Teknikberoende
Igår tappade vi av någon anledning Internet under eftermiddagen. Det funkade sedan inte på hela kvällen och helt plötsligt var det 1000 saker som jag "behövde" göra. Funderade på något och tänkte att jag skulle Googla, kolla mina mail osv. osv. och det var högst irriterande att inte kunna göra något av det. Jag började då fundera lite på det beroende som kommit i och med Internet och andra tekniker.
När jag var liten så var det massor av ord som idag är naturliga men som inte ens fanns i vårt ordförråd då. Bland mycket annat: mobil, video, dvd, cd, mp3, videokamera, Internet, Google och alla ord som är förknippade med datorer och Internet, alla TV-kanaler som finns idag osv...
När jag var liten så var telefonen något som satt i jacket, man lyfte luren och den hade en sladd till själva telefonen. Riktigt lyx var det om man till och med hade två telefoner. Jag vet inte om vi skulle ha trott på att telefoner idag är något som alla har i fickan, att vi kan ringa eller messa i princip varifrån vi vill. Att små barn skulle ha egna telefoner eller att telefonerna även skulle ha kamera, musik och allt vad de nu har. Jag minns en gammal Dennistidning från när jag var barn. I den pratade de om framtiden och telefoner och de sa att i framtiden så skulle man kunna ha telefoner där man kunde se varandra i en TV-ruta. Dennis mamma tänkte på saken och kom fram till att det inte alltid skulle vara så bra om folk kunde se henne, papiljotter i håret och allt vad det nu var. Jag minns inte hur gammal jag var när jag läste den tidningen men jag vet att jag tyckte att det var häftigt och jag undrade om det faktiskt skulle bli så i verkligheten... I dag är ju mobiltelefoner en naturlig del av vardagen, vem har inte blivit galen för att man rusat iväg och glömt mobilen hemma? Det konstiga är att det faktiskt inte är så länge sedan den kom, inte så länge sedan den blev en del av vardagen för alla. Jag tror att vi köpte vår första mobil 1993 eller 1994 och det var en "tegelsten". Vi var ganska tidiga med mobil, då var det inte alls så många som hade en. Vi var i Grekland 1994 och jag minns att vi gick och pratade i telefonen där. Vi undvek att ringa eftersom det var förhållandevis dyrt men det var samtidigt coolt att kunna göra det. Det är faktiskt bara 15 år sedan dess...
TV, jag kommer faktiskt ihåg när vi fick två TV-kanaler, TV 1 och TV 2! Innan man skaffade en antenn på taket till TV 2 så kunde man göra något med en antennsladd för att kunna se kanalen hjälpligt, man la sladdarna i ett T har jag för mig. Jag minns att TV 2 skulle visa en tecknad långfilm och jag har för mig att det var TinTin. På den tiden var tecknad film på TV väldigt ovanligt så jag och min bror var jättelyckliga. Pappa hade väl inte hunnit skaffa någon ny antenn så jag och min lillebror kämpade med vårt antennT under hela filmen och lyckades se någon grynig, rörlig massa. Färg TV:ns intåg kommer jag inte ihåg så mycket av. Jag minns att vi åkte i bilen hela familjen och att vi åkte förbi ett hus där de tittade på TV och att mina föräldrar imponerat konstaterade att där inne hade de färg TV.
Vi var garanterat tidiga i min familj med både färg-TV och TV 2-antenn eftersom min far alltid har varit galen i alla teknikprylar. Han kunde gnälla över att behöva betala 50 kronor för ett par skor men dagen efter komma hem med teknikprylar för tusentals kronor. Jag kommer däremot inte ihåg när det skedde eller hur gammal jag var. Jag minns 1979, då var jag 19 år och åkte till New York på semester helt själv. Jag var otroligt imponerad av stan som sådan förstås men även av alla deras TV-kanaler. Jag var där i två veckor den gången och självklart var jag ute på teatrar osv. på kvällarna men vissa kvällar stannade jag kvar på hotellrummet och bara glodde på TV. Inte kunde jag då tro att vi idag skulle ha 100-tals kanaler att välja mellan även här hemma... Ändå är det kanske "bara" 20 år sedan vi fick tillgång till mer än ettan och tvåan, fastän det känns som om det alltid har varit så. Jag minns att vi sa att "nu skulle det alltid finnas något att se på TV", jo visst..........
Samma sak gäller video. Fast där vet jag nästan exakt när vi skaffade vår första. Linda döptes för 27 år sedan och vi hade mottagningen hemma hos mina föräldrar. De hade (förstås) skaffat video och jag var väldigt imponerad. Vi åkte hem och skaffade en vi också. På den tiden var det väldigt vanligt att man hyrde video och det gjorde vi också det första året. Vår var så lyxig för den hade "fjärrkontroll", dvs. dosan hade en jättelång sladd till själva videon så vi kunde sitta i soffan och sätta på och stänga av filmen.
Att alla skulle ha en videokamera var också omöjligt att förstå. Vi skaffade vår första för ungefär 20 år sedan. Innan vi skaffade vår egna så kunde vi ibland låna från min mans jobb. Det var kul att filma men det var ganska jobbigt och tungt. Man bar nämligen en video i en väska på axeln och så gick det en sladd till själva kameran. Väskan var tung och vi spelade in direkt på vanliga videoband. Det blev i stället jättelyxigt sedan när vi skaffade vår egen kamera för den hade små band som man sedan stoppade in i en adapter som såg ut som ett vanligt stort videoband.
Jag tror att vi skaffade vår första dator i början av 90-talet och då var vi väldigt tidiga med det. Datorer hade naturligtvis funnits långt, långt tidigare men det var inte vanligt att man hade det hemma. När man tidigare hörde talas om datorer så var det stora åbäken som fanns på stora företag och myndigheter, inte något som folk hade hemma och skötte sina privata saker på. Bara att skriva ett brev, himmel, jag hade en jättemodern skrivmaskin innan. Inte nog med att den var elektrisk och kunde skriva fort och bra, den kunde radera av sig själv också. Jag behövde bara trycka på en knapp så raderade den den senaste bokstaven eller till och med det senaste ordet om jag tryckte hårdare (eller hur det nu var). Det är mindre än 25 år sedan jag hade den.
Det häftiga är, att alla teknikprylar som vi har idag och som är en naturlig del av vår vardag och som det känns som om de alltid har funnits, faktiskt inte är så gamla. Det mesta har kommit under de senaste 25-30 åren och en del är som sagt, bara 15-16 år gamla. Alltså, som en naturlig del för alla. Det får mig att undra vad som kommer att ske de närmaste, låt säga 10 åren. Vad kommer att vara en helt naturlig del av våra liv om 10 år? Vad kommer att kännas som om det alltid har funnits? Vad kommer att kännas som en nödvändig del av våra liv, något som vi inte "kan" leva utan?
Hå, hå, ja, ja... Det är inte utan att jag känner mig lite gammal just nu. Kanske bäst att skaffa sig en gungstol och sätta sig och stoppa strumpo
När jag var liten så var det massor av ord som idag är naturliga men som inte ens fanns i vårt ordförråd då. Bland mycket annat: mobil, video, dvd, cd, mp3, videokamera, Internet, Google och alla ord som är förknippade med datorer och Internet, alla TV-kanaler som finns idag osv...
När jag var liten så var telefonen något som satt i jacket, man lyfte luren och den hade en sladd till själva telefonen. Riktigt lyx var det om man till och med hade två telefoner. Jag vet inte om vi skulle ha trott på att telefoner idag är något som alla har i fickan, att vi kan ringa eller messa i princip varifrån vi vill. Att små barn skulle ha egna telefoner eller att telefonerna även skulle ha kamera, musik och allt vad de nu har. Jag minns en gammal Dennistidning från när jag var barn. I den pratade de om framtiden och telefoner och de sa att i framtiden så skulle man kunna ha telefoner där man kunde se varandra i en TV-ruta. Dennis mamma tänkte på saken och kom fram till att det inte alltid skulle vara så bra om folk kunde se henne, papiljotter i håret och allt vad det nu var. Jag minns inte hur gammal jag var när jag läste den tidningen men jag vet att jag tyckte att det var häftigt och jag undrade om det faktiskt skulle bli så i verkligheten... I dag är ju mobiltelefoner en naturlig del av vardagen, vem har inte blivit galen för att man rusat iväg och glömt mobilen hemma? Det konstiga är att det faktiskt inte är så länge sedan den kom, inte så länge sedan den blev en del av vardagen för alla. Jag tror att vi köpte vår första mobil 1993 eller 1994 och det var en "tegelsten". Vi var ganska tidiga med mobil, då var det inte alls så många som hade en. Vi var i Grekland 1994 och jag minns att vi gick och pratade i telefonen där. Vi undvek att ringa eftersom det var förhållandevis dyrt men det var samtidigt coolt att kunna göra det. Det är faktiskt bara 15 år sedan dess...
TV, jag kommer faktiskt ihåg när vi fick två TV-kanaler, TV 1 och TV 2! Innan man skaffade en antenn på taket till TV 2 så kunde man göra något med en antennsladd för att kunna se kanalen hjälpligt, man la sladdarna i ett T har jag för mig. Jag minns att TV 2 skulle visa en tecknad långfilm och jag har för mig att det var TinTin. På den tiden var tecknad film på TV väldigt ovanligt så jag och min bror var jättelyckliga. Pappa hade väl inte hunnit skaffa någon ny antenn så jag och min lillebror kämpade med vårt antennT under hela filmen och lyckades se någon grynig, rörlig massa. Färg TV:ns intåg kommer jag inte ihåg så mycket av. Jag minns att vi åkte i bilen hela familjen och att vi åkte förbi ett hus där de tittade på TV och att mina föräldrar imponerat konstaterade att där inne hade de färg TV.
Vi var garanterat tidiga i min familj med både färg-TV och TV 2-antenn eftersom min far alltid har varit galen i alla teknikprylar. Han kunde gnälla över att behöva betala 50 kronor för ett par skor men dagen efter komma hem med teknikprylar för tusentals kronor. Jag kommer däremot inte ihåg när det skedde eller hur gammal jag var. Jag minns 1979, då var jag 19 år och åkte till New York på semester helt själv. Jag var otroligt imponerad av stan som sådan förstås men även av alla deras TV-kanaler. Jag var där i två veckor den gången och självklart var jag ute på teatrar osv. på kvällarna men vissa kvällar stannade jag kvar på hotellrummet och bara glodde på TV. Inte kunde jag då tro att vi idag skulle ha 100-tals kanaler att välja mellan även här hemma... Ändå är det kanske "bara" 20 år sedan vi fick tillgång till mer än ettan och tvåan, fastän det känns som om det alltid har varit så. Jag minns att vi sa att "nu skulle det alltid finnas något att se på TV", jo visst..........
Samma sak gäller video. Fast där vet jag nästan exakt när vi skaffade vår första. Linda döptes för 27 år sedan och vi hade mottagningen hemma hos mina föräldrar. De hade (förstås) skaffat video och jag var väldigt imponerad. Vi åkte hem och skaffade en vi också. På den tiden var det väldigt vanligt att man hyrde video och det gjorde vi också det första året. Vår var så lyxig för den hade "fjärrkontroll", dvs. dosan hade en jättelång sladd till själva videon så vi kunde sitta i soffan och sätta på och stänga av filmen.
Att alla skulle ha en videokamera var också omöjligt att förstå. Vi skaffade vår första för ungefär 20 år sedan. Innan vi skaffade vår egna så kunde vi ibland låna från min mans jobb. Det var kul att filma men det var ganska jobbigt och tungt. Man bar nämligen en video i en väska på axeln och så gick det en sladd till själva kameran. Väskan var tung och vi spelade in direkt på vanliga videoband. Det blev i stället jättelyxigt sedan när vi skaffade vår egen kamera för den hade små band som man sedan stoppade in i en adapter som såg ut som ett vanligt stort videoband.
Jag tror att vi skaffade vår första dator i början av 90-talet och då var vi väldigt tidiga med det. Datorer hade naturligtvis funnits långt, långt tidigare men det var inte vanligt att man hade det hemma. När man tidigare hörde talas om datorer så var det stora åbäken som fanns på stora företag och myndigheter, inte något som folk hade hemma och skötte sina privata saker på. Bara att skriva ett brev, himmel, jag hade en jättemodern skrivmaskin innan. Inte nog med att den var elektrisk och kunde skriva fort och bra, den kunde radera av sig själv också. Jag behövde bara trycka på en knapp så raderade den den senaste bokstaven eller till och med det senaste ordet om jag tryckte hårdare (eller hur det nu var). Det är mindre än 25 år sedan jag hade den.
Det häftiga är, att alla teknikprylar som vi har idag och som är en naturlig del av vår vardag och som det känns som om de alltid har funnits, faktiskt inte är så gamla. Det mesta har kommit under de senaste 25-30 åren och en del är som sagt, bara 15-16 år gamla. Alltså, som en naturlig del för alla. Det får mig att undra vad som kommer att ske de närmaste, låt säga 10 åren. Vad kommer att vara en helt naturlig del av våra liv om 10 år? Vad kommer att kännas som om det alltid har funnits? Vad kommer att kännas som en nödvändig del av våra liv, något som vi inte "kan" leva utan?
Hå, hå, ja, ja... Det är inte utan att jag känner mig lite gammal just nu. Kanske bäst att skaffa sig en gungstol och sätta sig och stoppa strumpo
Kommentarer:
Postat av: Linda (dotter)
Läckert mamma! Vissa av de där sakerna mins jag också när de kom, när vi skaffade och så. Jag kan dock lova att du kan glömma den där gungstolen. Man är inte äldre än man känner sig och att du var 21 när du fick mig innebär att jag fortfarande kan kalla dig min unga mamma =D
Trackback