ont i halsen
Fast när jag tänker på saken så vet jag inte hur mycket vila det blir egentligen. Min kära lillebror fyller 45 år på söndag och om vi är friska så ska vi naturligtvis åka och fira honom. På lördag har jag frissan också när jag tänker efter... Nåja, det blir nog bra.
För övrigt så ska jag ha med Marcus till jobbet på måndag. Han är 3 år och 9 månader nu så det finns en hel del energi i den lilla kroppen. Men det blir ändå mysigt med en Marcus-mormordag.
Nej, det får bli ett kort inlägg, bättre att se till att hundarna kommer ut så att jag kan gå och sova. Peter är nämligen sämre än jag så han har redan krupit till sängs. Natti natti
Brutus gästbloggar
Ja, alltså det är jag, Brutus, som bloggar i dag. Matte tyckte att det var okay om jag berättade lite om vår arbetsdag. Det är ju så att jag, brorsan och Molli jobbar på samma ställe som matte gör. Det är minsann fullt upp ska jag säga...
Det värsta med att jobba är att vi måste åka bil dit och hem. Jag tycker inte om att åka bil! Tyson, den galningen tycker att det är kul och han försöker hoppa in i bilen så snart han kommer åt, även om vi inte ska till jobbet. Jag däremot vet ju om alla faror som finns med bilar (den brummar så jag får ont i öronen, den svänger så man kan tappa balansen och den rör på sig så jag kan bli lite åksjuk ibland) så jag undviker det allt jag kan. Fast, matte säger att vi inte har något val när vi ska till jobbet, vi måste åka bilen eftersom det är så långt att gå, lite mer än 6 mil säger matte att det är. Jag tror förstås att hon bara är lat, 6 mil skulle vi väl kunna gå? I alla fall om jag fick välja! Nåja, matte är ju som hon är så det är bara att stå ut med bilåkningen. Vi har det ganska bra ändå bak i bilen och för det mesta brukar jag ju somna när vi väl är på väg (men berätta inte det för matte, då kanske hon tror att jag tycker att det är okay).
Matte har i och för sig ordnat det ganska mysigt för oss i bakluckan men det har jag inte talat om att jag tycker
När vi kommer fram till jobbet så går vi en runda. Jag och Tyson måste ju kolla om någon annan hund har varit på området sedan dagen innan. Molli är ganska dum, hon går bara och kissar en gång och sen är hon klar! Hon fattar inte att man måste kolla upp minst 50 platser innan vi kan gå in och börja jobba. Som tur är vet ju både jag och Tyson hur det ska vara så vi tar itu med det när vi kommer fram.
Matte säger att omgivningarna inte är så kul men jag tycker att de är okay. De tre fönsterna längst upp till höger är vårt kontor.
När vi kommer in så ska vi upp en trappa. Vi får inte gå i trappan för en gång så halkade Molli och ramlade ner för flera trappsteg. Vi åker hiss i stället och det tycker jag är ganska bra, jag är inte speciellt förtjust i trappor jag heller. Tyson skulle nog helst springa i trappan men matte säger att han har så bråttom jämt att risken är att han förr eller senare skulle halka han också, därför åker vi hiss alla 4 trots att det bara är en våning.
Här är vi i hissen
När vi kommer in på kontoret så gäller det för oss att fort som bara den springa och hälsa på S. Hon skulle bli så besviken om vi inte kom så vi skyndar oss allt vad vi kan. Vi brukar ha kapplöpning från ytterdörren till S skrivbord.
Tja, vad gör man inte för att hålla jobbarkompisarna på gott humör. C börjar lite senare på morgonen så hon får komma in till oss och hälsa. Någon måtta får det minsann vara! I går fick vi en ny jobbarkompis också, en kille som heter O började här så nu måste vi ju hälsa på honom på mornarna också. När vi har hälsat ordentligt på morgonen brukar vi gå in på vårt kontor. Oftast har matte jättemycket att göra och hon sitter vid skrivbordet och håller på med allt möjligt på dagarna. Under tiden så ligger vi på vakt. Ja, det kanske ser ut som om vi sover på bilderna men det gör vi inte! Eller, förstås, Mollan kanske somnar men jag och Tyson är absolut vakna varenda sekund. Det händer ju inte så ofta att det kommer folk men om det gör det så måste vi ju tala om att det ringer på dörren och sen måste vi ju hälsa på folket som kommer också. Det är vår uppgift att se till att bara snälla människor kommer hit. De allra flesta brukar vara bra på att klia oss bakom öronen och då är det snälla människor. Här kan ni se beviset på att jag inte sover utan är på vakt.
Tyson på vakt
Men Mollan kan vi inte riktigt lita på...
Här är ett par bilder från vårt kontor. Matte har som vanligt rört till det så ni får helt enkelt ursäkta röran
Vi har en ganska mysig koja under mattes extraskrivbord också, här visar jag hur mysigt det kan vara där
Med jämna mellanrum går matte, S och C ut till soptunnorna. De säger att de ska ha konferens och därför brukar inte vi få följa med. Tydligen får O följa med om han vill så det är lite orättvist. Matte säger att O verkar snusa så han behöver egentligen inte gå ut om han inte vill men att han är välkommen. Konstigt tycker vi...
Sen tar vi lunch. Matte äter ute vid ett bord och sen kommer hon snabbt in till oss och då klär vi på oss koppel. Alltså, det här med koppel är ganska okay. Hemma brukar vi ofta gå utan koppel på tomten och så men här känns det ganska skönt att se till att matte är på plats, vi vill ju inte att hon ska gå vilse så därför håller vi reda på henne hela tiden.
När vi kommer in så brukar Mollan springa till matskålen, det är inte ens någon idé att försöka få sig en munsbit innan hon är klar. Hon verkar tro att maten ska försvinna om hon inte äter upp den. Det är ju fånigt eftersom matte och husse ser till att det alltid finns mat till oss. Vi har så lyxigt så våra matskålar står alltid fulla.
Tyson var bra sugen men han fick vänta tills Mollan var klar, jag brydde mig inte ens om att stå i kö eftersom jag vet att det finns till mig också
Fast det är klart, Mollan är ju lite dum, det säger i alla fall husse. Husse säger att Molli har en hjärncell och att den krockar ibland. Inte för att jag vet vad han menar egentligen men husse har alltid rätt så det måste stämma. Fast vi älskar Molli ändå, hela familjen, för hon är ju faktiskt ganska söt. Ganska okay också -för att vara tjej alltså. Matte tycker att hon ser ut som en liten räv, fast jag tycker nog bara att hon ser ut som Molli jag...
Kan ju inte jämföras med brorsan och mig, vi är ju båda störst, bäst och vackrast.
Ja, och sen har vi eftermiddagen då. Den är ungefär som förmiddagen... jobb, jobb och jobb. När klockan blir ungefär 17.00 så går vi oftast ut från kontoret. Här står jag och väntar på hissen
Innan vi åker hem brukar vi gå en sväng igen och sen är det dags för hemresa i den där eländiga bilen igen. 6 mil.... lat matte!
Jag försöker på alla sätt visa matte att jag verkligen inte vill komma till bilen
Här måste jag nog säga att både Mollan och Tyson är svikare för de har redan hoppat in i bilen. Jag försöker tala om för dem hur de ska uppföra sig men de fattar inte, samma sak varenda dag
Fast till slut brukar matte gå och hämta mig och lyfta in mig i bilen. Jag ser åtminstone till att få den plats i bilen som jag tycker är bäst
Just i dag var det en konstig dag med vädret, det var sol och regn om vartannat. Matte tog ett par bilder på himlen från bilen eftersom hon tyckte att den var så dramatisk. Här har vi ganska nyligen kommit upp på motorvägen
och här är vi ungefär vid Arlanda
Till slut kommer vi i alla fall hem, här är vårt älskade hus. Matte säger att hela balkongräcket ska bytas ut men att de inte hunnit än.
Det är bra skönt att få komma ur bilen efter en lång och ansträngande arbetsdag
Matte sa att himlen hemma var ännu mer dramatisk så hon kunde inte låta bli att ta tre bilder från vår balkong. Visst har vi väl ganska fin utsikt?
Man skulle kanske tro att vi skulle vara väldigt trötta efter en så här lång och ansträngande arbetsdag men kvällsbus är det bästa som finns! Allra bäst är det när husse lägger sig på golvet och busar med oss, då kan vi hålla igång hur länge som helst. Just i dag blev det inga bilder på det så det får bli en annan gång.
Matte säger att det var jag som fick gästblogga eftersom jag är äldsta hunden i familjen. Ja, Mollan är ju äldre än jag egentligen men hon har inte bott här lika länge som jag har gjort, hon är nog sådär 7-8 år men har inte bott i det här huset mer än 1,5 år. Jag flyttade ju hit när jag var 8 veckor gammal och det är ju mer än 6 år sedan. Lillbrorsan fyller ju inte 6 förrän i december så han får vänta med att blogga tills han blir lite äldre. Kanske någon gång i framtiden sa matte i alla fall...
utan energi
Fast, jag var lite duktig i går i alla fall. Jag tog det enkla jobbet och strök upp all stryktvätt. Det hade samlats en hel del som jag inte hunnit med, speciellt efter Turkiet. Jag tror att det bland annat var 22 av Peters skjortor! Han har en hel del skjortor... Det är inte så att jag älskar att stryka precis men ibland är det skönt och ganska avkopplande. Det behövs varken kraftansträngning eller tankearbete, bara stå där och få undan. Sen är det förbaskat skönt när det är gjort också.
Nu har jag precis läst ut en bok. Jag har bokperioder, när jag knappt kan göra annat än att läsa och för tillfället har jag av någon anledning kommit in i en Koontz-period. Jag läste precis ut "Broder Odd". Nu måste jag nog vänta ett tag innan jag lyfter en ny bok, annars kommer jag aldrig att få något gjort här hemma... Fast, det blir nog svårt eftersom jag tror att jag har 3 olästa Koontzböcker liggande (jag köpte ett gäng i början av semestern)
I dag är det full storm ute! Inte ens hundarna ville vara ute. De är ju så små så de kanske blåser bort... i alla fall verkade de tro det själva för de gjorde det de skulle så snabbt som möjligt sen rusade de upp på trappan och ville gå in igen.
Neeeej, nu måste jag ta mig samman och gå ner på undervåningen. För att kunna få in nya skänken på plats i köket så måste jag först gå ner på undervåningen. Tömma en datamöbel på ett antal gamla skärmar, skrivare och datorer. (hoppas att jag får kasta bort det också för min prylsamlande käre man) Därefter så måste jag göra av den här möblen någon stans, vet inte vart än. Sedan ska ett vitrinskåp som står i köket, på något magiskt sätt lyftas ner på undervåningen (TOOOOOOOOOOOOMMMAAAAAAAAAAAAAAAAASSSSSSSSSS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!????????????????????)
Hmmm, jag kanske ska ta och ringa till min käre svärson Tomas och fråga om han kan hjälpa mig? ;-)
Peter har haft ont i ryggen några dagar och den är alldeles för tung för mig. Åh, just det... innan vitrinskåpet kan lyftas ner så måste det tömmas också. Vi har säkert flera hundra glas i det, alla möjliga glas. Allt från vinglas till snapsglas, coctailglas, champagneglas, sherryglas, likörglas... ja, ungefär alla sorters glas man kan tänka sig. Alla sorters glas man kan tänka sig OCH som aldrig någonsin används, med några få undantag.
DÄREFTER kan vi lyfta in skänken (som väger närmare 3 ton) i köket! Just nu står den i hallen, lämpligt nog så står den i vägen för att vi ska kunna kasta ut den gamla spisen. Den gamla spisen står dessutom strategiskt placerad alldeles framför trappan så det blir extra svårt att ta sig upp och ner. Vad gör man inte för att se till att saker och ting blir svårare än det behöver vara. Jag kan inte förstå varför spisen över huvud taget blev kvar inomhus när den faktiskt skulle ha kastats iväg redan i torsdags när den nya blev inkopplad.
Sen gäller det att bestämma vad nya skänken ska innehålla också men det lär bli en senare fråga. Alla glasen kommer i alla fall att få stå kvar i vitrinskåpet, fast på undervåningen från och med nu.
Hmmm, kanske ska ta och krypa i säng och dra täcket långt upp över öronen i stället...
Eller också så går jag ner och sätter fart så att det händer något till slut...
Hmmm, jag tror att jag bestämmer mig om 10 sekunder när jag reser mig från datorn...
sovmorgon
Vi har så mycket kvar att göra i köket innan det är klart. Inga stora saker men mängder av småprylar. Dessutom är hela trappan fylld av skit, dvs. hela gamla köket. På något sätt måste vi få iväg det till tippen. Typiskt nog har varken jag eller Peter dragkrok på våra bilar så vi måste väl antagligen hyra en bil. Det värsta är att jag inte vet hur vi ska klara att få upp de tyngsta prylarna, som gamla kylen, frysen och spisen, upp på ett flak och sen ner från det när vi äntligen kommer till tippen. Det enda jag vet är att det måste göras i det snaraste eftersom det inte ser klokt ut.
I helgen ska vi verkligen försöka göra ett ordentligt ryck för att få klart i alla fall. Det ska sättas upp lister, täcksidor som ska upp osv. Dessutom måste alla prylar som vi har haft i köket gås igenom, rensas, kastas eller placeras in. Det känns som om det är evigheter sedan vårt hus var i ordning.
Åh, kan de inte komma med skänken snart! Jag vill helst slippa att jobba över i kväll...
solbrännan bleknar bort
Ja, så är det vardag igen. Vi började jobba i måndags och den här veckan har hittills känts oändligt lång. Det är väl bara för att det är första veckan som det känns så -hoppas jag. Jag längtar tillbaka till Turkiet, värmen och solen... Eller, rättare sagt till att ligga under parasollet. Jag bryr mig inte så mycket om det här med att bli brun. Visst är det fräscht med en snygg solbränna men efter två veckor under parasollet brukar det bli alldeles lagom. Hellre njuter jag än att ligga i solen och kämpa. Nu känns det däremot som om jag blir blekare för varje dag som går och det är ju lite tråkigt.
För övrigt så har vi äntligen fått vatten in i köket igen! Både rörmokare och elektriker var här idag så nu finns det en vattenkran, diskmaskinen är inkopplad. Spisen är inkopplad och fläkten är inkopplad. Tänk vad skönt att slippa diska i handfatet på badrummet mer!!!
Jag är trött ikväll. Jag gick upp en timme tidigare för att åka till Enköping och lämna in bilen på service. Den skulle egentligen ha varit på service när den hade gått 1000 mil men eftersom de hade semesterstängt och sen var jag bortrest så har bilen gått nästan 1300 mil vid det här laget. Jag kör ju 60 mil i veckan bara för att ta mig fram och tillbaka till jobbet. Själva servicen gick i alla fall fort så jag var på jobbet ca 08.45 i morse. Eftersom dagen började så tidigt (05.15) så kändes det ändå som om dagen har varit väldigt låååång.
För övrigt så har Linda hunnit fylla 28 år, det är inte utan att jag känner mig gammal när jag tänker på det. Mormor till två och barn som är vuxna "på riktigt". 1 år kvar till den där hemska 50-årsdagen... SUCK!!! Egentligen har jag inte så mycket emot min ålder, skulle inte vilja vara utan några av de erfarenheter jag skaffat mig under tiden (jo förresten, några skulle jag allt kunnat klara mig utan), det värsta är egentligen att tänka på hur gammal man är... Det låter så mycket.
Nåja, jag känner mig tråkig i kväll så det är bäst att jag bara kryper upp i soffan en stund och sen dråsar i säng tidigt... eller åtminstone före midnatt
hemma igen
Nu har vi kommit hem efter en underbar semster i Turkiet. Det var precis allt som vi hade hoppats och tänkt oss. Vid det här laget så vet vi ju vad vi får när vi åker dit eftersom det var 9:e gången i Alanya men det kan ju alltid hända oförutsedda saker. Så var inte fallet utan allt var bara helt perfekt! Jag längtar redan efter nästa gång... Jag skrev dagbok under tiden vi var där och lite av det kommer här tillsammans med några bilder:
Vi åkte hemifrån på eftermiddagen den 22 juli. Innan vi åkte till Arlanda så stannade vi till som hastigast i centrum och sa hej då till två sötnosar. Vi hade köpt gosedjur till killarna och ville lämna dessa innan vi åkte.
Sandra följde med oss till Arlanda och vinkade av oss. Efter incheckningen så fikade vi innan vi gick igenom passkontrollen, det var trevligt. På tal om incheckning förresten, vi har de senaste åren betalat lite extra för biljetterna och då fått incheckning i en egen disk och bättre platser på planet. Det är absolut värt varenda krona! Vi slipper stå och köa för att checka in och det är helt underbart!
Nåja, planet lyfte som det skulle och vi hade en jättebra resa där allt funkade perfekt. Det var lite roligt att guiden på bussen, Thomas, var samma kille som förra året. Han kände igen oss, en jättegullig kille.
Vi kom fram till hotellet vid 2-tiden på natten. Då packade vi upp och sen satte vi oss på balkongen och tog en öl och bara njöt av att vara framme. Detta är den fantastiska utsikten från vår balkong på natten, gissa om vi njöt!
Det är månen som speglar sig i havet. Den sista natten var det fullmåne och ännu vackrare. På andra sidan gatan ligger det en park mellan innan stranden. Så här ser den ut på natten:
När vi anlände på natten var det lite drygt 30 grader ute. AC i rummet för att kunna sova men vi är ändå smarta och sätter den inte för lågt, då blir man ju bara förkyld. Vi hade den nog stadigt på 27-28 grader på nätterna.
23 juli
Vi gick upp strax efter klockan 09.00 och gick ner och åt frukost. Sedan gick Peter och rakade sig. När vi är i Turkiet så går han iväg och rakar sig på en rakstuga varannan morgon. Under tiden packade jag strandväskan och njöt av utsikten från balkongen i dagsljus:
Stranden ligger på andra sidan vägen så dit gick vi när Peter kom tillbaka. Vi hade med oss en termometer och den här dagen var det 38 grader i skuggan och 28 i vattnet. Jag älskar att bada! Mina dopp i havet var aldrig kortare än att fingrarna blev skrynkliga av vattnet. När jag inte låg och guppade i vattnet så låg jag under parasollet och tittade på folk eller läste. Vi brukar ligga på stranden från ca klockan 10.30. Vid 13-tiden ungefär går vi upp till strandbaren och äter en lätt lunch.
Därefter ligger vi kvar på stranden till någon gång mellan klockan 17-18 innan vi går upp till poolen där vi avslutar stranddagarna med en öl i baren och ett par dopp.
Det finns två pooler på hotellet, ovanstående är den som vi brukar vara i. Någon enstaka gång går vi förbi den andra, den här gången blev det bara ett dopp i den. Bilden är tagen uppifrån vår balkong så poolen syns inte så bra men även denna är ganska stor.
På kvällen vilade vi en stund innan vi gick och åt middag. Därefter gick vi en promenad och gick bland annat och hälsade på vår vän Mehmet. Vi lyckades glömma kameran varenda gång som vi var ute så det blir inga bilder alls från stan.
24 juli
Den här dagen blev i princip precis lika dan som den innan. Den enda skillnaden var på kvällen när det var Turkisk afton på hotellet som vi satt och tittade på. Det var trevligt fast vi har sett det flera gånger tidigare.
25-26 juli
Ytterligare ett par sköna dagar i solen med massor av bad. Det här är en bild från borgen som ligger vid klippan i Alanya. Allt i hela staden utgår från borgen. Den är jättestor och går runt hela klippan, den var ett bra försvar för Alanya förr. Där uppe var det förr i tiden fängelsehålor. När det blev fullt i dessa så var de tvungna att göra sig av med lite folk och legenden säger att fångarna då fick kasta sten uppifrån. Om någon lyckades kasta stenen så att den kom i vattnet så var de fria att gå men om de hamnade på klippan så blev de utkastade därifrån. Jag tror att det i princip var omöjligt att nå till vattnet med en sten... Vi har varit där uppe en gång men inte denna. Utsikten är helt otrolig när man står där uppe.
27 juli
Peter hyrde en motorcykel hela dagen och åkte runt. Han åkte bland annat upp i bergen och sen åkte han runt lite överallt, bland annat ända till Antalya. När han kom tillbaka på kvällen hade han åkt över 70 mil på motorcykeln. Han hade lite ont i baken ;-) men var ändå otroligt glad och nöjd. Jag ville absolut inte åka med utan låg ensam på stranden hela dagen. Lite långtråkigt att inte ha honom att prata med men jag hade det ändå ganska bra med mina böcker och bad. Vi gick ut till en av våra favoritrestauranger på kvällen och åt middag.
28 juli
Efter frukosten tog vi en VARM promenad upp till tisdagsmarknaden. Den är väl värd att besöka och vi shoppade ordentligt. Vi orkade däremot inte gå tillbaka utan tog en taxi. Här är lite av det som vi handlade
Ovanstående är bara presenter till de som var kvar hemma, första omgången presenter vill säga, det tillkom lite efter hand. Efter marknaden gick vi och åt lunch och sedan stranden i några timmar. På kvällen var det underhållning på hotellet igen och det var trevligt.
29 juli
Var på stranden hela dagen och solade och badade. Idag var det ännu varmare och vattentemperaturen hade gått upp till drygt 30 grader. Det är kul att sitta på stranden och titta på allt som händer. De som vill kan hyra vattenscoter, åka banannbåt, hyra trampbåt eller flyga fallskärm efter en båt. Vi gjorde ingenting av det men det är ändå kul att sitta och titta på allt.
30 juli
Den här dagen kom vi iväg en timme senare än vanligt till stranden eftersom Peter fick vänta lite på rakningen men det gjorde inget. Vi låg kvar lite extra länge på eftermiddagen i stället. På kvällen gick vi en promenad som vanligt. Efter att ha tittat i 100-tals skyltfönster hos guldsmeder, så hittade jag till slut en ring som jag verkligen ville ha. Det finns guldbutiker i vartenda gathörn och den här hittade vi i ett av dem. Enligt säljaren var denna ring unik och det tror jag på eftersom vi varken innan eller efter såg någon ring som ens var i närheten av denna. Min kära man köpte ringen till mig.
31 juli
Peter envisades med att han ville att jag skulle ha ett armband och örhängen till ringen, så efter frukost gick vi och tittade ut detta.
Därefter var det stranden hela dagen, poolen och på kvällen var det Turkisk afton på hotellet -igen. Vi hade ju kunnat strunta i det men det var ganska skönt att bara sitta där nere i baren och ta det lugnt med en drink.
1 augusti
Denna morgon gick vi upp lite tidigare. Vi skulle nämligen ut på en båt, en dykbåt. Peter är dykare och han ville gärna dyka "på riktigt", dvs med tuber och hela faderullan av utrustning så vi bokade en tur med en dykbåt. Den var både för proffs och för nybörjare. Det blev en härlig dag! Jag låg på båten hela dagen och solade och läste och tittade på när folk dök och Peter var under vattenytan en stor del av tiden. Just denna resa var det Peter och en dansk kille som hade dykerfarenhet så de dök tillsammans, ja en tjej från dykbåten var med också. De var nere på nästan 30 meters djup och det första dyket varade i 62 minuter, det andra i 70 minuter. Peter var helnöjd med dagen! Jag också, jag tyckte att det var kul att titta på nybörjarna. De var jättebra på båten, de tog en person i taget, höll de i händerna och gick ner. Alla var supernöjda och glada. Vi var ute precis hela dagen och var tillbaka på hotellet vid 18-tiden. Jag har ingen bild på dykbåten i min kamera men den såg ut ungefär som dessa som jag har fotat från balkongen (fast detta är partybåtar)
2-3 augusti
Dessa dagar var ungefär som de tidigare. Sol, massor av bad, lunch, pool, böcker, middag, promenad... Helt enkelt underbara! På andra sidan gatan ligger det en park och här har vi zoomat in kameran så att vi ser en fontän som ligger där. Den användes ofta som bakgrund för brudfotografier. Jag tror att vi såg 3 bröllopsfotograferingar under tiden vi var där, där bruden bland annat stod framför denna fontän.
4 augusti
Tisdag igen och marknad. Vi hyrde en lätt mc och åkte upp till basaren på förmiddagen. Där shoppade vi lite till och sen åkte vi ner till stranden och badade. När vi stod i vattnet så såg vi en kille flyga förbi på en vinge med motor med en stor reklamgrej efter sig "Tandem paragliding beach nr 22". Det var tur att vi stod i vattnet, annars hade vi aldrig sett vad det stod på reklamen, eller kanske inte ens brytt oss om att kolla eftersom de oftast flyger förbi med reklam för discon osv. Dessutom var det tur att vi just denna dag hyrt mc:n för eftersom vi ligger på beach nr 6 så är det en bra bit bort till 22, flera km.
Vi hade nämligen tittat på när de hoppat från bergen flera gånger under semestern och Peter hade sagt att han skulle vilja göra det. Han gjorde det för flera år sedan i Alanya men då hoppade de från en lägre klippa och även om han tyckte att det var jättehärligt då så ville ha göra om det nu när vi hade sett att de hoppade från toppen av bergen. (senare har vi fått höra att det är ungefär 1100 meter). Eftersom vi var på stranden så brukade vi inte ha så värst mycket pengar med oss men denna dag hade vi ju varit på marknaden innan och Peter hade inte tömt plånboken efter. Han kollade snabbt hur mycket han hade på sig, 120 lira (lite drygt 600 kronor).
Han åkte iväg och eftersom det dröjde en bra stund så förstod jag att det gick bra. Jag räknade ut att om han skulle få flyga på en gång så borde det ta ungefär 45 minuter innan det var dags. Så, efter den tiden så gick jag ut i vattnet och höll där stenkoll på berget, efter en stund så ser jag en röd skärm som far ut. Den är uppe i luften i kanske sammanlagt 25-30 minuter. Jag stod i vattnet precis hela tiden och följde hoppet. Jag kunde ju inte vara helt säker på att det var Peter men jag trodde att det var det, hoppades att det var det. Jag hörde att jag pratade högt för mig själv där ute i vattnet "Måtte det där vara Peter".
Så smångingom kom han tillbaka och visst hade det varit han. Jag var jätteglad för hans skull. Jag skulle aldrig någonsin i hela livet göra det själv men var glad att han fick göra det. Det visade sig att hoppet hade kostat exakt 120 lira dessutom. Han berättade att de hade fotat och filmat och att de ville ha ytterligar ca 250 kronor för filmen och bilderna men att han skulle strunta i det eftersom han inte orkade åka bort en gång till. Fast jag "tvingade" honom att åka, tack o lov för när vi kollade filmen igår var den jättebra! Så kul!
På kvällen började jag packa ihop oss inför hemresan, tänk att två veckor går så fort.... suck!
5 augusti
Vi packade det sista på förmiddagen och checkade sedan ut från hotellet. Därefter gick vi ner till stranden och låg som vanligt där hela dagen. Vi avslutade vid poolen innan vi gick oc h duschade och böt om. En av de underbara killarna som jobbar på hotellet, i baren, heter Talat. Han har jobbat där varje gång vi varit där så det känns som om vi "känner" honom vid det här laget. Jag tror att han känner detsamma för oss... Så gullig!
Vi blev hämtade från hotellet ca klockan 19.20 och därefter transport till flyget. Allt gick som smort och vi hade inte någon som helst väntetid någon stans. Hemma var vi vid 4-tiden på morgonen, trötta men mycket, mycket nöjda.
Efter uppackning är detta resultatet av årets Alanyashopping, det mesta är faktiskt presenter...