Nya släktingar och nästan brutna ben!
Ikväll har vi haft besök av äldsta dotterns blivande svärföräldrar! Det är som tur är människor som man faktiskt kan umgås med! Inte nog med att hon har hittat den bästa man som tänkas kan... blivande svärföräldrarna är jättetrevliga. För ett drygt år sedan bodde hon upp i Norrland och vi var där och hälsade på... efteråt tittade vi förskräckt på varandra och sa att de där människorna faktiskt kunde bli våra nya släktingar, vi såg med fasa fram emot kommande släktträffar... Som tur var lyckades hon slita sig loss därifrån. Jag säger slita sig loss för hon levde i någon slags gisslansituation med både fysisk och psykisk misshandel. Hon flyttade hem i början av maj förra året och sedan dess har ALLT gått hennes väg. Det började med att hon fick ett fast jobb bara någon vecka efter hon kom hem, sedan fick hon vara med i en filminspelning som alltid har varit hennes dröm. Därefter kom allt slag i slag... ny lägenhet, hund, ny pojkvän... som nu har visat sig bli hennse blivande man. De gifter sig om två veckor, den 13/8! Vi kunde inte ha varit gladare för hennes skull. Hennes blivande man är nog den bästa som finns på denna jord och passar henne perfekt. Inte nog med att de ska gifta sig.. i november ska de ha sitt första barn. Men tro inte att det är slut där! Igår flyttade de in i sitt nya hus! De har köpt sig ett alldeles eget, superfint hus... granne med vårt hus... De blev våra nya grannar!!
Där kommer mitt nästan brutna ben in i bilden. Svärsonen (ja, ja, om två veckor då), Tomas, och jag skulle bära en tung säng igår kväll, klockan var närmare midnatt och det hade precis börjat regna. Jag som bär bakändan av sängen halkar i en slänt och blir liggande, helt övertygad om att jag har brutit benet. Försökte resa mig upp men det gick inte eftersom jag höll på att svimma när jag satte mig upp. Jag låg kvar i slänten jättelänge medan Tomas sprang och hämtade hjälp. Jag var helt övertygad om att benet var brutet och att det skulle bli väldiga problem framöver. Det är jag som syr brudklänningen och den är visserligen nästan klar men inte helt, dessutom ska jag sy klänningar till tärnorna och kanske eventuellt till mig själv också.. Nåja, så småningom fick maken, svärson och dotter in mig i huset. De ville åka till Danderyd på en gång men jag var antagligen i något slags chocktillstånd för jag bara somnade i sängen. I morse så kändes det först som en kniv satt i benet och jag tänkte åka iväg men när jag väl hade börjat röra mig så kändes det bättre. Jag skulle tro att något har hänt i benet men det är nog inte brutet, möjligen en spricka. Vi får se hur det verkar i morgon bitti. Om det fortfarande gör lika ont så får jag nog åka iväg och kolla upp det trots allt.
Till sist, om det här inlägget verkar aningen förvirrat så beror det på att jag för en gångs skull har druckit alkohol... både vin och öl ikväll... (men jag springer inte lättare på benet för det)