Brutna revben och färgat hår

För någon vecka sedan så bröt jag minst ett, kanske två revben. Jag vet inte riktigt vad jag har gjort, antingen genom hosta, nysningar eller också hände det något när jag var uppe på vinden. Det är typiskt mig att slå i någonting men inte tänka så mycket på det när det händer, sedan står jag där med jätteblåmärken eller nåt. Fast den här gången tror jag att jag har hostat sönder revbenen. Det har jag gjort en gång tidigare men den gången kände jag direkt när det hände.

Den här gången kunde jag bara konstatera helt plötsligt att jag hade brutit dem/det igen. Sen är det så att efter en dryg vecka så är då som det gör som mest ont. I natt har jag knappt kunnat sova, så fort jag har rört mig så har det gjort ont. Det gör ont att ligga, det gör ont att sitta, det gör ont att stå, det gör ont att gå! Stackars, stackars mig....

Idag råkade det bli hårfärgningsdag här hemma. Jag skulle färga mitt hår och Sandra ville färga sitt underhår svart. När Sandras hår var klart så var det så mycket färg kvar så vi ropade in far i huset. Han ställde upp och är nu återigen svarthårig ;-)

Har inte bestämt mig för vad jag ska göra idag

Egentligen skulle man alltid ha 4 dagar ledigt, jobba 3 dagar och vara ledig i 4. Jag hade det faktiskt så i 6 år när jag jobbade 60 %, då jobbade jag måndag-onsdag bara. Fast då var livet fyllt av så mycket annat, så många "måsten" så jag tror inte att jag uppskattade det lika mycket som jag skulle göra idag. Samtidigt har jag ju ett jobb där jag verkligen trivs, alltså verkligen trivs, för första gången i mitt liv. Jag har trivts till och från på andra jobb också, hade till och med ett som jag tyckte var drömjobbet i flera år. Trots att jag då trivdes så bra så infann sig alltid "söndagsångesten" varenda vecka. Då trodde jag aldrig att jag skulle kunna få ett bättre jobb men där hade jag helt fel. Här har jag bara någon enstaka gång haft en släng av söndagsångest men den har gått över innan jag ens har hunnit tänka tanken klart.

Visst är det jätteskönt att vara ledig men samtidigt så är det underbart att ha ett jobb som man verkligen trivs att gå till. Hmmm, kanske att man kunde ta 4 dagar ledigt en gång i månaden eller så...

Nåja, idag är det i alla fall ledigt och jag har inte bestämt än vad som ska hända. Vi hade en väldigt trevlig påskafton igår hemma hos svärmor. Det enda som var tråkigt då var att vi spenderade större delen av tiden inomhus. Så idag borde man nog vara ute eftersom SMHI lovar ytterligare en härlig dag. Jag känner mig inte speciellt lockad av att pyssla på tomten så kanske jag bara ska ta fram en solstol och sitta och slappa i solen. Samtidigt så borde vi åka och köpa virke till balkongen, vi behöver byta ut hela balkongräcket... Samtidigt så borde jag kratta hela tomten, samtidigt så borde jag ta hand om tvätt och strykning, samtidigt så borde jag röja upp på undervåningen....

Äh, ingenting springer bort om jag låter det vara. Just nu lutar det nog åt att ta fram solstolen...

Världens sötaste påskgubbe!


hittade...

Så har man lärt sig något nytt! Jag råkade hitta mitt borttappade inlägg som jag trodde hade försvunnit. Det låg så fint där när jag gick in under översikt för att kolla mitt konto. Så nu skrev jag andra gången helt i onödan ju. Tid som jag kunde ha använt till andra otroligt viktiga sysselsättningar, som till exempel att spela Mahjong Fortuna på King!

Redo för påskkärringar!

Ibland är det faktiskt ganska tidsödande att blogga! Nu är det tredje gången jag skriver, ungefär samma text. De andra två gångerna har jag råkat radera det jag skrivit ;-). Första gången råkade jag markera en massa text och så skrev jag, varpå allt det gamla försvann, andra gången råkade jag backa i förhandsgranskningen. Så nu gör jag ett nytt försök, är envis till max!

Påskkärringar ja. Jag vet att det finns en hel del folk som inte gillar det här med påskkärringar och som tycker att det bara är tiggeri och som aldrig skulle ha låtit sina egna barn gå påskkärring. Jag tycker att det är en gullig tradition och jag lät med glädje mina tjejer gå så länge de hade lust. Det enda krav jag hade var att de skulle vara glada och trevliga, önska glad påsk och ge alla som öppnade dörren en teckning. Sen var det förstås förmaningen att de skulle vänta med att äta godiset tills de kom hem men den delen höll aldrig...

Påsken är ingen viktig högtid för mig -till skillnad mot julen som är årets viktigaste tid men det får jag skriva mer om när det närmar sig. Påsken har i mina ögon egentligen aldrig varit mer än 4 lediga dagar. Vi hade förstås påskpynt och sånt när ungarna var små men nu har vi ingenting. Jag gillar i alla fall påskkärringarna när de kommer. Vissa år har det inte kommit en enda medan det andra år kommer massor. Vet inte vad det beror på men jag hoppas att det kommer några i morgon i alla fall.

Idag när jag kom hem från jobbet så tänkte jag att jag skulle åka ner till centrum och köpa lite godis så att det var klart tills i morgon. Sagt och gjort, jag plockade ihop en påse på Ica och där var det ett bra pris på 49 kronor kilot. Det stod några före mig i kön och deras påsar kostade 38 kronor, 23 kronor, 19 kronor osv. Så kom då jag med min lilla påse... 125 kronor! Då hade jag ändå tänkt att jag inte skulle ta så mycket...

Nåja, en tradition har jag till påsken. Jag gör små godispaket/godispåsar till de påskkärringar som kommer. Jag tar en bit plastfolie och lägger några bitar i och sedan knyter jag guldsnöre runt. I år blev det av någon anledning 7 bitar i varje, två lite större och fem mindre. Jag vet inte varför men det såg lagom ut. Anledningen till att jag gör mina små paket är flera. Dels så tycker barnen att det är fint att få sitt godis så och jag inbillar mig att de kanske (kanske) väntar med att öppna åtminstone de här små paketen tills de kommer hem. Det gör väl egentligen ingen skillnad, misstänker att det inte är så många påskkärrinar som får i sig så mycket till middag på skärtorsdagen men alltid glädjer det någon förälder... Dessutom så föredrar åtminstone jag att mina, garanterat rentvättade händer, har lagt ihop godiset. Jämfört med om ungarna ska stoppa ner sina, misstänkligen mindre rena fingrar i godisskålen.

25 små paket gjorde jag i ordning. Det finns en himla massa godis kvar så om det, mot förmodan, kniper i morgon så kan jag snabbt fixa 25 till... Eller förresten, jag gjorde 26 stycken paket men ett var en specialare...

Det 26:e paketet är ungefär lika stort som de andra men kanske några fler bitar i men inte så mycket mer, kanske 10-12 bitar men ingen choklad... Jag misstänker nämligen, och hoppas på att det ska komma en väldigt speciell liten påskkärring hit i morgon... Det är i så fall världens mest fantastiska, gulligaste, underbaraste, ljuvligaste, smartaste, snällaste, underbaraste, mest älskade, underbaraste, otroligaste 3-åring... (bildbevis kommer i så fall i morgon) och han gillar inte choklad.  Det finns en annan liten, liten påskkärring också som är precis lika fantastisk men han bryr sig inte om godis, i alla fall inte något godis som jag kan erbjuda utan han föredrar överhäxans godis än så länge....

Puh! Nu har jag ju faktiskt nästan skrivit allt en gång till! Fast det blev inte precis lika som tidigare men det får väl duga ;-)

För övrigt så har det varit massor att göra på jobbet idag. Jag älskar när det är mycket och gärna lite småstressigt. Då är jag i högform. Vill naturligtvis inte alltid ha det så men lite då och då. Jag fick veta att jag med största sannolikhet kommer att få agera chaufför för en liten trip ner till Jönköping fram och tillbaka på tisdag. Min kära chef behöver nämligen hjälp med körningen och det gör jag med glädje. Jag vet inte exakt hur långt det är men det blir väl ca 4 timmar i varje riktning. Ser fram emot att få tillbringa 8 timmar i bilen med chefan!

Jag har sån himla tur... Jag har nämligen:
Världens bästa familj
Världens bästa hundar
Världens bästa jobb
Världens bästa chef
Världens bästa allt...

Teknikberoende

Igår tappade vi av någon anledning Internet under eftermiddagen. Det funkade sedan inte på hela kvällen och helt plötsligt var det 1000 saker som jag "behövde" göra. Funderade på något och tänkte att jag skulle Googla, kolla mina mail osv. osv. och det var högst irriterande att inte kunna göra något av det. Jag började då fundera lite på det beroende som kommit i och med Internet och andra tekniker.

När jag var liten så var det massor av ord som idag är naturliga men som inte ens fanns i vårt ordförråd då. Bland mycket annat: mobil, video, dvd, cd, mp3, videokamera, Internet, Google och alla ord som är förknippade med datorer och Internet, alla TV-kanaler som finns idag osv...

När jag var liten så var telefonen något som satt i jacket, man lyfte luren och den hade en sladd till själva telefonen. Riktigt lyx var det om man till och med hade två telefoner. Jag vet inte om vi skulle ha trott på att telefoner idag är något som alla har i fickan, att vi kan ringa eller messa i princip varifrån vi vill. Att små barn skulle ha egna telefoner eller att telefonerna även skulle ha kamera, musik och allt vad de nu har. Jag minns en gammal Dennistidning från när jag var barn. I den pratade de om framtiden och telefoner och de sa att i framtiden så skulle man kunna ha telefoner där man kunde se varandra i en TV-ruta. Dennis mamma tänkte på saken och kom fram till att det inte alltid skulle vara så bra om folk kunde se henne, papiljotter i håret och allt vad det nu var. Jag minns inte hur gammal jag var när jag läste den tidningen men jag vet att jag tyckte att det var häftigt och jag undrade om det faktiskt skulle bli så i verkligheten... I dag är ju mobiltelefoner en naturlig del av vardagen, vem har inte blivit galen för att man rusat iväg och glömt mobilen hemma? Det konstiga är att det faktiskt inte är så länge sedan den kom, inte så länge sedan den blev en del av vardagen för alla. Jag tror att vi köpte vår första mobil 1993 eller 1994 och det var en "tegelsten". Vi var ganska tidiga med mobil, då var det inte alls så många som hade en. Vi var i Grekland 1994 och jag minns att vi gick och pratade i telefonen där. Vi undvek att ringa eftersom det var förhållandevis dyrt men det var samtidigt coolt att kunna göra det. Det är faktiskt bara 15 år sedan dess...

TV, jag kommer faktiskt ihåg när vi fick två TV-kanaler, TV 1 och TV 2! Innan man skaffade en antenn på taket till TV 2 så kunde man göra något med en antennsladd för att kunna se kanalen hjälpligt, man la sladdarna i ett T har jag för mig. Jag minns att TV 2 skulle visa en tecknad långfilm och jag har för mig att det var TinTin. På den tiden var tecknad film på TV väldigt ovanligt så jag och min bror var jättelyckliga. Pappa hade väl inte hunnit skaffa någon ny antenn så jag och min lillebror kämpade med vårt antennT under hela filmen och lyckades se någon grynig, rörlig massa. Färg TV:ns intåg kommer jag inte ihåg så mycket av. Jag minns att vi åkte i bilen hela familjen och att vi åkte förbi ett hus där de tittade på TV och att mina föräldrar imponerat konstaterade att där inne hade de färg TV.

Vi var garanterat tidiga i min familj med både färg-TV och TV 2-antenn eftersom min far alltid har varit galen i alla teknikprylar. Han kunde gnälla över att behöva betala 50 kronor för ett par skor men dagen efter komma hem med teknikprylar för tusentals kronor. Jag kommer däremot inte ihåg när det skedde eller hur gammal jag var. Jag minns 1979, då var jag 19 år och åkte till New York på semester helt själv. Jag var otroligt imponerad av stan som sådan förstås men även av alla deras TV-kanaler. Jag var där i två veckor den gången och självklart var jag ute på teatrar osv. på kvällarna men vissa kvällar stannade jag kvar på hotellrummet och bara glodde på TV. Inte kunde jag då tro att vi idag skulle ha 100-tals kanaler att välja mellan även här hemma... Ändå är det kanske "bara" 20 år sedan vi fick tillgång till mer än ettan och tvåan, fastän det känns som om det alltid har varit så. Jag minns att vi sa att "nu skulle det alltid finnas något att se på TV", jo visst..........

Samma sak gäller video. Fast där vet jag nästan exakt när vi skaffade vår första. Linda döptes för 27 år sedan och vi hade mottagningen hemma hos mina föräldrar. De hade (förstås) skaffat video och jag var väldigt imponerad. Vi åkte hem och skaffade en vi också. På den tiden var det väldigt vanligt att man hyrde video och det gjorde vi också det första året. Vår var så lyxig för den hade "fjärrkontroll", dvs. dosan hade en jättelång sladd till själva videon så vi kunde sitta i soffan och sätta på och stänga av filmen.

Att alla skulle ha en videokamera var också omöjligt att förstå. Vi skaffade vår första för ungefär 20 år sedan. Innan vi skaffade vår egna så kunde vi ibland låna från min mans jobb. Det var kul att filma men det var ganska jobbigt och tungt. Man bar nämligen en video i en väska på axeln och så gick det en sladd till själva kameran. Väskan var tung och vi spelade in direkt på vanliga videoband. Det blev i stället jättelyxigt sedan när vi skaffade vår egen kamera för den hade små band som man sedan stoppade in i en adapter som såg ut som ett vanligt stort videoband.

Jag tror att vi skaffade vår första dator i början av 90-talet och då var vi väldigt tidiga med det. Datorer hade naturligtvis funnits långt, långt tidigare men det var inte vanligt att man hade det hemma. När man tidigare hörde talas om datorer så var det stora åbäken som fanns på stora företag och myndigheter, inte något som folk hade hemma och skötte sina privata saker på. Bara att skriva ett brev, himmel, jag hade en jättemodern skrivmaskin innan. Inte nog med att den var elektrisk och kunde skriva fort och bra, den kunde radera av sig själv också. Jag behövde bara trycka på en knapp så raderade den den senaste bokstaven eller till och med det senaste ordet om jag tryckte hårdare (eller hur det nu var). Det är mindre än 25 år sedan jag hade den.

Det häftiga är, att alla teknikprylar som vi har idag och som är en naturlig del av vår vardag och som det känns som om de alltid har funnits, faktiskt inte är så gamla. Det mesta har kommit under de senaste 25-30 åren och en del är som sagt, bara 15-16 år gamla. Alltså, som en naturlig del för alla. Det får mig att undra vad som kommer att ske de närmaste, låt säga 10 åren. Vad kommer att vara en helt naturlig del av våra liv om 10 år? Vad kommer att kännas som om det alltid har funnits? Vad kommer att kännas som en nödvändig del av våra liv, något som vi inte "kan" leva utan?

Hå, hå, ja, ja... Det är inte utan att jag känner mig lite gammal just nu. Kanske bäst att skaffa sig en gungstol och sätta sig och stoppa strumpo

Trodde att det varit jordbävning...

Ja, jag var helt säker när jag vaknade i morse att vi hade haft en jordbävning i natt! Jag måste ha drömt att jag vaknade men jag var helt, helt säker. Jag trodde att jag vaknade av att rummet skakade, inte så mycket men tillräckligt för att jag skulle förstå vad det var. Tyckte också att det var några prylar som klirrade lite, typ som om två glas står för nära varandra.

Jag frågade min man i morse och han tyckte inte att jag var riktigt klok! Han satt uppe i arbetsrummet när jag tror att jag vaknade och jag tyckte att det var kontstigt att han inte märkte något. Tyvärr har han nog rätt eftersom det inte står något i tidningarna om det idag.

Grejen är att vi faktiskt har upplevt det på riktigt förra sommaren. Vi var i Turkiet och jag vaknade en tidig morgon av att sängen skakade, min man sov som en stock men jag väckte honom och undrade om vi skulle gå ut. Han tyckte att det var helt onödigt, speciellt eftersom det nästan hade slutat när han vaknade. Det slutade med att han sa till mig att jag hade drömt och så somnade han om. Fast då visste jag att jag inte hade drömt så jag satte på CNN på TV:n och väntade på rapporter. Dessa kom ungefär en timme senare, det hade varit en stor jordbävning utanför Grekland någonstans och det var den vi kände av även i Alanya.

Jag vet att under den "jordbävning" jag upplevde i natt så reagerade jag över att gungningarna inte var lika rytmiska som de i Turkiet förra sommaren men tänkte att det säkert var annorlunda i Sverige. Konstiga drömmar man kan få...

Dags att ta ner julbelysningen kanske

Normalt plockar jag ner julbelysningen vid 20-dagen men i år har jag inte orkat. Jo, allt som är inomhus är nerplockat sedan dess men ute är det fortfarande fullt. Vi har en hel del nämligen och allt står kvar. Jag har varit alldeles för trött för att orka ta itu med det och tidigare har jag ju kunnat skylla på att det har varit för mycket snö och is över sladdarna men nu måste jag nog fixa det idag.
Så, denna dag kommer att ägnas till att ta in en släde med 4 renar, 3 lösa renar (varav 2 med rörligt huvud), 2 snögubbar, 3 julklappar och mängder med slingor och ljusslangar. Det värsta är inte att plocka ner och ta in prylarna utan att de ska packas ihop och upp på vinden också. Vinden är en värld för sig och där är det så fullt med skit att det säkert blir svårt att ta sig fram ens. Så, en vindsröjning står också på programmet. Jag tror inte att jag hinner börja med det idag men i morgon och sen har jag ledigt på måndag och tisdag också så förhoppningsvis så ska saker och ting lösa sig.

Vet annars inte varför jag har varit så trött. Jag fick influensan före jul och det verkar som om jag inte riktigt har hämtat mig efter den trots att det har gått så lång tid. Jag har dessutom råkat ut för ett par rejäla förkylningar (och ett ryggskott) denna vinter så allt kanske hänger samman. Nu ska det i alla fall bli underbart med några dagars ledigt och förhoppningsvis återfå lite energi.

Snacka om bortglömd blogg...

Den senaste tiden har jag följt mina döttrars bloggar och så blev jag sugen på att skriva själv... Jag blev lite sur när jag upptäckte att namnet "linjensan" var upptaget på blogg.se, ända tills jag gick in för att kolla vem det var och upptäckte att det var jag själv!!!

Tydligen, så skrev jag i den här bloggen för drygt 4 år sedan men jag kommer inte ihåg när jag gjorde det!  Jag kommer naturligtvis ihåg händelserna men inte att jag skrev om dem. Jag vet inte heller vad det var som gjorde att jag plötsligt slutade att skriva heller... Undrar om jag är på väg att bli senil eller nåt ;-)

Nåja, efter ett litet uppehåll är jag då tillbaka i den stora bloggvärlden. Vi får väl se vad som kommer att hända på den här sidan. Känner jag mig själv rätt så lär det bli en hel del inlägg men antagligen om helt olika saker från gång till gång.

Brudpar

Brudpar
Visst är de fina! Min dotter och hennes man...

3 nätter kvar!

Nu har jag bara 3 nätter kvar att jobba och sedan vill jag aldrig mer ha ett nattjobb. Åtminstone inte som tidningsbud! Jag har hört massor av folk som tycker att det är ett toppenjobb och jag tror säkert att det är det, för dem, för mig är det mest en plåga... Det ska bli så skönt, så skönt att få sova på nätterna igen...

 

För övrigt har jag varit väldigt i farten hela dagen idag, eller rättare sagt igår, fredag. Gick upp vid 13-tiden och åkte sedan iväg och shoppade i några timmar tillsammans med yngsta dottern. Det var framför allt skor till bröllopet men även lite annat också när vi ändå var igång. Var hemma ganska sent men resten av eftermiddagen och fram till långt efter midnatt satt jag och sydde på en av tärnklänningarna. Tänk så mycket jobb det är för ett bröllop! OCH om en vecka är allt över... eller kanske jag skulle säga att det är då det startar...


shopping och kräftfest!

Idag har jag fått en himla massa gjort! Jag och två av döttrarna åkte till Täby centrum på dagen. Jag var ju tvungen att hitta något att ha på mig till bröllopet... Döttrarna var smakråd när jag provade i princip varenda klänning som fanns i hela Täby centrum. Det var helt hopplöst, jag hittade absolut ingenting. Det fanns ju några som kunde gå an men inget som kändes riktigt bra. Som brudens mor så vill jag ju gärna känna mig lite fin också.. Till slut åkte vi till Arninge i stället och jag gick in på "Lucas och Kajsa", där hängde den perfekta klänningen! Som tur var fanns den i min storlek och jag blev jätteglad! Härligt!!! Sen hittade jag snabbt skor som passade till också, det tog bara några minuter för omväxlings skull. Kom hem efter några timmar och fick lägga mig på soffan en timma och vila, förkylningen är fortfarande jättejobbig.

 

Nu ikväll har vi varit uppe hos dottern och blivande svärsonen på kräftest. Skönt med en kväll när vi kunde sitta ute utan att frysa ihjäl!. 3 kg kräftor på 5 personer lyckades vi sätta i oss (ingen middag ikväll inte!). Jag måste ju säga att det är väldigt praktiskt nu när de har flyttat upp till vårt område... bara att gåöver vägen för att komma hem!


trög dag

Usch! Idag har jag inte gjort något alls inför bröllopet. Jag har mått pest hela dagen och låg i 3 timmar och sov på soffan i stället. Jag måste bli av med den här förkylningen nu...

Bröllopsförberedelser!

Nu är det knappt två veckor kvar tills min äldsta dotter ska gifta sig! Det är inte klokt eftersom det var alldeles nyss som hon föddes.... Jag tittade på bilder tidigare idag från när hon var baby och jag kommer ihåg det som om det var igår. Nu fyller hon 24 om 9 dagar och gifter sig samma vecka. (Själv var jag bara 21 när jag gifte mig och fick henne samma år, då tyckte jag att jag var sen, kanske beroende på att min mamma fick mig när hon var 18).

Nåja, en himla massa är det att göra inför ett bröllop! Jag är fortfarande riktigt, riktigt vrålförkyld och har feber osv men jag har inte ro att bara ligga ner just nu. Jag dimper i säng mellan varven men är uppe igen efter en liten stund. Idag har jag lagt upp en klänning som min brorsdotter ska ha på sig på bröllopet. Jag har sytt lite på den ena tärnklänningen (båda syrrorna är tärnor), den måste jag försöka göra klart i morgon så att jag kan ta itu med nästa på tisdag. Jag har även klätt in en korg med tyg från både brudklänning och tärnklänningar. I korgen har jag gjort små påsar (med tyg ifrån slöjan) där jag har lagt i ris som gästerna kan kasta på brudparet. Riset har jag först tvättat för att få bort rismjölet med tanke på brudgummens svarta smoking. Angående ris förresten, för några år sedan pratades det ju mycket om att man inte skulle kasta ris eftersom fåglarna åt upp det och det svällde i deras magar. Nu har jag hört att det är mer eller mindre en skröna och att det inte alls är någon fara. Hoppas att det stämmer. Vi funderade på att lägga rosenblad i påsarna först men med tanke på att det är ytterligare 3 bröllop i samma kyrka senare den dagen så tror jag att det blir för skräpigt och det är ju tråkigt för dem som kommer senare.

 

Under kvällen har jag även jobbat med sånghäftet som ska vara under själva festen. Det blir ett 10-sidigt häfte i A5 storlek. Framsidan består av en bild som min mellandotter håller på att teckna. Den blir helt otroligt bra när den är klar, jag lägger nog ut den här till beskådande då! (Mellandottern går på serietecknarskolan i Hofors och har ett år kvar, förbaskat duktig!) Sida 2 är förstås menyn, sida 3 är "ordningsregler", 4 och 5 är en presentation av gästerna och resten är blandat med sånger, dikter, citat, små roligheter och bilder från när de var små osv. Jag tror faktiskt att det blir riktigt bra! "Pärmsidorna" kommer vi att lämna in till ett tryckeri för att få upptryckt i färg riktigt bra, resten kan vi själva kopiera.

 

Jag kommer inte att åka och jobba inatt heller. Jag är alldeles för förkyld och febrig för det. Det är en sak att sitta hemma och kunna vila när man vill, en helt annan att sitta och köra bil. Dessutom värker det ordentligt i mitt "nästan brutna ben" idag också. Värre än igår faktiskt, kanske borde ha kollat upp det trots allt. En jobbig följd annars av mitt nattjobb är att jag har fått så himla svårt att somna på kvällarna, skönt att det faktiskt snart är över. Den 9:e är min sista natt... sen hoppas jag få ett "riktigt" jobb i stället!


Vrålförkyld!

Jag är riktigt vrålförkyld! Näsan rinner, ögonen rinner, jag hostar och nyser om vartannat. Det kom så plötsligt i torsdags kväll, samtidigt som vi hade en tjejkväll hemma hos dottern. När jag satt där så började det och det blev värre och värre under kvällen. Jag åkte och jobbade den natten (kör tidningar fram till den 9/8) men min runda tog över en timma längre än normalt. Det hjälpte förstås inte att mitt vänsterben är skadat sedan i måndags heller för den delen. Det var helt hopplöst och jag trodde aldrig att jag skulle bli klar. Igår hade jag inget annat val än att sitta och sy hela dagen. Min äldsta dotter och hennes blivande är på bröllop idag och jag var tvungen att sy klart hennes klänning som hon har idag. Det var knappt att jag orkade sitta upp. Jag knaprade Treo hela dagen, fick säkert i mig 10 stycken eller nåt sånt.

 

Inatt som var sjukskrev jag mig. Jag läste på mina papper hur man skulle göra och trodde att jag följde reglerna. Ringde och anmälde på en telefonsvarare som man skulle, ringde dessutom och lämnade ett meddelande på telefonsvararen på jobbet direkt. Tydligen så hade de inte lyssnat av den för vid 4 i morse ringde föreståndaren på min mobil. Jag sov så det var min man som svarade och han fick en rejäl utskällning.. Vad är det för mening med att ha en telefonsvarare där de säger att man kan lämna meddelanden på om det inte är någon som lyssnar av den??? Jag skulle tydligen ha ringt hans mobil hade han sagt... Jag lär få ett helsike när jag kommer tillbaka men det struntar jag i! Jag har bara en dryg vecka kvar och sen behöver jag aldrig mer köra tidningar.

 

Angående det där med att köra tidningar... Det kontor som jag har jobbat på i 8 år stängdes för ett och ett halvt år sedan. Jag fick ett erbjudande att komma på ett långtidsvikariat på HK men av olika anledningar så valde jag då att tacka nej. Jag hade väl aldrig trott att det skulle vara så svårt att få ett nytt jobb. Tyvärr hade jag aldrig varit så smart att jag hade gått med i a-kassan heller så det enda jag får är garantibeloppet från alfa. Sedan gäller det ju att söka allt som går att söka. Bland alla jobb som jag har sökt så råkade det här tidningsjobbet komma med. Tyvärr! Jag tror säkert att det är ett bra jobb för vissa men definitivt inte för mig. Det värsta är att det riskerar att bli en riktig förlustaffär. Har jag tur så kommer jag kanske att få ut 3500 efter skatt men det har jag nästan kört upp i bensinpengar eftersom egen bil krävs. Jag får milersättning för det jag kör i tjänsten men inte till och från arbetet. Jag har lite drygt 2,5 mil i varje riktning. Sedan kör jag ungefär 1,2 mil i tjänsten per natt men även om jag får milersättning på det så har jag svårt att tro att det täcker upp eftersom bilen är igång i två timmar, den måste dra mer än om jag körde 1,2 mil. Jag får ju dessutom avdrag på alfa för den tid jag jobbar och dessutom måste jag ligga ute med bensinpengarna i två månader. Jag började jobba i början av juli och får inga pengar förrän den 25/8. Jag fick också, via en annan tjej som jobbar där, höra att man inte får något betalt för den första natten man jobbar och inte heller någon milersättning från sista brevlådan och tillbaka till filialen, dit man måste efter avslutad tur.

 

GNÄLL, GNÄLL.... det är nog bara för att jag är så vansinnigt förkyld som jag är så här gnällig!


Tjejkväll på gång!

Om en timma ska jag gå upp till min dotter. Hon tror att jag ska komma med gardiner till hennes nya hus men efter en liten stund så kommer det att drälla in ett gäng med tjejer. Vi ska ha en lugn tjejkväll, i stället för möhippa. Hon har sagt ifrån och vill inte ha någon möhippa men något kände vi att vi ville göra i alla fall... Jag tror att vi blir ett 10-tal och alla har gjort något gott att ta med sig. Blivande brudgummen är invigd i saken och kommer att behöva åka ett ärende strax innan. Han får ägna kvällen till att vara barnvakt åt sin syrras tre barn. Vi andra kommer att äta gott, kanske sjunga lite karaoke, bubbla i deras bubbelbadkar... det blir nog mysigt!

Idag lyckades jag förresten få parkeringsböter! Helt hopplöst eftersom jag är totalt pank! Nu måste jag lägga undan den boten en månad annars kan jag inte köpa någon klänning till bröllopet... SUCK!


Nya släktingar och nästan brutna ben!

Ikväll har vi haft besök av äldsta dotterns blivande svärföräldrar! Det är som tur är människor som man faktiskt kan umgås med! Inte nog med att hon har hittat den bästa man som tänkas kan... blivande svärföräldrarna är jättetrevliga. För ett drygt år sedan bodde hon upp i Norrland och vi var där och hälsade på... efteråt tittade vi förskräckt på varandra och sa att de där människorna faktiskt kunde bli våra nya släktingar, vi såg med fasa fram emot kommande släktträffar... Som tur var lyckades hon slita sig loss därifrån. Jag säger slita sig loss för hon levde i någon slags gisslansituation med både fysisk och psykisk misshandel. Hon flyttade hem i början av maj förra året och sedan dess har ALLT gått hennes väg. Det började med att hon fick ett fast jobb bara någon vecka efter hon kom hem, sedan fick hon vara med i en filminspelning som alltid har varit hennes dröm. Därefter kom allt slag i slag... ny lägenhet, hund, ny pojkvän... som nu har visat sig bli hennse blivande man. De gifter sig om två veckor, den 13/8! Vi kunde inte ha varit gladare för hennes skull. Hennes blivande man är nog den bästa som finns på denna jord och passar henne perfekt. Inte nog med att de ska gifta sig.. i november ska de ha sitt första barn. Men tro inte att det är slut där! Igår flyttade de in i sitt nya hus! De har köpt sig ett alldeles eget, superfint hus... granne med vårt hus... De blev våra nya grannar!!

Där kommer mitt nästan brutna ben in i bilden. Svärsonen (ja, ja, om två veckor då), Tomas,  och jag skulle bära en tung säng igår kväll, klockan var närmare midnatt och det hade precis börjat regna. Jag som bär bakändan av sängen halkar i en slänt och blir liggande, helt övertygad om att jag har brutit benet. Försökte resa mig upp men det gick inte eftersom jag höll på att svimma när jag satte mig upp. Jag låg kvar i slänten jättelänge medan Tomas sprang och hämtade hjälp. Jag var helt övertygad om att benet var brutet och att det skulle bli väldiga problem framöver. Det är jag som syr brudklänningen och den är visserligen nästan klar men inte helt, dessutom ska jag sy klänningar till tärnorna och kanske eventuellt till mig själv också.. Nåja, så småningom fick maken, svärson och dotter in mig i huset. De ville åka till Danderyd på en gång men jag var antagligen i något slags chocktillstånd för jag bara somnade i sängen.  I morse så kändes det först som en kniv satt i benet och jag tänkte åka iväg men när jag väl hade börjat röra mig så kändes det bättre. Jag skulle tro att något har hänt i benet men det är nog inte brutet, möjligen en spricka. Vi får se hur det verkar i morgon bitti. Om det fortfarande gör lika ont så får jag nog åka iväg och kolla upp det trots allt.

Till sist, om det här inlägget verkar aningen förvirrat så beror det på att jag för en gångs skull har druckit alkohol... både vin och öl ikväll... (men jag springer inte lättare på benet för det)

 


Totalt uttråkad!

Vad kan vara mer trist än att vara ensam en lördag? En hel timme kvar innan jag ska iväg och jobba, ruttnar snart här i min ensamhet... Vill att det ska vara söndag kväll nu!

Första inlägget

Välkommen till min nya blogg!

Hej, hej... Jaha, så ska man prova på det här också! Det är första gången för mig... Vad jag kommer att skriva om i framtiden vet jag inte riktigt än men det blir nog allt möjligt. Just idag är det en grå dag i Stockholm, jag sitter ensam hemma eftersom familjen har åkt iväg på en kryssning till Åland. Jag kunde inte följa med eftersom jag ska jobba inatt. Jag har ett TILLFÄLLIGT jobb som tidningsbud, ett sommarvikariat som jag inte kunde tacka nej till trots att jag ville. Har varit arbetslös ett drygt år och om jag hade sagt ifrån det här så hade jag riskerat att förlora min a-kassa. Att jobba som tidningsbud är säkert bra för många men inte för mig.. lever i någon slags dimma känns det som, är ständigt trött. Nåja, det är slut den 9:e augusti och jag har ett par andra jobb på gång så jag hoppas att det kommer att lösa sig. För övrigt består mitt liv just nu av bröllopsplanering! Min äldsta dotter ska gifta sig om 3 veckor (själv är jag 45 år), jag syr brudklänningen och tärnklänningar. Nu går jag ner och fortsätter att sy...


Nyare inlägg
hits