linjensan

... det borde vara nästa vecka för då skulle jag bara ha en dag kvar att jobba. Nu är det alltså 6 arbetsdagar kvar. Inte ett dugg kul att sitta inne när vädret är vackert och när köket står hemma och väntar på att få bli klart. Nåja, så mycket bättre det kommer att kännas nästa vecka. Tråkigast just nu är att jag från och med i morgon kommer att vara helt ensam på kontoret men det bästa är att jag åtminstone har en hel del att göra. Det värsta som finns är att sitta sysslolös!
Nehej, bäst att återgå till jobb

Det blev en ledsam start på dagen idag när jag läste om Michael Jackson. Lyssnade som vanligt på radion på väg till jobbet och de spelade hans låtar hela tiden, kunde inte hålla tillbaka tårarna. Ett sånt slöseri med talang!

Idag var det väldigt lugnt på jobbet så jag åkte hem vid lunch och det var jätteskönt. Jag tänkte att jag skulle åka hem och måla taket i köket men allt tar ju 100 gånger längre tid än man tror så jag har inte kommit så långt idag ändå. Däremot så är halva köket bortrivet nu, alla lister är borttagna, alla tapeter nedtagna och taket är i alla fall tvättat inför målningen i morgon. Jag känner mig helt mör i kroppen efter dagen. Jag kan inte påstå att jag längtar efter de närmaste dagarna eftersom det bara lär bli värre och värre. I morgon ska resten av skåpen plockas ner, taket ska målas och sen ska golvet läggas. Allt det måste vara klart tills på torsdag när nya köket anländer. Och då ska vi montera och skruva upp det nya också. Suck!

Det är dessutom vansinnigt svårt att över huvud taget röra sig här hemma nu för det står prylar precis överallt. Det är helt vansinnigt hur mycket prylar det ryms i ett kök! Då är det dessutom lite kvar att plocka ur också. Städskåpet ska tömmas och sen är det lite kvar i några överskåp. Stoooooor suck, vet inte var vi ska ställa allt.

Åter till Michael Jackson. Jag tycker så himla synd om killen, det har jag gjort i massor av år. Jag tillhör dem som inte tror på pedofilryktena alls. Jag vet ju inte men jag tror att allt det skitsnacket beror på giriga människor helt enkelt.

Alla vet att MJ aldrig fick någon normal barndom. Träna eller få stryk, leka med andra barn förbjudet osv. När han sedan blev "vuxen" (vilket jag tror att han egentligen aldrig blev mentalt) så köpte han det han saknat mest, dvs. en barndom. Han levde ut alla sina fantasier med nöjespark, djurpark osv. Han var mer eller mindre tvungen att göra det på egen mark eftersom han inte kunde ge sig ut bland "vanligt" folk, då skulle han säkert blivit söndersliten av fansen. Sen får man inte glömma att MJ inte bara byggde upp sitt Neverland för sin egen del, han bjöd in barn som inte hade de möjligheterna annars. Fattiga barn och sjuka barn.

Om man inte har haft någon barndom men försöker skaffa sig den i efterhand, då måste man ju också ha lekkamrater. Inte ett dugg konstigt. Jo, naturligtvis konstigt att en vuxen karl vill umgås med 12-åringar hellre en vuxna men samtidigt inte. Jag tror att de hade jätteroligt och även om småkillarna sov inne hos Michael så tror jag inte att det var något sexuellt inblandat. Jag tror att det kom från föräldrarna som såg sin chans att få massor av pengar (vilket de också fick tyvärr). Frågar man ett barn "rätt" frågor så får man så smånigom de svar man önskar sig... Det värsta är att jag skulle tippa på att de barn det gäller antagligen inte ens vet om att det inte var sant, skulle tro att de är så hjärntvättade att de tror att allt verkligen hände.

Jag kan naturligtvis ha helt fel men just i det här fallet så säger mig min känsla att det var ungefär så här det gick till. Det är inte alls så att jag tror att "kändisar" är ofelbara, där finns det precis lika många idioter som bland oss "vanliga". Fast just i det här fallet är jag säker, just här är det rök utan eld...

En annan sak som har stört mig idag är alla människor som har gjort uttalanden. Kändisarna har stått på kö och talat om hur fruktansvärt det här är och hur mycket de beundrade MJ... Jag bara undrar, var fanns de när han behövde sina vänner som mest? Med få undantag så tycker jag att det har verkat som om han var mer eller mindre utfryst från de flesta håll.

Världen har förlorat ett geni idag, troligen det största geniet genom tiderna (i alla fall i mina ögon, andra kanske skulle påstå att Mozart, Grieg eller Bach var minst lika stora genier men det går inte att jämföra). Musiken kommer alltid att leva kvar och alla kommer alltid att minnas den här dagen med sorg. Måtte hans barn (oavsett om de är biologiska barn eller ej så var de ändå hans barn) få lugn och ro att sörja sin far. Måtte alla gamar hållas tillbaka men det är väl att hoppas på för mycket. Det lär bli slagsmål om hans tillgånar, hans musik, hans rättigheter.

Michael Jackson var den artist som har gett mest till välgörenhet av alla! Det säger en hel del om vem han egentligen var...

Just nu känns det oerhört tungt att behöva jobba.... Kroppen skriker efter semester NU!!! Samtidigt så vet jag ju att jag kommer att tycka att det är skönt att det inte tar slut för fort, börjar jobba i augusti igen och inte i slutet av juli som jag brukar.

Fast just nu är det riktigt, riktigt tungt. 9 arbetsdagar kvar, eftersom jag tänker jobba onsdagen den 8/7 som sista dag. Det finns i och för sig att göra här på kontoret och jobbet i sig är ok, ibland till och med riktigt roligt... men solen skiner ju ute! Just nu är det faktiskt så att man får ta av sig koftan när man går ut och sätta på sig den igen när man kommer in igen. Snacka om omvända världen.

Ibland är det faktiskt lite bra att vara rökare i alla fall... man får ju komma ut med jämna mellanrum i alla fall.

suck.............................................................................................................................................................................................................

Jag var ute med hundarna för en stund sedan och det låg en stor tystnad över hela området. Stilla och lugnt och inte ett ljud någonstans...

Vi hade en väldigt lugn midsommarafton! Jenni och Frida var här och Sandra stannade hemma trots att hon var bjuden på fest. Vi åt en massa gott, alldeles för mycket och satt sedan mest och pratade. Peter körde hem Jenni och Frida vid 23-tiden. Jag tror att jag somnade i soffan omkring 23.30, varpå Peter jagade in mig till sovrummet. Sedan sov jag gott hela natten och vaknade klockan 10.00 idag. Pigg och fräsch! Det känns skönt att vara i form en sån här dag då man vet att det är ganska många som inte är det...

Det verkar som om vädret är på väg att vända också, det är ganska varmt ute idag och jag såg på SMHI att det skulle bli sol och varmt senare i veckan.

Nu ska jag plocka ur ännu ett skåp i köket och sen vet jag inte vad vi hittar på resten av dagen. Zalle kommer hit och ska äta middag i alla fall. Vi andra får äta rester av oxfilé och allt annat men vi måste väl köpa kyckling eller nåt till honom eftersom det måste vara halal. Ack ja...

Det känns ändå som om det är en skön dag på gång...

Håller precis på och tömmer skåp i köket. Nu har jag precis dragit ut en massa jox på golvet i köket och på bara två skåp har jag fyllt 3 stora soppåsar. En himla tur att vi har soptömning varje vecka nu under sommaren eftersom vi har många skåp... Nu ska jag plocka undan det som står på golvet och sedan är det nog dags att åka och handla lite i stället...

Jaha, då var det midsommarafton igen. Kan ju inte påstå att vädret känns speciellt lockande. Jag var precis ute med hundarna och det var ärligt talat skitkallt! Lite hopp kanske det finns ändå, jag såg på himlen att långt bort så verkade det finnas små hål i alla de gråa molnen. Liiiite sol skulle ju inte skada tycker jag. Kollade SMHI tidigare och det verkar ju som om det finns lite hopp om bättre väder i nästa vecka i alla fall, det skulle ju vara skönt för alla som går på semester nu.

Vi ska nog inte göra något speciellt idag. Jenni och Frida kommer senare på eftermiddagen och då grillar vi men annars blir det nog lugnt. Jag tror att Sandra skulle stanna hemma också. Vårt hus är inte direkt i skick för att bjuda hem folk till just nu. Längtar tills allt blir färdigt!

Det börjar kännas i kroppen att det snart är dags för semester. Peter jobbar 1,5 vecka till och jag jobbar nog 2,5 vecka till, tänkte inte gå på en fredag utan jobbar nog sista dagen en onsdag, känns lite lyxigare så. Det blir nog ganska bra att ha en lite senare semester i år, då tar den inte slut så fort ;-)

... på flera sätt. Dålig på att uppdatera bloggen för jag har helt enkelt inte orkat sätta mig vid datorn eftersom jag har varit dålig. Har gått och dragit på en eländig förkylning i lite drygt 3 veckor nu. I slutet av förra veckan så verkade det äntligen som om den var på tillbakagång och det kändes som om krafterna var på väg tillbaka igen. I måndags morse vaknade jag och kände mig genomförkyld igen.

Efter det har jag hostat mig igenom dagar och framför allt nätter (kan någon svara på varför man alltid hostar mer på nätterna?). Det jobbigaste har varit mitt revben. Någon gång före påsk så råkade jag bryta två revben, eller möjligen ett revben på två ställen, troligen hände det en natt när jag hostade. Det tog lång tid för det att läka men så småningom så läkte det ena stället i alla fall. Det andra stället har inte läkt riktigt än utan har känts hela tiden när jag rört mig fel. Naturligtvis inte lika mycket längre och det var på väg att bli bättre helt och hållet, tills jag började hosta nu igen. Nu tror jag att jag "hostat upp" brottet lite igen men förhoppningsvis inte helt. Nåja, idag på eftermiddagen så kändes det som om förkylningen vände igen så jag hoppas att den försvinner helt och hållet nu. Det skulle vara på tiden!

I köket är det totalt stillestånd. Peter var bortrest helgen som var och jag orkade aldrig ta itu med det men nu måste vi sätta fart! Skåp och luckor kommer ju den 2 juli och innan dess bör vi ha tapetserat, bytt golv, målat tak, rivit ner det gamla... Ja, helt enkelt en hel del att göra med andra ord. Vi räknar med att börja fixa i helgen.

För första gången på många år så har vi inga som helst planer för midsommar. Det är inte precis läge att bjuda hem någon till det här huset just nu. Vi får ta det som det kommer, det kan vara mysigt att bara ta det lugnt också.

Den här veckan har varit riktigt, riktigt bra på jobbet. Jag håller just nu på med ett jobb som jag tycker är väldigt roligt. Det blev en extra knorr på det idag också och det gjorde att det blev extra kul. Arbetsveckan har ju minst sagt gått fort och i morgon är det sista dagen för den här veckan, sen är det bara 2-3 veckor kvar till semester...

Nu tror jag att jag ska krypa upp i soffan och titta lite på Animal Planet, min favvokanal.

Jag skulle inte stå ut med att alltid vara ensam men ibland kan det vara som en stor belöning. Någon enstaka gång, att få vara helt ensam och göra precis det man själv vill... Idag har jag haft en sådan dag!
Peter åkte hemifrån tidigt i morse och Sandra åkte in till stan på förmiddagen, vilket har inneburit att jag varit helt ensam hela dagen.
Jag började med att åka till Täby centrum en sväng. Där köpte jag 4 böcker och lite leksaker ;-) Sedan åkte jag hem till Linda, Tomas, Marcus och Oliver. Pojkarna blev jätteglada för sina nya leksaker och jag fick gosa ordentligt. Jag stannade i ca 1,5 timme och sen gick jag ner till Ica och köpte grillad kyckling.

Resten av dagen har varit min tid helt och hållet. I stället för att göra minsta lilla nytta hemma så valde jag en av de nyinköpta böckerna och kröp upp i soffan. Regnet har hela tiden skvalat utanför, jag har suttit i soffan med en härlig bok, en påse ostbågar och en öl. Bättre än så kan man knappast ha det!

Nu är boken precis färdigläst och jag har en skön, avslappnad känsla i hela kroppen. Dessutom messade Sandra precis och sa att hon är på väg hem. Jag har verkligen haft en helt underbar dag!!! SÅ, ibland kan det vara skönt med lite ensamhet!

... fast den skulle förstås ha varit ännu bättre om den varat i några dagar till. Igår gjorde jag inte många ryck på hela dagen, satt mest och läste och tog det allmänt lugnt. Idag har jag däremot gjort massor av nytta, städat sovrummet ordentligt, burit ner en massa köksgrejor till undervåningen osv. Sen har jag äntligen plockat upp min nya dator som jag köpte för ungefär en månad sedan. Den har stått i kartongen och har inte ens varit öppnad förrän idag.

Så just nu har jag två stationära bredvid varandra. Ganska bekvämt faktiskt, kan göra saker på båda samtidigt. Fast tanken är att den gamla ska skrotas när allt väl är överplockat till den nya, när det nu blir av.

Så,  en ny dag i morgon och en ny arbetsvecka. Det blir nog bra, trots att jag just nu inte direkt längtar efter att jobba. Det är (nästan) alltid bra när jag är där men just nu känns det lite motigt att det är måndag i morgon IGEN.

I morse började vi morgonen med kaninjakt! Ja, det var ju inte precis planerat men så blev det. Mina hundar är nästan alltid med mig till jobbet och det skulle de vara idag också. De skulle som vanligt gå ut och kissa lite innan vi åkte, direkt på morgonen brukar jag aldrig ha koppel på dem. Jag öppnade ytterdörren och Tyson gick som vanligt ut först. En halv sekund senare ser jag ett svart streck försvinna från tomten, med Tyson direkt efter. Det tog några sekunder innan min hjärna registrerade att han jagade en kanin. Som tur var så fick han nog aldrig tag på den eftersom han var snabbt tillbaka men det var läskigt. Nu är det nog bäst att kolla så att det är kaninfritt innan jag öppnar dörren i framtiden.


På jobbet var det en bra dag. S fyllde år så hon, jag och C firade med bakelser. God frukost! Sedan hittade jag "bevis" för att en sak som har bekymrat mig en hel del inte var mitt fel och det kändes oerhört skönt. Det är absolut ingen som har påstått att det var mitt fel heller men det kändes ändå väldigt skönt.

Det har regnat idag och det behövdes säkert. För min del behöver inte sommaren komma riktigt än. Jag har så otroligt mycket att göra inne och det vill jag ju inte göra om solen skiner och det är vackert väder. Det är det värsta med att bo i det här landet, man känner att man måste passa på att vara ute när man kan. Det går naturligtvis att vara ute när som helst på året men det är skillnad på att vara ute och ute...

Just nu önskar jag att någon av våra bilar hade en dragkrok så att vi kunde få hem allt material som vi måste få hem snart. Det skulle kännas bra att komma igång på riktigt. Det är inte bara köket som ska fixas utan även hela balkongräcket som måste bytas ut. Jag har mätt upp allt och det är en hel del material som ska hem till det, det är t.ex. 90 stycken staketspjälor á 95 cm som ska hem, sågas och målas. Dessutom är det en väldig massa meter reglar.. Hmmm, verkar inte som om vi har tid att jobba för tillfället ;-)

För att byta ämne totalt. Jag satt och tittade på väggen här i arbetsrummet. Vi har en tavla från när vi var med på TV. Det står "Tack för er medverkan! Hösten 1998, hälsningar Gunde Svan". Det är helt otroligt vad tiden har gått fort, det känns ju som om det var precis igår. Jag kommer ihåg precis hur jag kände när jag tittade ut på gatan och såg TV-teamet dyka upp... fy katten vad nervös jag blev! Vi spelade in under hösten -98 och sen sändes det på våren -99. 10 år sedan!

Vi, hela familjen var alltså med i TV-programmet "Ingenting är omöjligt". Programmet gick bara i två säsonger och det var synd för det var faktiskt en bra idé. Jag tror att problemet var att det var alldeles för få som vann så det blev lite tråkigt att bara se förlorande familjer hela tiden.

Nåja, för den som inte vet så byggde programmet på att Gunde Svan (och ett JÄÄÄÄÄTEstort TV-team) kom hem till en vanlig familj. Någon i familjen fick ett uppdrag att lära sig något han eller hon inte kunde. Personen fick en vecka på sig att öva och sedan skulle det "redovisas" i TV. Under veckan så hade familjen en videokamera och skulle filma sin vecka med försök och träning. De som sedan klarade utmaningen i TV vann fina priser. En annan av anledningarna till att programmet bara gick två säsonger tror jag var för att de flesta familjer var så tråkiga. De gjorde liksom ingentin av sin vecka med videokameran utan stod och övade på samma grej på samma sätt hela tiden. Egentligen var det nog bara två familjer, varav vi var den ena som verkligen gjorde massor av saker....

Anledningen till att vi var med kom sig av att de hittade oss på Peters hemsida och bad oss söka. Jag totalvägrade men för att göra en lång historia kort så ställde jag så småningom upp. Vi fick gå på audition för att testas och efter ett antal tester blev vi utvalda.

Så kom då den där dagen när alla dök upp här hemma. I programmet var det bara några få minuter men i verkligheten var de här hela dagen. Peter var den som fick utmaningen av Gunde (som förresten är supertrevlig). John Houdi (trollkonstnären) kom och visade ett trick som Peter skulle lära sig. Han skulle lägga 4 tärningar på ett bord och sedan använda en mugg att fånga upp tärningarna en och en, skaka lite och när han lyft muggen skulle alla fyra vara staplade på varandra, alltså 4 på hög. Det var inte lätt! Efter att ha tränat massor av gånger sa Peter till mig att han inte trodde att han skulle klara det men så småningom så satt det där i alla fall. Inte alltid, långt ifrån men ibland och mer och mer ofta. Vi skulle samtidigt filma mellan en och två timmar varje dag och på morgonen kom Posten express och hämtade det som vi hade filmat dagen innan. Det är inte lätt att filma en timme om dagen kan jag säga! Man filmar och filmar och filmar... och så har det gått typ 11 minuter.

Vi gjorde så mycket galna saker den här veckan, sånt som man normalt aldrig skulle göra annars. Helt hänsynslöst drog vi in på en stor fest, ställde upp bordet, gjorde tricket och filmade. Vi drog ihop flera hundra ungar och föräldrar i en dansstudio och gjorde samma sak. Vi ställde upp bordet nere i vår lokala ICA-affär, vi "tvingade" alla grannar att komma in -även folk som vi knappt kände igen. Ungarna fick gå runt och knacka dörr och be alla komma. Vi försökte byta lyckat trick mot fria hamburgare på McDonald's.... Ja, vi var helt galna men åh så kul vi hade! När vi kom in till TV-studion så "kände" alla oss och de kom fram och hälsade hela högen. De hade ju följt oss på video en hel vecka så de kände oss även om vi aldrig hade sett dem tidigare. "Åh, ni passar verkligen för att göra sånt här" var en kommentar vi fick från flera håll. (hmmm, konstigt att de inte har ringt igen ;-) )

Nu vinklade de ändå programmet på ett annat sätt vilket jag kan förstå. De byggde upp det runt Peters stora intresse Star Trek. Det var ju en kul grej för dem och det blev bra det också. Jag tyckte mest synd om ungarna i dansstudion som inte kom med på TV men det kunde vi inte göra något åt.

Till slut kom den stora dagen när vi skulle ställas till svars inne i TV-studion. Vi fick vänta några timmar, vilket tjejerna tyckte var toppen eftersom de terroriserade sminket och bad om mer läppstift och allt vad det var i flera timmar. Jag för min del blev mer och mer nervös men folket där inne tog så bra hand om mig så. Jag fick följa med in i deras hemliga förråd och kunde gå ut därifrån med en stadig gingrogg. Sen kändes det lite bättre ;-) Till slut var det i alla fall vår tur att gå in på scenen och göra vårt. Vi var en av de få familjerna som faktiskt klarade utmaningen, eller dvs. Peter klarade utmaningen. Det var verkligen en fantastisk upplevelse och jag tror att alla i hela produktionen var uppriktigt glada för vår skull.

Vinstvärdet på det vi vann uppgick till lite drygt en kvarts miljon! Var och en vann ett eget pris och sedan var det ett gemensamt till hela familjen. Sandra vann en cd-spelare, Jenni ett playstation, Linda en ny säng, jag vann 4 dygn på Selma Lagerlöf spa och Peter vann en stjärnkikare. Vi hade fått skriva önskelistor tidigare och de ville att vi skulle önska i värde från 10 kronor och upp. Jag hade faktiskt inte önskat mig sparesan, de kanske blandade ihop min önskelista med någon annans men det gjorde ingenting för det var en helt fantastisk upplevelse (som jag gjorde tillsammans med Peter -de sa ju att jag skulle ta med min bästa vän).

Det stora priset som vi vann var en resa till USA och Bahamas och den resan gjorde vi 1999. Vi var borta i 3 veckor men den får jag berätta om någon annan dag, annars så blir det här inlägget olidligt långt.

Det var härligt att vinna och vi har aldrig ångrat att vi tog emot priserna. Vi kunde ha tackat nej om vi ville för vinstvärdet lades ovanpå våra inkomster. Vi hade ju inte fått några pengar men skulle ändå betala skatt på värdet och eftersom vinstvärdet var högt så blev det en massa marginalskatter osv. Det var mindre kul året efter när vi hade en restskatt på 70 eller 80-tusen, kommer inte ihåg riktigt. Nåja, det löste ju sig det med till slut och minnena efter resan och hela äventyret från början till slut, kommer vi alltid att ha kvar! Det var alldeles säkert därför som ungarna fick priser som var lite mindre värda, så att föräldrarna skulle kunna tacka ja åtminstone till barnens priser. Jag är så glad att vi tackade ja till allt.

Vårt program sändes sedan som säsongspremiär på andra säsongen och det var väldigt spännande att se det på TV. Vi hade fått en video med det färdiga resultatet ett par veckor innan sändning men det var ändå speciellt att se det på TV. Det hade gått ett par månader efter inspelningen och vi hade fått skriva på papper om att vi inte skulle berätta resultatet för någon innan det sändes på TV. På mitt jobb var de övertygade om att vi hade förlorat för de trodde inte att jag skulle kunna hålla masken så bra om vi vunnit. ;-)

Så, jag har faktiskt haft min halvtimme i rampljuset! Eller vad de nu säger att man ska ha. Kul var det i alla fall och det var kul när helt okända kom fram till mig en lång tid efter och gav kommentarer om programmet. Någon gång då och då, fast nu var det väldigt länge sedan, så tar jag fram videobandet från programmet och tittar och minns och skrattar...

fast den här gången är det borta på riktigt. Jag skrev ett långt inlägg tidigare ikväll men precis när jag skulle publicera så låste sig datorn. Stor suck! Det fåniga är att jag köpte en ny dator för ett par veckor sedan men den står fortfarande ouppackad i sin kartong... har varken haft lust eller ork till att ta itu med den. I det här huset så står de stationära datorerna igång dygnet runt, därför är det så lätt att sätta sig vid dem om man bara ska kolla mailen eller läsa tidningen. Den bärbara stänger jag ner om jag inte använder den men annars är ju den enklast och skönast att jobba med...

Nåja, det blir inget inlägg ikväll trots allt, åtminstone inte som jag tänkte. Får göra det en annan dag.