags var det mitt uppdrag. Det börjar med svettningar, illamående, hela kroppen skakar... jag tvingar mig till att lyfta luren och pratar med en person. Hon kunde inte hjälpa mig och föreslår en annan person som jag kan ringa till för att få uppgifterna. Det betyder att jag måste börja om och nu är svettningarna, illamåendet och skakningarna dubbelt värre. När jag lyfter handen så ser jag hur den skakar... Jag ringer personen som hon föreslagit men den svarar inte, jag ringer ytterligare ett par stycken som inte svarar och hela tiden blir mina problem värre och värre. (Jag börjar fundera på om det faktiskt inte är lättare att säga upp mig, problemet är ju bara att jag verkligen älskar mitt jobb för övrigt). Just då börjar det ringa in några samtal och jag känner mig jätteglad för det innebär att jag kan skjuta upp på de samtal jag måste ringa själv en stund. Det kommer flera samtal in just då.
Sedan har jag några andra saker, mitt vanliga jobb, som jag måste ta itu med vilket jag gör. Samtidigt som jag skakar i kroppen för jag vet att jag snart måste ringa i alla fall. Jag går igenom andra saker som är nog så viktiga, samtidigt som det här med telefonen blir jobbigare och jobbigare (för att jag tänker på det hela tiden förstås). Jag och C är ute och röker och jag säger till henne att just då skulle jag hellre klappa en huggorm och för den som känner mig så säger det allt. Det finns nog ingen större ormfobiker än mig! C ber om skjuts eftersom hon är utan bil och jag ställer upp förstås, med glädje. Det skulle jag naturligtvis ha gjort ändå men just då kändes det som en belöning. Hon säger att hon tycker att jag ska packa ihop och åka hem när jag skjutsat hem henne eftersom jag var ensam kvar på kontoret (S hade gått redan vid lunch). Jag säger till C att jag inte tänker tillåta mig själv att åka hem förrän jag har ringt åtimistone ett samtal till. Det gör jag också till slut men då är jag så färdig att jag nästan känner det som om jag ska kräkas rakt över skrivbordet. (Snacka om att jag behöver lite coaching när det gäller telefoner).
En bra sak gjorde jag i alla fall i fredags, i samband med att jag tog emot ett samtal. En person som jag pratade med för en vecka sedan ringde tillbaka och vi gjorde upp en affär. I ärlighetens namn så gjorde jag inte en lika stor insats i just denna affär som i den som jag gjorde en vecka tidigare med en annan person men inte desto mindre var det en liten insats. Jätteglad skickade jag ett sms till chef-C men jag har inte fått något svar än. Så, kanske är jag överkänslig men just nu tror jag att hon är jättearg på mig eftersom hon inte har svarat...
Jag skulle inte bli förvånad om jag i morgon för första gången någonsin kommer att känna söndagsångest. Men, på måndag morgon stänger jag dörren till mitt kontor. Blåser ut alla tankar i mitt huvud och bara ringer... Förhoppningsvis kan jag redan på morgonen när hon kommer lägga fram den lista hon efterfrågar. Det gäller bara att inte tänka... INTE TÄNKA!!!!!
Jag vet att jag inte är klok! Nåja, visst var jag väl lite värd att ha en sån underbar lördag som jag har haft idag? Skönt att få skriva av mig ordentligt var det också, även om ingen någonsin kommer att läsa det.,
Nu ska jag gå och väcka och sedan lägga min kära man...
Trött och ont
Jag är så himla trött att det känns som om jag skulle ramla ihop i en liten hög. Det hänger väl naturligtvis samman med att jag inte har sovit så bra sedan ett par veckor tillbaka. Jag har så ont i mitt brutna revben och det känns speciellt på nätterna när jag rör mig i sängen. På dagen är det lättare att undvika de rörelser som gör ont men på natten tänker man ju inte efter hur man rör sig. Jag vaknar i princip varje gång jag rör mig och jag är normalt en propeller i sängen.
I morgon får jag automatiskt lite sovmorgon i alla fall. Jag ska åka in till Stockholm på morgonen och leverera lite material till ett ställe.
För övrigt har det nog inte hänt så mycket och jag är alldeles för seg för att skriva något just nu, så det är väl lika bra att jag slutar...
I morgon får jag automatiskt lite sovmorgon i alla fall. Jag ska åka in till Stockholm på morgonen och leverera lite material till ett ställe.
För övrigt har det nog inte hänt så mycket och jag är alldeles för seg för att skriva något just nu, så det är väl lika bra att jag slutar...
Bra helg och stora frågor...
Det har varit en jättebra helg. Jag har fått undan hela min stryktvätt som låg och väntade. Sandra är den som brukar tvätta alla våra kläder men det som ska strykas tar jag hand om. Även Sandras grejor, annars struntar hon i strykningen och sätter på sig kläderna ändå. Jag föredrar när kläderna är strukna och inte sitter som korvar runt kroppen.
Trots att jag stod och strök några timmar igår så hann jag även läsa en bok. Ja, inte så märkvärdigt för den var väl bara lite drygt 300 sidor tror jag. Dagens boktips är: "Flickan som vävde sidenmattor". Lättläst, trevlig och intressant.
Idag har jag också varit duktig. Jag och Sandra åkte ner till centrum och köpte en ny mangel. Den gamla var helt enkelt förbrukad och det får nog vara godkänt med alla år som den har på nacken. Nu införskaffade jag i alla fall en ny och sedan manglade vi de lakan, örngott och handdukar som behövde det. Skönt att ha det gjort!
I fredags så började jag och Sandra diskutera vilka som är de stora mysterierna och enligt henne så är det döden och rymden. Jag måste nog hålla med. När det gäller rymden så var det frågan om den verklígen är oändlig eller om den tar slut någonstans. Fast, om den tar slut, hur tar den slut och vad finns det bakom det? Alltså, det är nog tur att man inte grottar ner sig för mycket i sådana frågor för mycket för då blir man nog knäpp. Att vi inte är ensamma i universum borde ju vara självklart för alla. Jag kan inte förstå folk som faktiskt på allvar tror att vi är den enda planeten med liv. Löjligt! Sedan, hur det livet ser ut på andra platser är en annan sak.... Hmmm, en hel del att fundera på.
När det gäller döden så har vi pratat om det flera gånger. En del tror att allt slutar när vi dör, andra tror att det finns en fortsättning. Jag tillhör dem som är säker på att det finns något mer, är helt övertygad faktiskt. För någon vecka sedan så pratade vi om saken med en person som sa sig vara säker på att det slutar men som jag sa till honom, om det visar sig att vi har rätt så blir du glatt överraskad och om det visar sig att du har rätt så vet vi ändå ingenting om det. Tyvärr finns det ju folk som utnyttjar andra människors sårbarhet och ska ha en massa pengar osv. för att "förmedla kontakter", det tycker jag är skit men för övrigt så finner jag ingen anledning till att folk inte ska få tro det de vill.
Jag har själv varit med om ett par händelser som fått mig än mer övertygad. Dels hade jag besök av en "gubbe" när jag var liten och dels hade jag besök av någon för några år sedan. Det som hände för några år sedan var att jag vaknade mitt i natten och kände att jag inte var ensam i sovrummet. Jag konstaterade att Peter inte låg i sin säng (han satt i vardagsrummet och läste) men att det ändå fanns en otroligt stark närvaro i rummet. Vartenda hårstrå på kroppen stod rakt ut, innan hade jag trott att det bara var något man sa men det var faktiskt så. Jag kände närvaron tydligare än något jag känt tidigare. Jag vågade inte se efter, fast egentligen var jag inte direkt rädd. Till slut, vet inte efter hur länge, så sa jag "var snäll och lämna mig ifred" varpå känslan omgående försvann och jag blev lämnad. Jag funderade mycket på vem det var men jag är nästan säker på att det var min svåger, Michael, som kom på besök. Han var bara 32 år när han gick bort för 13 år sedan.
För ungefär 2 år sedan så var Peter och jag iväg till ett medium. Det var ren nyfikenhet som fick oss att åka dit. Hon kom från England och var bara på besök i Sverige en vecka. Det var ett öppet hus som jag fick höra om där det här mediet förmedlade kontakter till en del av gästena (enligt mediet var det andarna som valde vilka som skulle få meddelanden). Det var helt gratis så vi åkte dit för att se vad det var, på plats kunde man om man ville anmäla sig till privata sittningar som jag har för mig kostade 300 kronor för ca en halvtimme. Vi anmälde oss till henne med våra förnamn, ingenting annat, inte ens vårt telefonnummer. När vi åkte dit så sa jag till Peter att om det skulle funka så ville jag helst höra ifrån Michael. Kanske, kanske kunde Michael även säga att han hade hand om Nappe, vår förra helt underbara hund... (Yorkshireterrier som blev lite drygt 15 år gammal).
Trots detta så hade varken jag eller Peter några som helst förhoppningar när vi åkte iväg. Vi bestämde att vi inte skulle "ge" henne någon som helst information utan bara ta emot. Den första som "kom" var Peters pappa och han började prata om hur stolt han var över Peter (förutsägbart) men sen började det hända saker. Peters pappa och Michael var båda där och de började beskriva omgivningarna där Peter är uppvuxen och där hans mamma fortfarande bor. Hon beskrev precis hur det ser ut och vi kunde inte göra annat än att bekräfta. Det kom någon släkting till mig också men där blev jag osäker på vem det kan ha varit, möjligen min gammelmormor. I vilket fall som helst, helt plötsligt när hon sitter och pratar så tittar hon på mig och säger: "Ni har en liten hund som har gått över till andra sidan", ja sa jag. "Han sitter i ditt knä nu och han är fri och han är lycklig". Då höll jag på att bryta ihop för det var så oväntat. (och just då och där hade jag kunnat betala det tiodubbla för att få höra att Nappe satt i mitt knä, därför kan jag också förstå att det finns människor som lätt kan lura till sig pengar från folk i sårbara situationer).
Därpå så pratade hon en liten stund till om Peters far och bror när hon plötsligt vänder sig till mig igen och säger: "Ni har en ny hund nu". Ja säger jag, vi har faktiskt två nya hundar. Hon lyssnar inte riktigt på att jag säger att vi har två nya hundar utan fortsätter: "Det är en liten hund med ett stort namn, som Brutus". Det var det som fick mig helt övertygad! Även om vi hade två nya hundar (tre nu) så skaffade vi dem med nästan ett helt års mellanrum. Det är små yorkshireterrirar och den äldsta av dem heter.... Brutus! Det är ju inte precis ett vanligt hundnamn. Yorkar fäller inte så vi satt inte med hundhår på kläderna, det fanns INGENTING som kunde ge henne en ledtråd till att vi skulle ha en liten hund som heter Brutus...
Därför, bland annat, så tror jag att det finns mer än det här livet. För att krångla till det ännu mer så tror jag att det är möjligt att vi faktiskt lever flera gånger också. Jag är inte religiös så jag vet inte varför vi ska leva fler gånger men jag tror att det går ut på att vi ska lära oss saker i det här livet och som vi sedan har med oss i nästa. Jag kan tänka mig att vi delvis väljer våra liv, inte att allt är förutbestämt men att vi har valt vissa svårigheter som vi måste klara av redan innan vi kommer till världen. Sedan tror jag att vi kommer till olika vägskäl vid olika tillfällen i livet och beroende på vilken väg vi väljer så sker olika saker. Man kan ju fråga sig vad det är för mening med att folk föds i fattiga länder och aldrig får någon chans till ett vettigt liv eller varför små barn dör. Jag vet förstås inte men kanske finns det en mening med det också, trots att det är svårt för oss att ens tro??? En möjlig teori när det gäller folk i fattiga länder, svältande barn och vuxna skulle ju kunna vara att de själva behöver den erfarenheten samtidigt som vi andra också behöver det eftersom vi behöver det engagemanget.... Nej, det är nog bäst att jag slutar innan jag krånglar in mig för mycket.... Vissa saker kan jag inte se någon mening med.
Så, antingen så finns det en fortsättning och vi får veta allt en dag, eller också så tar det slut och då vet vi ändå inte något om det. Under tiden så får vi göra så gott vi kan, försöka att leva så bra som möjligt, försöka att göra så bra som möjligt av de förutsättningar vi har.
Trots att jag stod och strök några timmar igår så hann jag även läsa en bok. Ja, inte så märkvärdigt för den var väl bara lite drygt 300 sidor tror jag. Dagens boktips är: "Flickan som vävde sidenmattor". Lättläst, trevlig och intressant.
Idag har jag också varit duktig. Jag och Sandra åkte ner till centrum och köpte en ny mangel. Den gamla var helt enkelt förbrukad och det får nog vara godkänt med alla år som den har på nacken. Nu införskaffade jag i alla fall en ny och sedan manglade vi de lakan, örngott och handdukar som behövde det. Skönt att ha det gjort!
I fredags så började jag och Sandra diskutera vilka som är de stora mysterierna och enligt henne så är det döden och rymden. Jag måste nog hålla med. När det gäller rymden så var det frågan om den verklígen är oändlig eller om den tar slut någonstans. Fast, om den tar slut, hur tar den slut och vad finns det bakom det? Alltså, det är nog tur att man inte grottar ner sig för mycket i sådana frågor för mycket för då blir man nog knäpp. Att vi inte är ensamma i universum borde ju vara självklart för alla. Jag kan inte förstå folk som faktiskt på allvar tror att vi är den enda planeten med liv. Löjligt! Sedan, hur det livet ser ut på andra platser är en annan sak.... Hmmm, en hel del att fundera på.
När det gäller döden så har vi pratat om det flera gånger. En del tror att allt slutar när vi dör, andra tror att det finns en fortsättning. Jag tillhör dem som är säker på att det finns något mer, är helt övertygad faktiskt. För någon vecka sedan så pratade vi om saken med en person som sa sig vara säker på att det slutar men som jag sa till honom, om det visar sig att vi har rätt så blir du glatt överraskad och om det visar sig att du har rätt så vet vi ändå ingenting om det. Tyvärr finns det ju folk som utnyttjar andra människors sårbarhet och ska ha en massa pengar osv. för att "förmedla kontakter", det tycker jag är skit men för övrigt så finner jag ingen anledning till att folk inte ska få tro det de vill.
Jag har själv varit med om ett par händelser som fått mig än mer övertygad. Dels hade jag besök av en "gubbe" när jag var liten och dels hade jag besök av någon för några år sedan. Det som hände för några år sedan var att jag vaknade mitt i natten och kände att jag inte var ensam i sovrummet. Jag konstaterade att Peter inte låg i sin säng (han satt i vardagsrummet och läste) men att det ändå fanns en otroligt stark närvaro i rummet. Vartenda hårstrå på kroppen stod rakt ut, innan hade jag trott att det bara var något man sa men det var faktiskt så. Jag kände närvaron tydligare än något jag känt tidigare. Jag vågade inte se efter, fast egentligen var jag inte direkt rädd. Till slut, vet inte efter hur länge, så sa jag "var snäll och lämna mig ifred" varpå känslan omgående försvann och jag blev lämnad. Jag funderade mycket på vem det var men jag är nästan säker på att det var min svåger, Michael, som kom på besök. Han var bara 32 år när han gick bort för 13 år sedan.
För ungefär 2 år sedan så var Peter och jag iväg till ett medium. Det var ren nyfikenhet som fick oss att åka dit. Hon kom från England och var bara på besök i Sverige en vecka. Det var ett öppet hus som jag fick höra om där det här mediet förmedlade kontakter till en del av gästena (enligt mediet var det andarna som valde vilka som skulle få meddelanden). Det var helt gratis så vi åkte dit för att se vad det var, på plats kunde man om man ville anmäla sig till privata sittningar som jag har för mig kostade 300 kronor för ca en halvtimme. Vi anmälde oss till henne med våra förnamn, ingenting annat, inte ens vårt telefonnummer. När vi åkte dit så sa jag till Peter att om det skulle funka så ville jag helst höra ifrån Michael. Kanske, kanske kunde Michael även säga att han hade hand om Nappe, vår förra helt underbara hund... (Yorkshireterrier som blev lite drygt 15 år gammal).
Trots detta så hade varken jag eller Peter några som helst förhoppningar när vi åkte iväg. Vi bestämde att vi inte skulle "ge" henne någon som helst information utan bara ta emot. Den första som "kom" var Peters pappa och han började prata om hur stolt han var över Peter (förutsägbart) men sen började det hända saker. Peters pappa och Michael var båda där och de började beskriva omgivningarna där Peter är uppvuxen och där hans mamma fortfarande bor. Hon beskrev precis hur det ser ut och vi kunde inte göra annat än att bekräfta. Det kom någon släkting till mig också men där blev jag osäker på vem det kan ha varit, möjligen min gammelmormor. I vilket fall som helst, helt plötsligt när hon sitter och pratar så tittar hon på mig och säger: "Ni har en liten hund som har gått över till andra sidan", ja sa jag. "Han sitter i ditt knä nu och han är fri och han är lycklig". Då höll jag på att bryta ihop för det var så oväntat. (och just då och där hade jag kunnat betala det tiodubbla för att få höra att Nappe satt i mitt knä, därför kan jag också förstå att det finns människor som lätt kan lura till sig pengar från folk i sårbara situationer).
Därpå så pratade hon en liten stund till om Peters far och bror när hon plötsligt vänder sig till mig igen och säger: "Ni har en ny hund nu". Ja säger jag, vi har faktiskt två nya hundar. Hon lyssnar inte riktigt på att jag säger att vi har två nya hundar utan fortsätter: "Det är en liten hund med ett stort namn, som Brutus". Det var det som fick mig helt övertygad! Även om vi hade två nya hundar (tre nu) så skaffade vi dem med nästan ett helt års mellanrum. Det är små yorkshireterrirar och den äldsta av dem heter.... Brutus! Det är ju inte precis ett vanligt hundnamn. Yorkar fäller inte så vi satt inte med hundhår på kläderna, det fanns INGENTING som kunde ge henne en ledtråd till att vi skulle ha en liten hund som heter Brutus...
Därför, bland annat, så tror jag att det finns mer än det här livet. För att krångla till det ännu mer så tror jag att det är möjligt att vi faktiskt lever flera gånger också. Jag är inte religiös så jag vet inte varför vi ska leva fler gånger men jag tror att det går ut på att vi ska lära oss saker i det här livet och som vi sedan har med oss i nästa. Jag kan tänka mig att vi delvis väljer våra liv, inte att allt är förutbestämt men att vi har valt vissa svårigheter som vi måste klara av redan innan vi kommer till världen. Sedan tror jag att vi kommer till olika vägskäl vid olika tillfällen i livet och beroende på vilken väg vi väljer så sker olika saker. Man kan ju fråga sig vad det är för mening med att folk föds i fattiga länder och aldrig får någon chans till ett vettigt liv eller varför små barn dör. Jag vet förstås inte men kanske finns det en mening med det också, trots att det är svårt för oss att ens tro??? En möjlig teori när det gäller folk i fattiga länder, svältande barn och vuxna skulle ju kunna vara att de själva behöver den erfarenheten samtidigt som vi andra också behöver det eftersom vi behöver det engagemanget.... Nej, det är nog bäst att jag slutar innan jag krånglar in mig för mycket.... Vissa saker kan jag inte se någon mening med.
Så, antingen så finns det en fortsättning och vi får veta allt en dag, eller också så tar det slut och då vet vi ändå inte något om det. Under tiden så får vi göra så gott vi kan, försöka att leva så bra som möjligt, försöka att göra så bra som möjligt av de förutsättningar vi har.
Bästa kursen...
Idag har jag gått första dagen på kursen "Kvinnlig förhandlingspsykologi". Den är helt enkelt suverän!!! Jag gick kursen för 4 år sedan så jag kommer ihåg den väl men ändå är den lika bra idag. Det är nog helt omöjligt att det finns en lika bra och fängslande kursledare någon annan stans. Jag är så stolt över henne!!! (kusin-chefen, "C")
Det är en väldigt bra grupp också, vakna och med bra kommentarer och diskussioner. Jag har själv suttit tyst i princip hela tiden. Det beror inte på att jag är blyg på något sätt eller på att jag inte har något att säga, utan mer på att jag har varit intresserad av deras diskussioner och frågeställningar. När C har ställt frågor idag så har jag många gånger (men långt ifrån alla gånger) kunnat svaret men det har känts lite "fuskigt" att svara eftersom jag dels har gått kursen tidigare och dels har läst kursdokumentationen flera gånger. Nej, det är bättre att låta de andra få chansen att svara och fundera... Jag tror i och för sig inte att C skulle ha haft något emot om jag hade svarat men det var så det kändes.... Vi får väl se hur det blir i morgon.
Det är helt fantastisk hur olika vi tänker och agerar som män och kvinnor. Vi kan mena precis samma sak men sättet det framförs på är olika. Det blir en hel del "AHA-upplevelser", både för mig och för de andra i gruppen. Helt plötsligt så ser och förstår vi varför män reagerar, eller inte reagerar, som de gör på vissa saker. Det här är absolut inte en kurs som "trycker ner" män, långt därifrån. Vi kvinnor måste lära oss att uttrycka oss klarare och mer rakt på sak, det är absolut inte ett dugg konstigt att män i vissa situationer inte alls förstår vad vi menar.
Sandra kom in till stan och mötte mig när jag slutade och sen åkte vi tillsammans till Täby där jag hade ställt bilen. Det var trevligt.
Det är en väldigt bra grupp också, vakna och med bra kommentarer och diskussioner. Jag har själv suttit tyst i princip hela tiden. Det beror inte på att jag är blyg på något sätt eller på att jag inte har något att säga, utan mer på att jag har varit intresserad av deras diskussioner och frågeställningar. När C har ställt frågor idag så har jag många gånger (men långt ifrån alla gånger) kunnat svaret men det har känts lite "fuskigt" att svara eftersom jag dels har gått kursen tidigare och dels har läst kursdokumentationen flera gånger. Nej, det är bättre att låta de andra få chansen att svara och fundera... Jag tror i och för sig inte att C skulle ha haft något emot om jag hade svarat men det var så det kändes.... Vi får väl se hur det blir i morgon.
Det är helt fantastisk hur olika vi tänker och agerar som män och kvinnor. Vi kan mena precis samma sak men sättet det framförs på är olika. Det blir en hel del "AHA-upplevelser", både för mig och för de andra i gruppen. Helt plötsligt så ser och förstår vi varför män reagerar, eller inte reagerar, som de gör på vissa saker. Det här är absolut inte en kurs som "trycker ner" män, långt därifrån. Vi kvinnor måste lära oss att uttrycka oss klarare och mer rakt på sak, det är absolut inte ett dugg konstigt att män i vissa situationer inte alls förstår vad vi menar.
Sandra kom in till stan och mötte mig när jag slutade och sen åkte vi tillsammans till Täby där jag hade ställt bilen. Det var trevligt.
orättvist
Idag berättade Linda en tragisk historia om en familj, hon gav mig deras bloggadress. Jag har läst och gråtit å deras vägnar. En helt okänd familj för mig men deras historia är ofattbar och jag har tänkt på dem hela kvällen...
Ens egna problem som man gnäller över med jämna mellanrum verkar så otroligt små i jämförelse.
Ikväll tände jag ett ljus
Ens egna problem som man gnäller över med jämna mellanrum verkar så otroligt små i jämförelse.
Ikväll tände jag ett ljus
seg idag
Känner mig riktigt seg idag efter dagen igår. Jag åkte hemifrån klockan 06.30 och hämtade min kära chef/kusin. Vi åkte sedan ner till Jönköping, eller rättare sagt Huskvarna (det är tydligen lite känsligt det där, trots att man nog måste vara infödd för att veta var gränsen går).
Vi var på besök på ett företag hela dagen. Jag var mest med som chaufför och företaget hade ordnat jättefint för mig med ett eget litet kontorsrum där jag kunde jobba under hela eftermiddagen. Vi åkte hem igen på kvällen och jag var hemma här i huset ca 00.30. Det blev närmare 100 mil för mig tur och retur (eftersom det är nästan 10 mil till chefen också) och en lång arbetsdag.
I morse tog jag mig lite sovmorgon och det var nog tur. Hade mycket att göra på jobbet idag men nu när jag kommit hem så känner jag hur trött jag är. Jag har ont i revbenet och i ryggen också (gnäll, gnäll, gnäll). Ryggen gör antagligen ont för att jag överkompenserar för revbenet.
Idag har det varit ganska kallt ute, fast det kanske bara är för att jag är trött som jag tycker det.
I morgon och på fredag ska jag gå på kurs! "Kvinnlig förhandlingspsykologi" heter den. Jag gick samma kurs för 4 år sedan och det var den absolut bästa kurs jag någonsin har gått på. Jag blev verkligen jätteglad när jag fick besked om att jag skulle få gå den igen. Jag ser fram emot två riktigt härliga toppendagar!
Vi var på besök på ett företag hela dagen. Jag var mest med som chaufför och företaget hade ordnat jättefint för mig med ett eget litet kontorsrum där jag kunde jobba under hela eftermiddagen. Vi åkte hem igen på kvällen och jag var hemma här i huset ca 00.30. Det blev närmare 100 mil för mig tur och retur (eftersom det är nästan 10 mil till chefen också) och en lång arbetsdag.
I morse tog jag mig lite sovmorgon och det var nog tur. Hade mycket att göra på jobbet idag men nu när jag kommit hem så känner jag hur trött jag är. Jag har ont i revbenet och i ryggen också (gnäll, gnäll, gnäll). Ryggen gör antagligen ont för att jag överkompenserar för revbenet.
Idag har det varit ganska kallt ute, fast det kanske bara är för att jag är trött som jag tycker det.
I morgon och på fredag ska jag gå på kurs! "Kvinnlig förhandlingspsykologi" heter den. Jag gick samma kurs för 4 år sedan och det var den absolut bästa kurs jag någonsin har gått på. Jag blev verkligen jätteglad när jag fick besked om att jag skulle få gå den igen. Jag ser fram emot två riktigt härliga toppendagar!